Alberto Giacometti – författare

Boken består av tre delar: publicerade texter, anteckningar samt samtal. De tidigare opublicerade anteckningarna kommer till största delen från anteckningsböcker och häften som Alberto Giacometti trodde hade försvunnit och som sedan återfunnits, vilket är anledningen till att den franska orginalutgåvan kunde publiceras först år 1990, 24 år efter Giacomettis död. Samtliga texter som publicerats i olika sammanhang under Giacomettis livstid är här återgivna i sin helhet. Därutöver har tre texter som publicerats först efter hans död lagts till. De rättelser som gjorts vid genomgången av manuskripten är angivna med fotnoter. Annette Giacometti, Giacomettis änka, ville att ytterligare några opublicerade texter skulle läggas till och anförtrodde arbetet med att sammanställa och tyda manuskripten samt att samla de redan publicerade texterna och samtalen åt Mary Lisa Palmer och François Chaussende. Michel Leiris, författare och poet samt vän till Giacometti sedan slutet av 1920-talet, och Jacques Dupin har bistått dem under deras arbete. Avsikten är inte att göra en kritisk genomgång av Giacomettis anteckningar. Vi vill i stället ge läsaren en så fullständig bild som möjligt, samtidigt som texternas ofta oavslutade form respekterats. Stavning och kommatering har granskats, alla andra ändringar är angivna. Somliga av dessa texter har Alberto Giacometti skrivit om flera gånger och i sådana fall har den mest avslutade valts. Angivna datum är bara ungefärliga. Alla intervjuer med Alberto Giacometti kan inte publiceras här, de är alltför många. Därför har ett urval, som nödvändigtvis blir godtyckligt, visat sig ofrånkomligt. Urvalet ger ändå läsaren möjlighet att lära känna de flesta ämnen som Alberto Giacometti berört under dessa samtal.

Det första svenska bildverket om en av de viktigaste konstnärerna i vår tid. Med text av Sune Nordgren och Jean Genet. »Man står inför sig själv när man betraktar Alberto Giacomettis konst, och det är i ögonen man möts. I målningarnas totala fokusering av ögonen, i teckningarnas frenetiska linjehärvor kring ögonen och de i bronset djupt borrade ögonhålorna. Människan är enbart en pelare som bär upp ögonen.« (Sune Nordgren)