Alf Nilsson – författare

Det här är Alf Nilssons sjätte bok om Homo psychicus, det mänskliga psyket. Den allt övergripande fråga boken kretsar kring är hur vårt vetande om det yttre kosmos kan förstås i förhållande till vad vi vet om vårt inre kosmos: Hur kan det komma sig att människans vetande nått ända ut mot gränserna för universum, vårt yttre kosmos, den så kallade kosmologiska horisonten? Och hur kan det förhålla sig så när vi fortfarande är så famlande vad gäller vetandet om vårt inre psykiska kosmos?

I sitt sökande efter svar på frågorna utgår författaren från utvecklingsperspektivet, den evolutionära såväl som den ontogenetiska utvecklingen, den senare alltså barnets utveckling.

Den sjätte boken är fristående och kan läsas helt oberoende av de andra böckerna. Syftet med denna sista bok i serien har varit att göra den läsvänligare än tidigare böcker. Författaren har således avlastat den på tekniska inslag som noter och hänvisningar till referenser.

Alf Nilsson är professor emeritus. Han var verksam som professor i klinisk psykologi 19862001 vid Institutionen för psykologi, Lunds universitet. Författaren är legitimerad psykolog och psykoterapeut.

Varför ytterligare en bok om Homo psychicus, den psykiska människan? Som ett svar på frågan citerar jag Geoffrey West (2019): Vi förstår enormt mycket av det fysiska universum som omger oss och i många fall utomordentligt ingående, och vi har gjort det utan att behöva använda oss av ad hocantaganden eller godtyckliga argument som ofta är hallstämplar på religiösa förklaringar. Många av de djupa frågorna rörande själva vårt väsen, vilka och vad vi är i vår roll som människa [ ] har emellertid lämnats obesvarade. Westcitatet kan rakt av tolkas med samma innebörd som jag själv har hävdat i tidigare böcker om Homo psychicus.

Alf Nilsson är professor emeritus. Han var verksam som professor i klinisk psykologi 1986 2001 vid Institutionen för psykologi, Lunds universitet. Författaren är legitimerad psykolog och psykoterapeut.

"För att sammanfatta ansatsen i boken, som författaren kallar Homo psychicus grundläggande infrastruktur, gäller att utan näring från affekterna går den operativa kognitionen på tomgång. Förvåning är ett grundelement i den medfödda motivationsordningen i affektsystemet och förväntan, antingen som förekunskap [...] eller efterkunskap [...], grundelement i det medfödda operationssystemet. Med ett i mitt tycke intressant modellbygge om Homo psychicus, är det naturligt att författaren är kritisk till delar av den kognitiva beteendeterapin (KBT), med behandlingsperspektivet uppifrån-och-ner och felinlärning. Psykodynamisk terapi (PDT) har istället behandlingsperspektivet nerifrån-och-upp och inre psykiska konflikter. Författaren ställer frågan om skillnaden i de båda behandlingsperspektiven resulterar i två helt olika behandlingsideal nämligen bota för PDT och bättring för KBT." Staffan Stålfors, Psykoterapi, Nr. 3, 2014

"I denna bok liksom i de tidigare utgår Alf Nilsson från Charles Darwins uppslag om de biologiska affekterna som medfödda. Till det kommer att det nyfödda barnet är utrustat med en vittomfattande uppsättning av reflexer. Men utan drifter överlever inget nyfött barn, de är nödvändiga för de motiverande och kommunikativa affekterna liksom för de operativa reflexernas utveckling, till människan som både känslovarelse och kognitiv varelse Alf Nilsson förklarar också i denna femte bok varför han valt att skriva dessa böcker om Homo psychicus på svenska och inte på engelska... Svaret är hans eget djupa förhållande till språket...: Från tidig ålder blev jag ingjuten i svenskan, liksom svenskan kom att gjuta in mig i livet och världen, med svenska språket som kom att bli en del av mig som sammanhållen helhet." Psykologtidningen, Nr. 6, 20

"I den här femte boken om Homo psychicus framhärdar jag i Charles Darwins uppslag om de biologiska affekterna som medfödda. Till det kommer att det nyfödda barnet är utrustat med en vittomfattande uppsättning av reflexer. Men utan drifter överlever inget nyfött barn. Drifterna är ett nödvändigt villkor för de motiverande och kommunikativa affekternas samt de operativa reflexernas utveckling, till Homo psychicus som både känslo- och kognitiv varelse. Med detta är den minsta icke reducerbara gemensamma nämnaren för samtliga fem böcker angiven. Sålunda kan man läsa den här boken som ett fortsatt räddningsarbete av med en benämning redan 1967 som programförklaring i en roman av författaren människan som sensulektuell varelse. Jag har under åren sedan den första boken gavs ut, fått frågor om varför böckerna inte är skrivna på engelska, språket för internationell vetenskaplig kommunikation och mitt andra språk. Jag har undvikit att svara på frågan. I den här sista boken på svenska om Homo psychicus kan jag utan vidare erkänna att det handlar om mitt djupa förhållande till språket. Från tidig ålder blev jag ingjuten i svenskan, liksom svenskan kom att gjuta in mig i livet och världen, med svenska språket som kom att bli en del av mig som sammanhållen helhet."

Alf Nilsson är professor emeritus. Han var verksam som professor i klinisk psykologi 19862001 vid Institutionen för psykologi, Lunds universitet. Författaren är legitimerad psykolog och psykoterapeut. I sitt författarskap har han ständigt betonat att människan är en sensulektuell varelse. Det här är den avslutande delen i en serie med fem böcker där Alf Nilsson driver tesen om Homo psychicus som både en affektiv och kognitivt handlande varelse.

Det här är en essäbok som börjar från allra första början. Men som efter hand hamnar i människan som psykisk varelse, Homo psychicus. Efter sex böcker på svenska och en sjunde sammanfattande på engelska om Homo psychicus finns det något ytterligare att tillägga? Källan till vetandet om henne är outsinlig. För det är inte kring henne vårt sökande efter kunskap och vetande djupast och ytterst har kretsat. Länge och väl förblev det en angelägenhet för filosofin, litteraturen och konsten. Innan det blev en angelägenhet för den vetenskapliga psykologin.

Om du har läst tidigare böcker om Homo psychicus, kommer du efter hand att känna igen en del av innehållet. Men en hel del är nytt. Upprepning för att skapa igenkänning är befogad i talan för människan som både känslo- och tankevarelse. Något den tidigare vetenskapliga psykologin försummat med dess övervägande fokus på människan som kognitiv varelse.  

Alf Nilssonär professor emeritus. Han var verksam som professor i klinisk psykologi 1986 2001 vid Institutionen för psykologi, Lunds universitet. Författaren är legitimerad psykolog och psykoterapeut.

PRESSRÖST:

"Någon gång händer det vid läsning av en bok baserad på psykologisk kunskap att det infinner sig en känsla av tacksamhet över att vara psykolog ... Alf Nilssons essäbok är en sådan ... En stor tillgång är det tvärvetenskapliga perspektivet med djupdykningar i psykologisk både tidigare och ny forskning. Här speglas människans psykiska liv utifrån evolutionsperspektiv, kognitionsforskning, affektteoretisk ansats, neurobiologisk forskning - samt inte minst den senaste forskningen om människohjärnan ... Var och en av de sju essäerna kan sägas vara en blixtbelysning av en frågeställning om människans psykiska ursprung, utveckling generellt och personligt ... Det här är en bok som uppmärksammar en fullödig ansats i psykologisk forskning och kunskap insatt i ett tvärvetenskapligt sammanhang" Gunilla Lindén & Birgitta Rydén, Seniorpsykologen