Allan Edwall – författare

2024 är det 100 år sedan Allan Edwall föddes i Hissmofors i augusti 1924. Allan Edwall är en av våra stora visdiktare. Underfundig och varmt humoristisk, folklig och politisk i en hisnande kombination och med egenartade melodier och en fängslande, välbekant röst. Hans egenart är närmast majestätisk. Hans visor dyker allt som oftast upp i nya tolkningar med en yngre generation artister och i teateruppsättningar. 2022 uppmärksammade även Svenska Akademin Allan Edwall i utgåvan ”En svensk visbok - 99 visor och en psalm”. Denna utgåva till Allan Edwalls 100-års jubileum innehåller tre CD-skivor där vi samlat samtliga utgivna visor från de fem albumen, som sedan länge inte funnits tillgängliga i något fysiskt format; ”Grovdoppa” (1979), ”Färdknäpp” (1981), ”Gnällspik” (1982), ”Vetahuteri” (1984) och ”Aftonro” (2005, postumt utgiven). CD skivorna återfinns i fickor i bokens hårda pärm. De tre CD-skivorna ingår i en 124-sidig bok av coffeetable-typ med samtliga vistexter. Plus en längre biografisk essä av Johan Erlandsson som skrev Allan Edwalls biografi ”Då kan man lika gärna kittla varandra” (Atlas) 2009, med inriktning på Allan Edwalls musikaliska karriär. Plus texter och kommentarer av Göran Greider, Kristina Lugn och Björn Ståbi. Boken är rikt illustrerad med en mängd unika fotografier, bland annat av Mattias Edwall.

Allan Edwall var en av våra mest folkkära artister. I Grovdoppa återfinns 42 av hans visor - burleska, ömsinta och arga - med text, melodi och ackordanalys. " en utomordentligt fin visbok, som andas originalitet, musikalitet och språkkänsla i varje takt och textrad Det är formulerat med äkthet och precision, humor och ironi, vemod och lågmäld giftighet. Melodierna, med förkärlek i dansant valstakt, är genialiskt anpassade till texterna med överraskande vändningar i små steg och pregnanta harmoniseringar. Text och ton i fullödig symbios gör denna samling till ett utsökt konstverk med flertalet visor som i framtiden torde komma att räknas till svenska klassiker i genren." Lennart Annfält, Btj "Allan Edwalls texter är lätt melankoliska och milt drastiska. De saknar inte humor, men inte flabbhumor utan medkännade humor - det finns sådan också Allan Edwalls visor sjungs aldrig på Skansen. Trallvänliga är de inte, men texterna bör väcka en känsla som går djupare än gemenskapsuplevelsen i ett populärt sjungprogram." (Bo Degerman, Dala-Demokraten) "När visorna sjungs får till och med de allra mörkaste dystopierna en mustig och svungfull lyster. Bra hävdar sig de satiriska verserna, vilka kan föra tankarna till en Tom Lehrers stingsliga uppgörelser med mänsklig dumhet och fåfänga. Allan Edwall är dock starkare, medvetet lufsig, en poet med uppkavlade skjortärmar. Han framstår som en obändig bard, vars främsta vapen mot sötsliskighet och falskhet är ett saltkar." (Peter Grönborg, Borås Tidning) Innehåll: Aftonro Akrobatik Bli som far Den lilla bäcken Du får duga Du och jag Dystervals En kråka flög En rektig kär Familjeporträtt Far Fem apparater Fredens man För ingenting - för kärleks skull Förhoppning Gullegubben Hjälp Jag gick mig åt körka Jämtländsk vaggvisa Jämtsnoa Kalle Skum Kanske Kom Kärleksvisa Köpråd Liksom stjärnorna Mor dansar Morbror och grisen Mot okänt mål Möss och människor När små fåglar dör Pensionären Plötsligt en dag Rehabilitering Sommarvisa Trevligt att se dig Troll och älva Tummetotteri Vaggvisa Visst är det bätter, men int' är det bra Vägens dåre Årstider

Engeln har suttit inne sex månader på grund av ”olycksfall i arbetet”. Han är tillsammans med sin fosterbror privat-detektiv, men när han kommer ut igen bestämmer han sig för att byta jobb. Han skall bli vanlig knegare. Men det är inte så lätt att komma ifrån det gamla jobbet som han tror. Engeln har gott hjärta och kan helt enkelt inte låta bli att hjälpa dem som kommer till honom med sina bekymmer. Han är alltså snäll, men man finner snart att han egentligen är en ganska klurig figur. Hans riktiga namn är Bertil Engelbrekt, och han är den något slarviga men synnerligen charmiga huvud-personen i den här muntra deckaren med åtskilligt av allvar bakom.

Protokoll är berättelsen om en namnlös man, en skådespelare, som med starka trådar är fästad vid minnet av sin mor. Han växer över huvud taget inte ur sina barndomsupplevelser – de fyller honom med känslor av skuld till en okänd fordringsägare och dömer honom till erotiska nederlag. I sitt inre dras han obönhörligt till ett förbjudet känslolandskap, ett ”Anonymien” som blir hans yttersta tillflykt. Protokoll har formen av en dagbok, där ung och sårbar protest mot livet bemantlar sig i taggig ironi, kvick och makaber humor, i sin tur mildrad av mjukt fångade interiörer och årstidsvinjetter. En satirisk ådra röjer sig också i träffsäkert karikerad nutidsjargong och i den tänkte utgivarens snusförnuftiga anteckningar till protokollet. Allan Edwalls debut är en egenartad berättelse, där ett intensivt känsloinnehåll ger glöd åt den stramt artistiska stilen. Protokoll gavs ut första gången1954.

Romanen Ljuva Läge berättar om ett snöpligt avsked och en återkomst som skulle ha blivit ännu snöpligare om den inte i tid förvandlats, också den, till ett avsked. Dessemellan, under den tågresa hem som bildar ram kring historien, rekapituleras till skenskarvarnas dunk berättarens och resenärens uppväxtår i det nyckfulla hägnet av en mystisk kringvandrande ”morbror”, en hjälplös moder, en högdragen löjtnant i vars tjänst den unge gossen gör sina första lärospån som kuskbiträde, och löjtnantens betydligt mer tillgängliga dotter för vars skull han i sinom tid blir avskedad från sin tjänst och utkastad i den vida världen, långt från Ljuva Läge. Det är en fantastisk och originell roman, burlesk, full av syner och lukter och läten, uppsluppen och vemodig, lysande med hela livets trasgrant fåfängliga färger, glasklar i sin milda galenskap. Det är också, och inte minst, en intensivt underhållande bok. Ljuva Läge gavs ut första gången 1967.

Limpan är historien om Sture Charles Lindberg. Han är inlagd på vårdanstalten Liljan när han får ett jobberbjudande. Då han inte släpps ut rymmer han för att kunna ta jobbet. När jobbet faller igenom försöker Sture komma åter in på Liljan men släpps nu inte in. Limpan gavs ut första gången 1977 och filmatiserades 1983.

Limpan är historien om Sture Charles Lindberg. Han är inlagd på vårdanstalten Liljan när han får ett jobberbjudande. Då han inte släpps ut rymmer han för att kunna ta jobbet. När jobbet faller igenom försöker Sture komma åter in på Liljan men släpps nu inte in. Limpan gavs ut första gången 1977 och filmatiserades 1983.

Romanen Ljuva Läge berättar om ett snöpligt avsked och en återkomst som skulle ha blivit ännu snöpligare om den inte i tid förvandlats, också den, till ett avsked. Dessemellan, under den tågresa hem som bildar ram kring historien, rekapituleras till skenskarvarnas dunk berättarens och resenärens uppväxtår i det nyckfulla hägnet av en mystisk kringvandrande ”morbror”, en hjälplös moder, en högdragen löjtnant i vars tjänst den unge gossen gör sina första lärospån som kuskbiträde, och löjtnantens betydligt mer tillgängliga dotter för vars skull han i sinom tid blir avskedad från sin tjänst och utkastad i den vida världen, långt från Ljuva Läge. Det är en fantastisk och originell roman, burlesk, full av syner och lukter och läten, uppsluppen och vemodig, lysande med hela livets trasgrant fåfängliga färger, glasklar i sin milda galenskap. Det är också, och inte minst, en intensivt underhållande bok. Ljuva Läge gavs ut första gången 1967.

Protokoll är berättelsen om en namnlös man, en skådespelare, som med starka trådar är fästad vid minnet av sin mor. Han växer över huvud taget inte ur sina barndomsupplevelser – de fyller honom med känslor av skuld till en okänd fordringsägare och dömer honom till erotiska nederlag. I sitt inre dras han obönhörligt till ett förbjudet känslolandskap, ett ”Anonymien” som blir hans yttersta tillflykt. Protokoll har formen av en dagbok, där ung och sårbar protest mot livet bemantlar sig i taggig ironi, kvick och makaber humor, i sin tur mildrad av mjukt fångade interiörer och årstidsvinjetter. En satirisk ådra röjer sig också i träffsäkert karikerad nutidsjargong och i den tänkte utgivarens snusförnuftiga anteckningar till protokollet. Allan Edwalls debut är en egenartad berättelse, där ett intensivt känsloinnehåll ger glöd åt den stramt artistiska stilen. Protokoll gavs ut första gången1954.