Alexandra Coelho Ahndoril – författare

Nu i nyutgåva. Den sista april 1584 står Stjärneborg, Tycho Brahes underjordiska observatorium färdigt på ön Ven, mitt i Öresund. Det räknades som ett av sin tids stora underverk. Alexandra Coelho Ahndoril debuterade 2003 med denna gripande och tankeväckande roman om längtan och fåfänga, om makt och maktmissbruk när Tycho Brahe försökte göra sig evigt ihågkommen redan som levande.

Heliga Birgitta levde större delen av sitt liv (1303–1373) som hustru och mor — hon födde åtta barn – och utan att ha en aning om att hon en dag skulle bli helgonförklarad.           Birgitta och Katarina är i första hand en roman om människorna bakom historieskrivningen. Om det viktigaste, det som skedde vid sidan av det kända och storslagna, om äktenskapet och det smärtsamma förhållandet mellan en mor och en dotter.Romanen följer Birgittas långa och skiftande väg från barndomen till vuxenheten, vidare till det svenska hovet där hon stod nära Magnus Eriksson och drottning Blanka, och fram till uppenbarelserna och resan till Rom som företogs genom länder hårt drabbade av digerdöden.                        Efter att i debutromanen Stjärneborg ha skildrat den danske vetenskapsmannen och astronomen Tycho Brahes sista år på Ven, ringar nu Alexandra Coelho Ahndoril in det mänskliga dramat hos Birgitta Birgersdotter från Finsta i Uppland.

Stjärneborg (2003)

”Redan från början skriver hon med den säkerhet och auktoritet som en garvad författare uppvisar, men lyser dessutom med debutantens motiviska fräschör.”                                                                 Dagens Nyheter

”Hennes förmåga att väva samman tankar och känslor som tycks tidlösa med en specifik historisk miljö är förnämlig. Med sitt engagerade allvar blir Stjärneborg både en intressant och begåvad debut.”                                                                 Upsala Nya Tidning

”… en historia som griper tag i läsaren från första sidan till den sista.”                                                                Nerikes Allehanda

Heliga Birgitta levde större delen av sitt liv (1303–1373) som hustru och mor — hon födde åtta barn – och utan att ha en aning om att hon en dag skulle bli helgonförklarad.           Birgitta och Katarina är i första hand en roman om människorna bakom historieskrivningen. Om det viktigaste, det som skedde vid sidan av det kända och storslagna, om äktenskapet och det smärtsamma förhållandet mellan en mor och en dotter.Romanen följer Birgittas långa och skiftande väg från barndomen till vuxenheten, vidare till det svenska hovet där hon stod nära Magnus Eriksson och drottning Blanka, och fram till uppenbarelserna och resan till Rom som företogs genom länder hårt drabbade av digerdöden.                        Efter att i debutromanen Stjärneborg ha skildrat den danske vetenskapsmannen och astronomen Tycho Brahes sista år på Ven, ringar nu Alexandra Coelho Ahndoril in det mänskliga dramat hos Birgitta Birgersdotter från Finsta i Uppland.

Stjärneborg (2003)

”Redan från början skriver hon med den säkerhet och auktoritet som en garvad författare uppvisar, men lyser dessutom med debutantens motiviska fräschör.”                                                                 Dagens Nyheter

”Hennes förmåga att väva samman tankar och känslor som tycks tidlösa med en specifik historisk miljö är förnämlig. Med sitt engagerade allvar blir Stjärneborg både en intressant och begåvad debut.”                                                                 Upsala Nya Tidning

”… en historia som griper tag i läsaren från första sidan till den sista.”                                                                Nerikes Allehanda

Jag ska, tänker han, nämna deras namn, se dem stiga fram ur det okända, lyftas ur djupet. Trosslösa och befriade, likt vrakgods som plötsligt flyter upp. Röd stjärna, vit stjärna och blå. Hårstjärna, kallstjärna, gasstjärna. De ligger, tänker han, som sådden i jorden på åkern i väntan på skörden. Tyge suckar som redan mätt vid tanken på sitt verk, stjärnkatalogen som han ämnar uppställa utifrån sina observationer. Ptolemaios stjärnkatalog, tänker han, har tusentjugoåtta stjärnor. Tyge Brahes ska ha fler.

Den sista april 1584 står Stjärneborg, Tycho Brahes underjordiska observatorium färdigt på ön Ven, mitt i Öresund. Det räknades som ett av sin tids stora underverk. Men lika mycket som det gav sin skapare ära och berömmelse, gav det honom avundsmän. Alexandra Coelho Ahndoril debuterar med denna gripande och tankeväckande roman om längtan och fåfänga, om makt och maktmissbruk. Men också om dem som kom i andra hand, familjen som valdes bort när Tycho Brahe försökte göra sig evigt ihågkommen redan som levande.

En dag kommer August Palm som ung skräddargesäll i 1870-talets Tyskland i kontakt med de socialistiska idéerna, han blir träffad av deras brist på rädsla för överheten och märker att han själv inte längre kan blunda för orättvisorna i samhället. Men i samma ögonblick som han upptäcker sin enastående förmåga att agitera, får han också erfara hur farliga de nya idéerna är i det gamla klassamhället. Trots landsförvisning, trakasserier och förföljelser vägrar han envist att kompromissa om sin övertygelse. Men även om han själv tycker sig vara beredd att betala priset för ett rättvisare och jämlikare samhälle, anar han inte hur stort offret skall bli för hans närmaste.Mäster (2009) är inte bara en roman om fattigdomens och utsatthetens erfarenheter, det är också en roman om den ständigt närvarande konflikten mellan idé och verklighet, övermod och tillkortakommande. Det är även en bok om de andra – hustrun Johanna och barnen – som ofta lämnades ensamma långa tider, ständigt förpassade till skuggan. Vilka var de? Delade de mäster Palms övertygelse eller hade de kanske inget val?

Tillsammans med Stjärneborg (2003) och Birgitta och Katarina (2006) bildar Mäster en svit om människans möte med tre stora drömmar: vetenskapen, religionen och politiken.Det här är en print-on-demand-utgåva. Läs mer på www.albertbonniersforlag.se/pod

”Jag ska, tänker han, nämna deras namn, se dem stiga fram ur det okända, lyftas ur djupet. Trosslösa och befriade, likt vrakgods som plötsligt flyter upp. Röd stjärna, vit stjärna och blå. Hårstjärna, kallstjärna, gasstjärna. De ligger, tänker han, som sådden i jorden på åkern i väntan på skörden. Tyge suckar som redan mätt vid tanken på sitt verk, stjärnkatalogen som han ämnar uppställa utifrån sina observationer. Ptolemaios stjärnkatalog, tänker han, har tusentjugoåtta stjärnor. Tyge Brahes ska ha fler.”

Den sista april 1584 står Stjärneborg, Tycho Brahes underjordiska observatorium färdigt på ön Ven, mitt i Öresund. Det räknades som ett av sin tids stora underverk. Men lika mycket som det gav sin skapare ära och berömmelse, gav det honom avundsmän. Alexandra Coelho Ahndoril debuterar med denna gripande och tankeväckande roman om längtan och fåfänga, om makt och maktmissbruk. Men också om dem som kom i andra hand, familjen som valdes bort när Tycho Brahe försökte göra sig evigt ihågkommen redan som levande.

Jag vet att jag uttrycker mig alltför drastiskt, för snävt. Och att ögat i sin vätska enbart förmår se de spalter av världen som jag kan förstå. Jag vet att det saknas nyanser. Men jag är grovtänkaren i tiden, motorn som kanske inte är finmekanisk, men som ändå kan dra upp världar, göra storverk. Detta måste jag tro.

En dag kommer August Palm som ung skräddargesäll i 1870-talets Tyskland i kontakt med de socialistiska idéerna, han blir träffad av deras brist på rädsla för överheten och märker att han själv inte längre kan blunda för orättvisorna i samhället. Men i samma ögonblick som han upptäcker sin enastående förmåga att agitera, får han också erfara hur farliga de nya idéerna är i det gamla klassamhället. Trots landsförvisning, trakasserier och förföljelser vägrar han envist att kompromissa om sin övertygelse. Men även om han själv tycker sig vara beredd att betala priset för ett rättvisare och jämlikare samhälle, anar han inte hur stort offret skall bli för hans närmaste.Mäster är inte bara en roman om fattigdomens och utsatthetens erfarenheter, det är också en roman om den ständigt närvarande konflikten mellan idé och verklighet, övermod och tillkortakommande. Det är även en bok om de andra – hustrun Johanna och barnen – som ofta lämnades ensamma långa tider, ständigt förpassade till skuggan. Vilka var de? Delade de mäster Palms övertygelse eller hade de kanske inget val?

Tillsammans med de två tidigare romanerna Stjärneborg (2003) och Birgitta och Katarina (2006) fullbordar Mäster en svit om människans möte med tre stora drömmar: vetenskapen, religionen och politiken.