Anette Casselstål – författare

Löven dansar och såpbubblorna yr. Kan du blåsa riktigt hårt?

Blåsboken är en interaktiv berättelse där vi blåser på bilderna och ser vad som händer på nästa sida.

Löven dansar och såpbubblorna yr. Kan du blåsa riktigt hårt?

Blåsboken är en interaktiv berättelse där vi blåser på bilderna och ser vad som händer på nästa sida.

Löven dansar och såpbubblorna yr. Kan du blåsa riktigt hårt?

Blåsboken är en interaktiv berättelse där vi blåser på bilderna och ser vad som händer på nästa sida.

Löven dansar och såpbubblorna yr. Kan du blåsa riktigt hårt?

Blåsboken är en interaktiv berättelse där vi blåser på bilderna och ser vad som händer på nästa sida.

Ålderstigna väktare Tall och gran Tysta vittnen som rotar sig fast De hittar henne aldrigFör hundratals år sedan begicks ett brutalt dåd. Okunskap, skam och svartsjuka skapade en rädsla som har förföljt generationer. Den drabbar fortfarande. Sju rysliga noveller beskriver konsekvenserna av den tragiska händelsen. Ett syskonpar blir av misstag inblandade. En kittlande närvaro ledsagar. Uppmaningar från förr. Ska de våga följa dem eller är det bättre att hålla sig undan? Är det rätt tid nu eller ska de göra som man alltid gjort: lägga över ansvaret på nästa generation?

Ur BTJ´s recension  

"[...] De sju novellerna kretsar kring ett litet samhälle vid en tjärn, där ett hemskt brott får konsekvenser som sträcker sig fram i många generationer. [...] Finast är den inledande novellen om lille Tore, som nästan går ner sig i tjärnen, men räddas av sin syster Ester. I den novellen får personerna komma till liv, och man bryr sig om vad som händer med dem.[...]"  

Anna Brown, BTJ-häfte 6, 2026. 

Ålderstigna väktareTall och granTysta vittnen som rotar sig fastDe hittar henne aldrigFör hundratals år sedan begicks ett brutalt dåd. Okunskap, skam och svartsjuka skapade en rädsla som har förföljt generationer. Den drabbar fortfarande. Sju rysliga noveller beskriver konsekvenserna av den tragiska händelsen.Ett syskonpar blir av misstag inblandade. En kittlande närvaro ledsagar. Uppmaningar från förr. Ska de våga följa dem eller är det bättre att hålla sig undan? Är det rätt tid nu eller ska de göra som man alltid gjort: lägga över ansvaret på nästa generation?