Ale Viktor – författare

Vid tvåtiden vittnade ett kraftigt motorljud och ljudet från ett tvärbromsande fordon om att något var på gång. Två maskerade män rusade in i banken och skrek att det var ett rån. En av dem kom ända fram till luckan, viftade med ett automatvapen och befallde att alla pengar skulle fram. Fröken Gnidén drog i snöret och ljuskronan föll ner över rånaren som vacklade till och hamnade på knä på golvet. Av ljuskronans fall aktiverades automatiskt den larmanordning som cykelreparatör Schröder hade riggat upp. -Titta vad ni har ställt till med, skrek fröken Gnidén i ett lönlöst försök att avstyra rånet, lönlöst eftersom banken efter en del kalabalik och handgemäng ändå blev länsad till sista kronan. Dock överrumplades rånarna när ljuskronan föll och dådet fördröjdes tillräckligt för att ge tid till motåtgärder.Med blixtens hastighet hade vidtalade personer i Ödsmål nåtts av larmet.

Medan Gunnar såg vattenmassorna till vänster glimma i motljuset såg han en mycket liten rännil tränga sig fram på dammens högra sida ett stycke ner på den väldiga slänten som sträckte sig ner ända till botten av den djupa dalen. Helt stel och mållös kunde han bara se vad som hände. Några små stenar lossnade och följde med vattnet neråt. Flödet syntes öka och någon sten tumlade nedför slänten. Det var en mycket märklig och skrämmande upplevelse. Detta att just han skulle befinna sig just här, nu när något som kunde bli en katastrof höll på att inträffa. Uppskakad tog han några steg tillbaka och letade i fickorna efter mobiltelefonen. Lite för dålig täckning och dåligt laddat batteri, men lyckades ändå nå larmcentralen med 112. Vad det var för problem? Var han befann sig? -Men jag försöker ju förklara att hela dammen riskerar att undermineras och spolas bort! Det kan bli en katastrof! Fattar du? Då tystnade telefonen, ingen kontakt.