"Annabelle på bryggan, en av flera nästan likadana bilder jag tog under åren. Sensommarvärme, tunt dis, den utspända parasollen mest som dekoration. Stödd på armarna sitter hon vänd ut mot det blanka vattnet och öarna. Som varje gång står jag på klipporna innanför viken. Min lycka över hennes njutning. Ingen Jan-Ove kommer rusande och skriker. Hon rör sej knappast. I albumet, på hennes bord. Minns hon? - Kan du minnas?"Minns du? är ett försök att återskapa ett minne som sakta försvinner. Det är berättelsen om Annabelle, och den om Annabelle och Alice. Framför allt är det ett vackert kärleksbrev, skrivet av en människa som äntligen blivit sedd och älskad, tillägnat hon som såg.

"Annabelle på bryggan, en av flera nästan likadana bilder jag tog under åren. Sensommarvärme, tunt dis, den utspända parasollen mest som dekoration. Stödd på armarna sitter hon vänd ut mot det blanka vattnet och öarna. Som varje gång står jag på klipporna innanför viken. Min lycka över hennes njutning. Ingen Jan-Ove kommer rusande och skriker. Hon rör sej knappast. I albumet, på hennes bord. Minns hon? - Kan du minnas?"Minns du? är ett försök att återskapa ett minne som sakta försvinner. Det är berättelsen om Annabelle, och den om Annabelle och Alice. Framför allt är det ett vackert kärleksbrev, skrivet av en människa som äntligen blivit sedd och älskad, tillägnat hon som såg.

"Annabelle på bryggan, en av flera nästan likadana bilder jag tog under åren. Sensommarvärme, tunt dis, den utspända parasollen mest som dekoration. Stödd på armarna sitter hon vänd ut mot det blanka vattnet och öarna. Som varje gång står jag på klipporna innanför viken. Min lycka över hennes njutning. Ingen Jan-Ove kommer rusande och skriker. Hon rör sej knappast. I albumet, på hennes bord. Minns hon? - Kan du minnas?"Minns du? är ett försök att återskapa ett minne som sakta försvinner. Det är berättelsen om Annabelle, och den om Annabelle och Alice. Framför allt är det ett vackert kärleksbrev, skrivet av en människa som äntligen blivit sedd och älskad, tillägnat hon som såg.

"Annabelle på bryggan, en av flera nästan likadana bilder jag tog under åren. Sensommarvärme, tunt dis, den utspända parasollen mest som dekoration. Stödd på armarna sitter hon vänd ut mot det blanka vattnet och öarna. Som varje gång står jag på klipporna innanför viken. Min lycka över hennes njutning. Ingen Jan-Ove kommer rusande och skriker. Hon rör sej knappast. I albumet, på hennes bord. Minns hon? - Kan du minnas?"Minns du? är ett försök att återskapa ett minne som sakta försvinner. Det är berättelsen om Annabelle, och den om Annabelle och Alice. Framför allt är det ett vackert kärleksbrev, skrivet av en människa som äntligen blivit sedd och älskad, tillägnat hon som såg.