Alf Härdelin – författare

1408 utkom den vid universitetet i Paris verksamme teologen Jean Gerson (1363 -1429) med verket Opusculum tripartitum de preceptis decalogi, de confessione et de arte moriendi. Både verket som helhet och den sista delen, De arte moriendi, som självständig skrift, fick stor spridning. Delen om dödsberedelse bearbetades och översattes till svenska av ärkedjäknen Ericus Nicolai på uppdrag av ärkebiskopen Jakob Ulvsson och trycktes av boktryckaren Paul Grijs i Uppsala 1514 under titeln Ars morieni. Johannis gerson lärdom hwrw man skal lära dö til själenne salicthet. I denna utgåva, som förutom översättning och faksimil, också innehåller tre artiklar om Jean Gerson som teolog, det teologiska innehållet i skriften och hur den brukades samt själva trycket och boktryckaren Paul Grijs, ges nu på nytt en möjlighet att tränga in i en undervisning som lärde den senmedeltida människan att leva - och dö.

Sexhundraårfirandet 1991 av Birgittas kanonisation lockade forskare och kyrkoledare till förnyat studium. I Rom hölls under jubileumsdagarna en kongress med såväl strikt historievetenskapliga som kyrkligt-ekumentiska inslag. I Vadstena hölls under samma tid ett symposium, också det med kyrkliga inslag men framför allt med en omfattande serie vetenskapliga föredrag. Tanken var att verkliga krafttag skulle tas för att på allvar söka tränga in i helgonets budskap, och inte främst i de historiska sammanhangen eller i hennes biografi och psykologi.

Den kristna gudstjänsten, har under hela sin långa historia lockat till att uttrycka innerlig tillbedjan, jublande lovsång och stilla förundran. Kyrkofäder, medeltida munkar och nunnor och mystiker, och ibland bara helt vanliga kristna, har ända fram till vår egen tid deltagit i utformningen av den alltmer rika liturgiska poesin. Alf Härdelin har här samlat ett rikt urval av liturgiska och poetiska texter av stor skönhet, som stämmer läsaren till stillhet och deltagande i den överallt, av alla, i alla tider, pågående himmelska liturgin.

Denna för svenska förhållanden unika bok ger oss den västerländska kyrkans mångfaldiga vittnes- börd om sin tro. Med mer än 200 texter från hela kyrkans historia bidrar kyrkolärare och lekmän, mystiker och skolteologer till en välljudande symfoni. Under rubriker som Gudskunskapen, dess källor och växt, Den treenige guden och hans gärningar, Kyrkan kristi kropp och brud, Gudstjänst och sakra- men

I denna självbiografi av Alf Härdelin, får vi följa ett långt innehållsrikt liv samtidigt som vi får ta del av en insiktsfull beskrivning av viktiga historiska skeenden under 1900-talet. Viktigt i boken är skildringen av hur den kyrkliga miljön förändras i Sverige och hur det påverkar honom i alla hans livsval. Hur han blir omvänd till högkyrkligheten och hur hans far, ortens kyrkoherde, också går samma väg, något som skapade kontroverser med andra präster. Alf väljer nu att läsa teologi för att bli präst med tanken att väcka det katolska arvet i Svenska kyrkan till liv. Boken skildrar med dramatik de slitningar som fanns i Svenska Kyrkan och som påverkade Alf och hans vänner mycket. Vi får en levande bild av svensk kyrkoliv under flera årtionden. Hans studier och funderingar driver honom tillslut till insikten att han måste konvertera och bli katolik. Det är ett beslut han tar med stor vånda inför osäkerheten av vad han då ska ha för yrke och om hans fru kan tänkas vilja göra samma val. Alf skildrar humoristiskt och mustigt erfarenheter, förväntningar och besvikelser, som nybliven katolik. Upplevelser av besvärliga präster och att inte alltid bli förstådd. Han beskriver även det ekumeniska arbete han bedrev. Detta är en bok som förutom att den är fängslande skriven blir intressant av de levande och insiktsfulla beskrivningarna av svensk historia och hur kyrkolivet förändrats.

Maria, jungfrun, Jesu moder, hon som kyrkan vågar kalla också för Guds moder, därför att hon födde den enastående till världen, finns på många bilder och i många texter. Ibland skildras hon där nästan övernaturligt vacker, ibland i stort armod, hon kan utstråla glädje, men också vara den medlidande och plågade, hon är ibland den mer än alla andra människor benådade, ibland ställföreträdaren, förebedjaren och förebilden för andra. Professor Alf Härdelin, känd förmedlare av kristen tanke och kultur från olika tider, presenterar här en samling Marialyrik från många århundraden. Mentalitet och sensibilitet växlar. Formerna och genrerna och stilarna varierar. Här finns diktning för gudstjänstens sång, men också för den folkliga andakten och den enskilda meditationen. Kanske är det en fördel, att orden är skrovliga snarare än söta, att det handlar om djupa och outgrundliga mysterier som utmanar tanken snarare än om lättillgängliga ytor som det är alltför lätt att tanklöst bejaka. Maria blir sannare på det viset, och kanske mera nödvändig.

Biskop Brynolf III Gerlaksson var biskop i Skara under 27 år, från 1478 till dess han avled den 24 april 1505. Då det nu gått 500 år sedan hans död vill Skara stiftshistoriska sällskap lyfta fram denne betydelsefulle biskop som betytt mycket för Skara stift och därmed även för Västergötlands historia. Brynolf, som även har kallats den siste västgötske renässansfursten, färdigställde biskopsborgen Läckö och biskopshuset på Säckestad och möjligen Brunnsbo. Han byggde biskopsborgen i Husaby och där lät han även måla sina företrädare samt rimma en dikt för var och en av dem. Detta diktverk är vårt äldsta sammanhängande herdaminne, personskrift, över skarabiskoparna. Det är också under dennes biskopstid somhans företrädare Brynolf Algotsson blir kanoniserad och skrinlagd i Skara domkyrka den 16 augusti 1492 och han låter trycka och utge både Vita Brynolphi och Brevarium Scarense, två viktiga böcker för den skarensiska kyrkohistorien. Gerlaksson färdigställer vad hans företrädare påbörjat. Han deltar även aktivt i den svenska rikspolitiken vid denna tid. Utan tvekan är Brynolf Gerlaksson en av de stora gestalterna i Skara stifts historia.