Anders Sundelin – författare

Han var den svenska fascismens chefsideolog. Efter kriget var han den som tydligast formulerade omsvängningen från ras, blod och jord till kulturrasism. Han var också mångårig vän med Ingvar Kamprad. Ändå är Per Engdahl relativt okänd för den breda allmänheten.Fascisten är den första breda, läsvänliga biografin över Per Engdahl riktad till en allmän läsekrets. Anders Sundelin har under flera år granskat brev, artiklar, bilder och Säpoakter, samt talat med inblandade personer, för att skriva den definitiva berättelsen om den blinde poeten som kom att forma den moderna högerextrema rörelsen.

Anders Sundelin (född 1948) är journalist och författare. Han har på senare år haft biografin som sin särskilda genre, och skrivit om bland annat Stig Wennerström, Sverker Åström och Kjell Höglund. Hans senaste bok på Weyler var Brevbäraren som försvann (2019).

Kjell Höglund är i dag mer populär än då han gav ut skivor och uppträdde på scen. Hans sånger har inte bara levt vidare, de har stärkts genom åren, talar till nya generationer lyssnare. De tolkas av yngre sångare och, inte minst, sångerskor. Hans skivor säljs till höga priser, om de går att få tag på. T-shirts, tygkassar och handdukar säljs med citat ur Höglunds sångskatt: Man vänjer sig, Rötterna blir starka när det blåser, Hellre full än glad.

Privatpersonen Kjell Höglund är dock föga känd. Aldrig har han talat ut om familj, barndom, ungdom. Aldrig koketterar han med outsiderns roll, spelar förfördelad, åsidosatt. Ingenstans i hans sånger finns en upplysning av tydlig privat karaktär. Han kunde ha kommit var helst ifrån: en trubadur från kung Arturs England, en herrelös hund, en desertör.

Anders Sundelin har tagit sig an gåtan Kjell Höglund. Med reportern envishet tar han läsaren tillbaka till trakten för hans barndom och ungdom, spårar de äldsta vännerna, reder ut hur det egentligen gick till när han spelade in sin första platta. Han lyssnar ordentligt på sångerna, låter andra berätta om sina möten med den egensinnige Höglund, bland dem Annika Norlin, Ellen Sundberg och Lars Winnerbäck. Själv träffade han Kjell Höglund redan innan denne spelade in den första skivan.

Anders Sundelin, född 1948 i Örnsköldsvik, är reporter och författare som har gett ut ett femtontal böcker.

»Frustrationen och ovissheten kring ett försvinnande tecknas utmärkt. Sundelins berättelse erbjuder allt från Stockholmsskildringar till storpolitik och vanliga människoöden.« Claes de Faire, Fokus

»Anders Sundelins bok är av den där sällsynta sorten man vare sig vill eller kan släppa ifrån sig innan man (alltför fort) nått sista kapitlet.« Johan Croneman Dagens Nyheter

»På måndagsmorgonen den 5 april 1976 kom Bosse Jansson inte till arbetet på postkontoret Stockholm 4 som låg på Folkungagatan. Han hade inte sjukanmält sig, alls inte hörts av. Någon ringde därför hem till honom, ingen svarade och eftersom han bodde bara ett kvarter längre upp på gatan och han bodde ensam sprang en av arbetskamraterna bort till hans lägenhet och ringde på. Ingen öppnade.«

Ingen har hört av Bosse Jansson sedan den där dagen han försvann. Men brevbäraren och vänsteraktivisten Bosse har aldrig glömts bort, och i tomrummet efter hans försvinnande har många frågor uppstått. Var han en agent som blev för farlig för sina uppdragsgivare? Var han en ensam olycklig människa som ville försvinna? Eller möjligen ett slags bild för den extrema kommunism som maoisterna representerade och som försvann lika plötsligt som den dykt upp i det svenska politiska landskapet? Anders Sundelin, reporter med förkärlek för svårbesvarade frågor, inleder nu ett sökande efter svar i fallet Bosse Jansson. Det är en berättelse där frågorna är minst lika intressanta som svaret.

Tidningarna döpte dem till Salaligan, själva kallade de sig Den Magiska Cirkeln. Fem rånmord hann de begå; de sköt, gasade eller brände inne sina offer. I februari 1937 dömdes fyra av dem till livstids straffarbete och ligaledaren Sigvard Thurneman till sluten psykiatrisk vård på livstid.

Den magiska cirkeln handlar om dessa bisarra brott, där spänningen och njutningen, snarare är pengarna, var det huvudsakliga motivet.

Sverker Åström är den klarast lysande stjärnan i svensk diplomati under det kalla kriget. Han inträdde i Utrikesdepartementets tjänst 1939 och avslutade sin bana som ambassadör i Paris 1982. Däremellan var han bland annat Sveriges FN-ambassadör och kabinettsekreterare under en rad socialdemokratiska regeringar. Han stod Olof Palme nära.

Men trots att han så länge var en offentlig person och på sena dagar skrev sina memoarer har stora delar av hans liv förblivit höljda i dunkel. Så till exempel hans studieår vid universiteten i Kiel och München under trettiotalet och hans roll i de tafatta försöken att utreda omständigheterna kring Dag Hammarskjölds död.Anders Sundelin, som följt Sverker Åströms karriär ända sedan han skrev en uppmärksammad biografi över Stig Wennerström (1999) har grävt i arkiv, intervjuat kolleger och tecknar i Diplomaten ett porträtt i helfigur av mannen som på många sätt representerade svensk utrikespolitik under nära ett halvt sekel.

»Frustrationen och ovissheten kring ett försvinnande tecknas utmärkt. Sundelins berättelse erbjuder allt från Stockholmsskildringar till storpolitik och vanliga människoöden.« Claes de Faire, Fokus

»Anders Sundelins bok är av den där sällsynta sorten man vare sig vill eller kan släppa ifrån sig innan man (alltför fort) nått sista kapitlet.« Johan Croneman Dagens Nyheter

»På måndagsmorgonen den 5 april 1976 kom Bosse Jansson inte till arbetet på postkontoret Stockholm 4 som låg på Folkungagatan. Han hade inte sjukanmält sig, alls inte hörts av. Någon ringde därför hem till honom, ingen svarade och eftersom han bodde bara ett kvarter längre upp på gatan och han bodde ensam sprang en av arbetskamraterna bort till hans lägenhet och ringde på. Ingen öppnade.«

Ingen har hört av Bosse Jansson sedan den där dagen han försvann. Men brevbäraren och vänsteraktivisten Bosse har aldrig glömts bort, och i tomrummet efter hans försvinnande har många frågor uppstått. Var han en agent som blev för farlig för sina uppdragsgivare? Var han en ensam olycklig människa som ville försvinna? Eller möjligen ett slags bild för den extrema kommunism som maoisterna representerade och som försvann lika plötsligt som den dykt upp i det svenska politiska landskapet? Anders Sundelin, reporter med förkärlek för svårbesvarade frågor, inleder nu ett sökande efter svar i fallet Bosse Jansson. Det är en berättelse där frågorna är minst lika intressanta som svaret.

Att få fakta att dansa

Ny utgåva med samma inspirerande innehåll!

"Ted Conover tar jobb som fångvaktare när han inte får komma dit som journalist, på samma sätt som Constance Lytton nästan hundra år tidigare låter sig fängslas och sedan gå i hungerstrejk för att kunna berätta om den upplevelsen. Gay Talese skriver det i mitt tycke bästa porträttet av Frank Sinatra utan att komma honom närmre än tre meter, Bob Greene följer Sean Connery till doktorn, Jolo betraktar en björk i Birkastan. Jimmy Breslin sliter med verben, Hunter S. Thompson med att få alla bitarna på plats, Svetlana Aleksijevitj plockar bort och stuvar om, Hanna Krall stryker och stryker och stryker på samma sätt som Ernest Hemingway gjort före henne, Isak Babel före honom.Alla ger de sitt yttersta för att få fakta att dansa." I Reportage - Att få fakta att dansa ger Anders Sundelin läsaren både kunskap och inspiration, vägledning och lust, mod att pröva nya vägar i skrivandet. I boken finns kapitel om intervjumetoder och annan research, om konsten att berätta en historia och detaljens betydelse, om språk och stil.Anders Sundelin har skrivit flera reportageböcker, bland annat När knarket kom till stan, Fallet Wennerström och Främlingen i Falun. Våren 2007 kom Världens bästa land. Han har i många år undervisat i reportageskrivande vid JMK i Stockholm.