Våldtäkt är ett allvarligt brott, men det måste inte förstöra liv. Förenklade bilder av offer och förövare riskerar att göra mer skada än nytta. Handlingar som är tänkta att hjälpa kan göra det svårare att bearbeta ett övergrepp. I Allt som är mitt : Våldtäkt, stigmatisering och upprättelse gör Anna Svensson och Alexander Alvina Chamberland upp med föreställningen att sexuella övergrepp alltid förstör livet för den utsatte. De efterlyser ett samtal som i högre grad utgår från överlevarnas perspektiv, och kritiserar synen på våldtäkt som det värsta som kan hända en människa. Alexander Alvina Chamberland (f. 1986) är performancekonstnär och författare och rör sig i ett språkligt maximalistiskt fält där politik möter känslosvall bland svarta svanar, lejoninnor och pantrar. Hon/hen håller just nu på att skriva färdigt sin masteruppsats i genusvetenskap kring transfeminint systerskap och intersektionalitet i New York. Anna Svensson (f. 1981) är skribent och har förut skrivit om våldtäkt och stigma i bland annat antologin F-ordet. I ett tidigare liv startade hon det feministiska magasinet Macho tillsammans med Inti Chavez Perez. Just nu avslutar hon sin kandidatuppsats i socialantropologi. Anna bor med sin familj i Portland, Oregon. Utdrag ur boken "Vi söker ett samtal om våldtäkt där förövare varken ursäktas eller demoniseras, ett som inte handlar om förstörda liv eller offerkoftor. Diskussioner som kretsar kring dessa arketyper är inte respektfulla mot våldtagna och leder inte till ett minskat antal våldtäkter. Vi behöver ett samtal som lämnar utrymme för att läka. Där överlevare inte avkrävs vissa känsloyttringar som skuld och skam. Vi har inget intresse av att hålla försvarstal för förövare, men så länge samhället liknar våldtäktsmannen vid ett monster blir det svårt att hålla en våldtäktsdebatt som inte är direkt fördummande." "Det finns en utbredd rädsla för att en avmystifiering av våldtäkt ska leda till att vi börjar acceptera brottet. Men att avmystifiera ett brott behöver inte betyda att det trivialiseras. Att frånta någon bestämmanderätten över den egna kroppen, även för en stund, är ett övergrepp som aldrig bör ursäktas. Samtidigt behövs en betydligt öppnare, bredare och mer nyanserad diskussion om sexuella övergrepp."

Våldtäkt är ett allvarligt brott, men det måste inte förstöra liv. Förenklade bilder av offer och förövare riskerar att göra mer skada än nytta. Handlingar som är tänkta att hjälpa kan göra det svårare att bearbeta ett övergrepp. I Allt som är mitt : Våldtäkt, stigmatisering och upprättelse gör Anna Svensson och Alexander Alvina Chamberland upp med föreställningen att sexuella övergrepp alltid förstör livet för den utsatte. De efterlyser ett samtal som i högre grad utgår från överlevarnas perspektiv, och kritiserar synen på våldtäkt som det värsta som kan hända en människa. Alexander Alvina Chamberland (f. 1986) är performancekonstnär och författare och rör sig i ett språkligt maximalistiskt fält där politik möter känslosvall bland svarta svanar, lejoninnor och pantrar. Hon/hen håller just nu på att skriva färdigt sin masteruppsats i genusvetenskap kring transfeminint systerskap och intersektionalitet i New York. Anna Svensson (f. 1981) är skribent och har förut skrivit om våldtäkt och stigma i bland annat antologin F-ordet. I ett tidigare liv startade hon det feministiska magasinet Macho tillsammans med Inti Chavez Perez. Just nu avslutar hon sin kandidatuppsats i socialantropologi. Anna bor med sin familj i Portland, Oregon. Utdrag ur boken "Vi söker ett samtal om våldtäkt där förövare varken ursäktas eller demoniseras, ett som inte handlar om förstörda liv eller offerkoftor. Diskussioner som kretsar kring dessa arketyper är inte respektfulla mot våldtagna och leder inte till ett minskat antal våldtäkter. Vi behöver ett samtal som lämnar utrymme för att läka. Där överlevare inte avkrävs vissa känsloyttringar som skuld och skam. Vi har inget intresse av att hålla försvarstal för förövare, men så länge samhället liknar våldtäktsmannen vid ett monster blir det svårt att hålla en våldtäktsdebatt som inte är direkt fördummande." "Det finns en utbredd rädsla för att en avmystifiering av våldtäkt ska leda till att vi börjar acceptera brottet. Men att avmystifiera ett brott behöver inte betyda att det trivialiseras. Att frånta någon bestämmanderätten över den egna kroppen, även för en stund, är ett övergrepp som aldrig bör ursäktas. Samtidigt behövs en betydligt öppnare, bredare och mer nyanserad diskussion om sexuella övergrepp."