Andreas Björsten - Böcker

Andreas Björsten har tidigare givit ut fem diktsamlingar. Andreas är en framstående estradpoet och har deltagit i nio Poetry Slam-SM. Han har varit en av redaktörerna för den nu nedlagda "Den Blinde Argus". En tidskrift som lever vidare som kollektivblogg. Han var ordförande i Romantiska förbundet 2004 - 2015 och arbetar fortfarande med dess tidskrift Aurora. Detta förbund grundades av Bo Setterlind, och förbundet vill "... med poesin och andra konstarter som grund skapa en levande kontakt mellan människor."

De senaste åren har inte varit nådiga för poeten som 60+ drabbats av både Coronaviruset och Parkinsons sjukdom. Hans dikter tar sats i förändringarna han upplever i sin kropp och de många sjukhusbesöken skapar ett nytt ramverk. Men istället för att fångas av sjukdomen visar denna diktsamling på en otrolig viljekraft — och tacksamhet. Titeln Dikter som porträtt är en hyllning till de vänner och kollegor som har inspirerat Björsten genom åren, däribland Bo Setterlind, Ulf Lundell och Bruno K Öijer. Peter Lindforss, vars anteckningsbok och opublicerade manus Björsten vårdar ömt, ger han en särskild tillägnan. Mitt bokomslag är en labyrint i vilken Peter Lindforss försvann på jakt efter sin egen oskrivna bok Jag ropade honom tillbaks men han bara försvann Läs mer på www.fripress.se

Andreas Björsten (f. 1959) är en av landets främsta estradpoeter. Han har gjort hundratals uppläsningar genom åren på festivaler och poesiscener. Björsten publicerade sina första dikter 1981 i olika tidskrifter och fanzines. Sedan dess har det blivit ett halvdussin diktsamlingar. Denna volym med hans SAMLADE DIKTER har haft devisen – ”Allt ska med!”. En del av dikterna är tidstypiska, andra är mer bara poeten-själv-typiska, annat pekar i helt andra riktningar, men alltid med medvetandets tumultartade intryck som utgångspunkt. Om författaren; ”Andreas Björsten är nestorn i svensk undergrundpoesi” Magnus William-Olsson (Örnen och Kråkan) ”Hans bristande ambition gentemot den högre parnassen har format en poet vi kan möta i jämnhöjd. Han blir en vardagspoet, eller snarare en högtidspoet i vardagskläder. Allt detta som sammanlagt gett oss den ende lyriske stockholmsskildraren i sitt slag.” ur Håkan Sandells förord.

Andreas Björsten var länge en av landets främsta estradpoeter. Han har gjort hundratals uppläsningar genom åren på festivaler och från scener. Björsten publicerade sina första dikter 1981 i olika tidskrifter och fanzines. Sedan dess har det blivit ett halvdussin diktsamlingar. Bland dessa Kärleksbikter (muntliga dikter 2 (2013) och Muntliga åtbörder (2017) på Fri Press. I februari 2020 kom hans samlade verk, Som det började och fortsatte – samlade dikter 1981–2019 på Bokförlaget Megafon (2020). Där trodde Björsten att hans skrivande var avslutat, men så blev det ej. Att han under pandemiåret 2020 fick diagnosen Parkinsons sjukdom hindrade honom inte. Han kom hösten 2022 ut med Dikter som porträtt på Fri Press. Boken är en serie porträttbilder av författare som betytt mycket för honom. Denna nya bok Några kommer nära andra förblir borta är att betrakta som en direkt fortsättning på den förra boken.

Föreningen Arbetarskrivares elfte antologi, nu i storpocket. Här vässar 44 författare pennorna i kampen mot pressade arbetsvillkor och försämrade arbetsmiljöer. Prosa, lyrik och serier gestaltar hur det dagliga slitet påverkar oss människor samt hur vi måste ena oss för att få förändring. Det är skarpa, berörande och tankeväckande texter varvade med vass samhällssatir och vardagsglädje. Redaktörer: Anna Jörgensdotter och Henrik Johansson. Recensionsutdrag: "Samhällskritik som leder vidare - lägg den där du hade telefonkatologen förr." Ulrika Milles, DN, listar antologin som Årets bästa bok 2018. "En oändlig kollektiv berättelse om döden och meningen i våra liv, förslitningen som det innebär att leva, man kan inte sluta läsa. Här finns all politik vi behöver." Ulrika Milles, SVT "Den litterära kvaliten är hög. Dessutom är boken politiskt värdefull." Magnus Nilsson, Opulens "Denna föreningens bästa antologi är som törst som stillas, en arbetets Höga Visan." Aino Trosell