Amelie Posse – författare

Amelie Posse kommer här med en samling fängslande skildringar från de fyra länder i vilka det mesta av hennes händelserika liv förflutit. Från hennes litterära debutartikel 1929 sträcka de sig fram till och med september 1944. Hon ger oss spirituella och livfulla inblickar i Paris vittra, konstnärliga och framför allt politiska miljöer och beskriver på sitt målande vis platser i Provence och i Italien över vilka krigets ångvält nu gått förödande fram. Efter tillfälliga besök i hemlandet, som hon på den tiden betraktade med utlandssvenskans på en gång roade och rörda ögon, ger hon oss en serie situationsskildringar och initierade närbilder från det land hon kanske känner bättre än någon annan i Sverige född: Tjeckoslovakien. Dessa ha förlänats en ny aktualitet genom den strålkastarbelysning de ge på förhållanden, sammanhang och politiska personligheter som genom höstens krigshändelser åter trätt i förgrunden för det allmänna intresset. Varje kapitel är en fristående och avslutad sak för sig, men läser man dem i ordningsföljd märker man snart att de konsekvent följa en linje och tillsammans ge en helhetsbild som väl kompletterar författarinnans under tiden utgivna böcker.

Mellan slagen har format sig till ett klarseende och självrannsakande tvärsnitt icke blott av författarinnans eget liv under de sista femton åren, utan framför allt av de strömningar som då gick fram bland dem vilka kände sig som européer och med bekymmer såg vart det bar hän med mänskligheten. Bokens sista men icke minst värdefulla avsnitt stammar från de senaste fem åren, sedan författarinnan som flykting återbördats till sitt hemland. Här ha även några tal medtagits som hållits på olika platser i Sverige men icke tidigare publicerats. En god del av bokens innehåll är skrivet nu i sommar och förlaget konstaterar med tillfredsställelse att inte ens den långa period av överansträngning och sjukdom som författarinnan genomgått kunnat tillintetgöra hennes naturliga berättarglädje eller nedslå hennes vitalitet och beslutsamhet att kosta vad det vill "stå det onda emot".

I Åtskilligt kan nu sägas, utgiven år 1949, skildrar Amelie Posse sina upplevelser under andra världskriget, då hon tvingades lämna Tjeckoslovakien och återvände till Sverige. I Stockholm var hon med och startade den hemliga sammanslutningen Tisdagsklubben, som hade som syfte att motverka de tyska nazisternas ockupation av och expansion i Europa.

När järnridån föll över Prag är en skakande ögonvittnesskildring från det kommunistiska maktövertagandet i Tjeckoslovakien genom Pragkuppen 1948, då Amelie Posse följde den tjeckiska demokratins undergång och landets förtvivlade kamp för sin självständighet. Författarinnan var en av de sista som träffade president Benes och diskuterar i sin bok bl. a. frågan varför han inte flydde och omständigheterna kring Masaryks död samt berättar levande om sina möten med många av tidens främsta politiker, vetenskapsmän och konstnärer. Som efterskrift återges också "Varför det hände" och "Benes tragedi" av Ferdinand Peroutka, tidigare chefredaktör för Svobodné Noviny.

När Amelie Posse dog 1957 höll hon på att lägga sista handen vid manuskriptet till denna bok, den sista i en lång svit fängslande memoarer, vilka i hög grad präglats av hennes lidelsefulla och orädda engagemang för det tjeckiska folkets frihet. Barbro Alving har redigerat det efterlämnade manuskriptet och har även skrivit ett förord där hon erinrar om Amelie Posses insatser under och efter andra världskriget. Den senaste tidens utveckling i Tjeckoslovakien har gjort denna starkt personliga skildring av Pragkuppen och dess konsekvenser ohyggligt aktuell.

I Kring kunskapens träd återvänder Amelie Posse till sin barndom och tar så vid där I begynnelsen var ljuset slutar. Här befinner sig resten av familjen i Lund efter att författarens far avlidit och lämnat efter sig stora skulder.

Memoarerna Kunskapens träd i blom gavs ut samtidigt som Kring kunskapens träd och tar vid där den senare slutar. Amelie Posse träffar här sin blivande förste make Andreas Bjerre och genomgår många av sitt livs vedermödor under studietiden i väntan på det efterlängtade bröllopet.

Amelie Posses memoarvolymer blandar personliga och politiska omvälvningar med egna ord. Vidare skildrar mellankrigsåren 1919-1925 då familjen till stor del befinner sig på resande fot i Europa, ända tills de slutligen lämnar Rom och flyttar till slottet Ličkov i Tjeckoslovakien. Posse skildrar här bland annat sina många och nära kontakter med Tjeckoslovakiens första president Masaryk.

Den oförlikneliga fångenskapen kom ut 1931 och är författarens första bok i sin serie memoarer. När första världskriget bröt ut kom Italien i krig med Österrike-Ungern, vilket tvingade Amelie och hennes man, den tjeckiske konstnären Oki Brázda, att interneras en tid på Sardinien. Denna roman skildrar främst dessa år i Italien.

Den brokiga friheten kom ut år 1932 och berättar om Amelie Posses år i Italien under första världskriget. Denna uppföljare till Den oförlikneliga fångenskapenbehandlar de åtta år i Rom då hennes familj har frisläppts från sin krigsfångenskap och återvänder till Rom. Tillsammans med sin man genom sitt andra äktenskap, den tjeckiske konstnären Oki Brázda, engagerar hon sig för den tjeckiska saken och möter såväl president Masaryk som den politiker som senare skulle bli Tjeckoslovakiens andre president, Benes.