Anita Goldman – författare

I Det vilda hoppets geografi utforskar Anita Goldman vår relation till naturen – ett förhållande som präglas av dominans och exploatering. Hon undersöker en civilisation i krig mot jorden eller en civilisation upptagen av krigföring mot jorden, där vi slagit allt levande under oss. Men naturen svarar nu tillbaka med stormar, torka och en massutrotning av arter, medan mänskligheten står förvirrad inför konsekvenserna och söker vägar framåt.Goldman menar att det planetära nödläget är resultatet av den västerländska kulturens natursyn. För att förstå och möta vår tids stora utmaningar måste vi analysera hur vi genom historien har tänkt och talat om naturen, och hur detta har format vårt sätt att leva i och påverka den väv av liv vi är en oupplöslig del av.

I boken tar Goldman läsaren på en tankeväckande resa genom historien och världen. Hon reflekterar över allt från skånska agrarreformers påverkan på landskapet och sociala strukturer, till den amerikanska romantiseringen av vildmarken. Hon granskar också hur trädgården har blivit en symbol för kontroll och makt, och hur jordbrukets utveckling hotar planetens framtid. Genom bibelns berättelse om människan som den första trädgårdsmästaren söker hon efter rötterna till vår separation från naturens väv.Med poetisk och analytisk skärpa skisserar Goldman konturerna av en annan möjlig framtid – det vilda hoppets geografi – där vi återknyter till naturen och bygger en hållbar samexistens med den.

I dokumentärromanens form ger Anita Goldman sin engagerade och högst personliga gestaltning av de personer, den tid och de omständigheter som ledde fram till skapandet av atombomben. Hon tar oss med på en resa till Los Alamos i New Mexico, med särpräglad natur och uråldriga indianska traditioner sida vid sida med det som fortfarande är ett av världens största centrum för kärnvapenforskning.

"Staden var en gång så hemlig att den inte fanns. Jag åkte dit eftersom jag fascinerades av berättelsen om den grupp av unga, attraktiva, intelligenta och internationella människor som mitt under brinnande världskrig och i allra största sekretess kom samman på en ökenplatå i sydvästra USA med uppdrag att framställa världens första atombomb.

De utgjorde en idealistisk ung elit som ville bekämpa nazismen. Men vad hände när fascinationen för vetenskap och teknik gick föremoralen? Vad hände med de unga kvinnor som födde barn medan deras män arbetade med att framställa det mest dödsbringande vapnet i mänsklighetens historia? Och hur gick det sedan för Los Alamos barn?

Vi är alla Los Alamos barn, vi lever med arvet från Los Alamos, vi lever i atomåldern. Vad betyder detta för vårt förhållande till naturen och till framtiden? Hur påverkas våra kroppar och våra själar av att leva under utplåningshot? Kan kärleken överleva i en värld där kärnvapenkriget alltid är på hårsmåns avstånd?

Jag åkte till Los Alamos eftersom det är min övertygelse att vi måste förstå Bomben som tankesystem för att kunna avrusta vårt tänkesätt, demilitarisera vårt inre och påbörja en annan, mer livsbejakande, berättelse."

”Anita Goldman har aldrig skrivit bättre.”Göteborgs-Posten

”Inget levandegör det förflutna som en välskriven historisk roman. ”Om stenarna kunde tala i Palma de Mallorca” är just detta.”Expressen

”Textens tunga eftertryck är omskakande.”Sydsvenskan

I dag trampar miljontals turister runt på Palma de Mallor­cas gator, men få känner till de dramatiska och fasansfulla händelser som utspelades här för mer än tre hundra år sedan. Trots att de ägde rum i slutet på 1600-talet, väcker de aktuella frågor: Varför är minoriteter så hotfulla för majoriteten? Vem hör till och vem måste utstötas? Vem är hjälte och vem är förrädare? Vad är sanning och vad är lögn?

Det finns få författare i Sverige som har samma spänn­vidd som Anita Goldman, samma förmåga att gå på djupet i sina ämnen. I sin nya roman har hon med hjälp av doku­ment och studier på plats återskapat vad som hände i maj 1691, då judar som konverterat till kristendomen hundra­tals år tidigare, brändes levande för att de hållit fast vid sin tro och sin kultur. Men trots de grundliga och grymma ansträngningarna att utplåna judendomen, lever familje­namnen kvar än idag.

I Om stenarna kunde tala i Palma de Mallorca skildras tortyrseanserna, förhören och straffens fullbordan, men också modet och fegheten, rädslan och kärleken, tron och tvivlet hos dramats huvudpersoner.

Och handlingen utspelar sig i epicentrum för turismen i Palma.

”Inget levandegör det förflutna som en välskriven historisk roman. ”Om stenarna kunde tala i Palma de Mallorca” är just detta./…/ Prosan är poetisk och lättflytande – ingen självklar kombination, men en som Goldman behärskar till fullo. Den bygger också gedigen research, komplett med autentiska förhörsprotokoll som ger en inblick i inkvisitionens inre liv. /…/ Goldman har skrivit en vacker och inkännande bok om ett mörkt kapitel i Europas och kyrkans historia.”Expressen

Anita Goldman skriver i boken: "Jag gifte mig i Jerusalem, jag fick två barn här, jag hade ett hus i Staden och en trädgård, jag lärde mig hebreiska och i Jerusalem har jag skrivit ett flertal böcker. Men jag har aldrig skrivit om Jerusalem, för hur skriver man om världens mest omskrivna stad?"

Jerusalem är staden som sägs vara helig. Men hur kan en stad vara helig? Vem vågar ställa frågan? Och hur blir svaret? Jerusalem är den eviga fredens stad, men så kluven mellan palestinier och israeler, mellan religiösa och sekulära. Jerusalem är de stora berättelsernas stad, men i denna bok fokuseras på den enskilda människans liv och värdighet, mitt bland minnesmärken och myter.

I en förtätad blandning av självbiografi och essä tecknar Anita Goldman ett annorlunda porträtt av Staden femtio år efter sexdagarskriget. Jerusalem & Jag är en kärleksförklaring till hebreiskan, till dess poeter, profeter och författare, till dess kvinnliga röster. 

Anita Goldman (född 1953) är en av våra främsta författare och journalister, och har i många år skildrat israeliskt samhällsliv och israelisk kultur, med betoning på kvinnans ställning i ett mansdominerat samhälle, i böcker som Våra bibliska mödrar (1988) och Stenarnas döttrar (1991). Hon hade stor framgång med Om jag så måste resa till Los Alamos (2009), som i dokumentärromanens form berättar om den grupp forskare i New Mexico som hade till uppgift att skapa en atombomb under andra världskriget.

Goldmans bok är rik, engagerande, drabbande - dess blandning av personligt och politiskt, av något mycket svenskt och något helt annat, gör den till en viktig läsning.

Ulf Olsson, Expressen

Goldman envisas med att vrida och vända på perspektiven - de teologiska, de språkliga, de poetiska och de politiska. Det är lärorikt och intellektuellt stimulerande.

Ulf Eriksson, Svenska Dagbladet

Det är oemotståndligt. Jag faller pladask

Maria Küchen, Helsingborgs dagblad

Anita Goldman tränger bakom schablonbilderna. Hennes bok har en ovanlig fräschör.

Bo Gustavsson, Upsala Nya Tidning

Goldmans bok ger värdefull bakgrundskunskap om dagens politiska konflikt. Kanske just för att den inte är ansträngt politisk, utan mer filosofisk och teologisk.

Birger Thureson, Dagen

Anita Goldman perspektivrika bok är entusiasmerande. Hon är orädd … Hennes bok förtjänar all uppmärksamhet.

Olav Wiström, Nya Wermlands-Tidningen

Lika fascinerande och bildande som rolig och berörande ... en bildningsresa

Magnus Sundell, Kyrkans Tidning

En hyllning till språket och berättelserna

Margaretha Levin Blekastad, Nya Ludvika Tidning

En elegant essä med det obehindrat vackra språk som är Anita Goldmans. Hon är alltid ett oförställt nöje att läsa.

Jan-Olov Nyström, Norrbottens-Kuriren

Goldman kliver in i Jerusalem med en befriande lätthet. Hon tar läsarens blick och sinnen i hand

Hynek Pallas, Dagens Nyheter

Jag lär mig mycket av denna bok, om judisk historia, om hur religionen efter templets förstörelse flyttade in i boken, i språket, och judendomen blev skriftreligionen per se.

Joar Tiberg, Aftonbladet

Anita Goldmans författarskap har så länge jag följt det undersökt den kvinnliga erfarenheten, den judiska erfarenheten, och så själva skrivandet. Här smälter alla tre delarna samman till denna rika och djupt tänkvärda bok som är en blandning av memoar, essäistik, och biografi över själva staden.

Susanne Sterner, Norrköpings tidningar

I Mållös skriver Anita Goldman med brutal uppriktighet, stor smärta men också med humor om de svåra slitningar som styvfamiljen dagligen konfronteras med.Styvfamiljen har idag blivit norm i den svenska vardagen, men har knappast skildrats i litteraturen. Nu får den äntligen röst och gestalt i en mycket samtida roman. Mållös är skildringen av femtitalisterna och vad det blev av dem.Rita och Frida var på 70-talet unga, sexuellt frigjorda och politiskt radikala. Frida var ledande i den tidens kvinnorörelse, Rita i den alternativa kulturrörelsen. Nu är det sent 90-tal och det är dags att summera. Med 70-talets högt spända ideal om solidaritet, kollektivism och frihet som klangbotten utspelar sig ett samtida drama om ansvar och skuld, och om kärlekens och frihetens gränser. För som Rita säger: "Egentligen är det pinsamt tydligt vad det handlar om. Kärlek alltså. Och bristen på den. Jag menar, om man inte kan utvidga sin kärlek till en enda unge, för att han inte är ens egen biologiska, hur sjutton skall man då kunna utvidga sin kärlek till att gälla Världen med stort V."Runt Frida och Rita rör sig barnen som har hunnit bli ungdomar. Styvbarnen. Ungdomarna har sina egna svar på föräldragenerationens svek och förvirring. Djurrättsaktivisten Hannah ställer upp absoluta krav på solidaritet och inlevelse. Och Kristian undviker konflikten med de vuxna och för istället krig med hela universum på Internet. Styvdottern Li försvinner hemifrån efter sin pappas död och sökandet efter henne ligger som en skugga över berättelsen.

En israelisk soldat stenas till döds. En palestinsk skolflicka skjuts ihjäl. Den som inte längre berörs av massmedias lakoniska telegram grips vid läsningen av romanen Stenarnas döttrar av den smärta och den kärlek och de svåra ställningstaganden som människorna i den utdragna och den blodiga konflikten lever med. Vad händer i – och mellan – dem, när deras barn offras? Hur kan den europeiska Miriam överleva förlusten av sin ende son? Hur klarar krigsänkan Shosanna att fostra sin faderlöse son? Hur lever den palestinske Abdul utan sitt hus och sin jord? Och på vilket sätt är deras levnadsöden och deras sorg sammanflätade?I efterordet till nyutgåvan skriver Anita Goldman: Stenarnas döttrar är inte en »historisk» roman och inte heller en »politisk roman». Utan en tidlös roman om det allra mest grundläggande. Om den okränkbara rätten till liv.

Rita Rubinstein åker tunnelbana mellan t-centralen och Östermalmstorg och upptäcker att hennes medresenärer bär nazistuniformer. Anita Goldman berättar om drastiska situationer där vardagen vänds ut och in, där frågor kring mod och feghet, snålhet och generositet, skuld och kälek ställs på sin spets.

Hur hör andlighet och erotik ihop? Andlighet och feminism? Kan hängivet knäböjande kvinnor vara upproriska och radikala? Har mystik och andlighet ett viktigt budskap för moderna människor? Anita Goldman presenterar spännande hänförda kvinnor och inkluderar en vild man bland Guds älskarinnor…

Detta är en bok om Gamla Testamentets kvinnor. Här beskrivs kvinnornas förhållande till Gud, till männen, till kärleken och sexualiteten, till sönerna (döttrar förekommer inte!) och till varandra. I individuella porträtt av Eva, Sara, Rebecka, Rakel och Lea, Mirjam, Rut och Ester får vi stifta bekantskap med bittra barnlösa kvinnor, hänsynslösa mödrar, rivaliserande systrar, profetissor, nationella befrielseledare och drottningar.Våra bibliska mödrar handlar om Bibelns kvinnobild, som lagt grunden till synen på kvinnan i vår kultur. Rötterna till kvinnans underordnade ställning inom familjen, i samhället och i religionen.

Ljusbärarna handlar om människor som lever ett fullständigt engagerat liv, de tar sin passion för Gud, för den andliga upplevelsen och för sina medmänniskor på fullt allvar - och handlar därefter. De är människor som inte lever livet för halv maskin.

I boken presenterar Anita Goldman tre gestalter som representerar ljus, hopp och glädje i en värld som vi många gånger uppfattar som mörk och hotfull. De är människor som bär med sig ett inre ljus i de svåraste av situationer - krig, förtryck, folkmord, fattigdom, utsatthet.

Ljusbärarna bygger vidare på det tema som Anita Goldman tog upp i Guds älskarinnor. Där behandlade hon andlighet som den inre upplevelsen av ljus, ett gemensamt drag hos kvinnliga mystiker. I Ljusbärarna ligger fokus på hur denna andliga erfarenhet kan bäras ut i världen, med andra ord omsättas i aktiv handling. Författaren ger exempel ur sitt eget liv och för en lågmäld diskussion med läsaren om hur vi kan låta oss inspireras av ljusbärare omkring oss.

Anita Goldman (född 1953) är mångårig skildrare av israeliskt samhällsliv och israelisk kultur, och kvinnans ställning i ett mansdominerat samhälle. Bland hennes böcker kan nämnas Våra bibliska mödrar (1988), Stenarnas döttrar (1991) som behandlar konflikten mellan araber och judar, samt dokumentärromanen Om jag så måste resa till Los Alamos, om hur atombomben skapades.

Ljusbärarna handlar om människor som lever ett fullständigt engagerat liv, de tar sin passion för Gud, för den andliga upplevelsen och för sina medmänniskor på fullt allvar - och handlar därefter. De är människor som inte lever livet för halv maskin.

I boken presenterar Anita Goldman tre gestalter som representerar ljus, hopp och glädje i en värld som vi många gånger uppfattar som mörk och hotfull. De är människor som bär med sig ett inre ljus i de svåraste av situationer - krig, förtryck, folkmord, fattigdom, utsatthet.

Ljusbärarna bygger vidare på det tema som Anita Goldman tog upp i Guds älskarinnor. Där behandlade hon andlighet som den inre upplevelsen av ljus, ett gemensamt drag hos kvinnliga mystiker. I Ljusbärarna ligger fokus på hur denna andliga erfarenhet kan bäras ut i världen, med andra ord omsättas i aktiv handling. Författaren ger exempel ur sitt eget liv och för en lågmäld diskussion med läsaren om hur vi kan låta oss inspireras av ljusbärare omkring oss.

Anita Goldman (född 1953) är mångårig skildrare av israeliskt samhällsliv och israelisk kultur, och kvinnans ställning i ett mansdominerat samhälle. Bland hennes böcker kan nämnas Våra bibliska mödrar (1988), Stenarnas döttrar (1991) som behandlar konflikten mellan araber och judar, samt dokumentärromanen Om jag så måste resa till Los Alamos, om hur atombomben skapades.

Om bibelns kvinnobild, den som lagt grunden till synen på kvinnan i vår kultur.

"Rik, engagerande, drabbande - dess blandning av personligt och politiskt, av något mycket svenskt och något helt annat, gör den till en viktig läsning." - Expressen"Goldman envisas med att vrida och vända på perspektiven … lärorikt och intellektuellt stimulerande." - Svenska Dagbladet"Det är oemotståndligt. Jag faller pladask" - Helsingborgs dagblad"Goldmans bok ger värdefull bakgrundskunskap om dagens politiska konflikt. Kanske just för att den inte är ansträngt politisk, utan mer filosofisk och teologisk." - Dagen "Anita Goldman perspektivrika bok är entusiasmerande. Hon är orädd … Hennes bok förtjänar all uppmärksamhet." - Nya Wermlands-Tidningen"Lika fascinerande och bildande som rolig och berörande ... en bildningsresa" - Kyrkans Tidning "En hyllning till språket och berättelserna" - Nya Ludvika Tidning "En elegant essä med det obehindrat vackra språk som är Anita Goldmans. Hon är alltid ett oförställt nöje att läsa." - Norrbottens-Kuriren "Goldman kliver in i Jerusalem med en befriande lätthet. Hon tar läsarens blick och sinnen i hand" - Dagens Nyheter

Anita Goldman skriver i boken: "Jag gifte mig i Jerusalem, jag fick två barn här, jag hade ett hus i Staden och en trädgård, jag lärde mig hebreiska och i Jerusalem har jag skrivit ett flertal böcker. Men jag har aldrig skrivit om Jerusalem, för hur skriver man om världens mest omskrivna stad?"Jerusalem är staden som sägs vara helig. Men hur kan en stad vara helig? Vem vågar ställa frågan? Och hur blir svaret? Jerusalem är den eviga fredens stad, men så kluven mellan palestinier och israeler, mellan religiösa och sekulära. Jerusalem är de stora berättelsernas stad, men i denna bok fokuseras på den enskilda människans liv och värdighet, mitt bland minnesmärken och myter.I en förtätad blandning av självbiografi och essä tecknar Anita Goldman ett annorlunda porträtt av Staden femtio år efter sexdagarskriget. Jerusalem & Jag är en kärleksförklaring till hebreiskan, till dess poeter, profeter och författare, till dess kvinnliga röster. Anita Goldman (född 1953) är en av våra främsta författare och journalister, och har i många år skildrat israeliskt samhällsliv och israelisk kultur, med betoning på kvinnans ställning i ett mansdominerat samhälle, i böcker som Våra bibliska mödrar (1988) och Stenarnas döttrar (1991). Hon hade stor framgång med Om jag så måste resa till Los Alamos (2009), som i dokumentärromanens form berättar om den grupp forskare i New Mexico som hade till uppgift att skapa en atombomb under andra världskriget.

"Goldmans bok är rik, engagerande, drabbande - dess blandning av personligt och politiskt, av något mycket svenskt och något helt annat, gör den till en viktig läsning." Ulf Olsson, Expressen "Goldman envisas med att vrida och vända på perspektiven - de teologiska, de språkliga, de poetiska och de politiska. Det är lärorikt och intellektuellt stimulerande." Ulf Eriksson, Svenska Dagbladet "Redan på första sidan slängs jag rakt in i ett kroppsligt Jerusalem som vibrerar av paradoxal mänsklighet - friktion och sinnlighet, helgedomar och vardagsmöda i en trakt mellan öken och hav. Det är oemotståndligt. Jag faller pladask ... Anita Goldmans förbindelse med Jerusalem är en passion. Jag kan inte försvara mig mot en sådan här stad, som inte låter mig vara skriver hon om platsen som varit hennes hem i en stor del av hennes liv, och jag som aldrig har satt min fot där känner som hon när jag läser. Tack vare glöden hos en berättare med en lång, het och djup relation till Jerusalem känns det nu som om också jag har varit där." Maria Küchen, Helsingborgs dagblad "Anita Goldman tränger bakom schablonbilderna. Hennes bok har en ovanlig fräschör." Bo Gustavsson, Upsala Nya Tidning "Det första som slår mig vid läsningen av Jerusalem & jag är språkets skönhet och precision. Det andra den djupa kunskapen om judisk historia, judisk kultur, judiskt tänkande - och kärleken till det hebreiska språket som ger författaren tillgång till allt det andra ... Anita Goldmans bok ger värdefull bakgrundskunskap om dagens politiska konflikt. Kanske just för att den inte är ansträngt politisk, utan mer filosofisk och teologisk. Jerusalem & jag spänner över så vida fält, att det inte går att täcka alla i en recension. Dock måste det sägas, att Goldman med skärpa synliggör kvinnans inte alldeles bekväma roll i den judiska kontexten. Men här skådar hon ett mirakel inne i ett mirakel. Det handlar om två sammanvävda språkliga händelser; hebreiskans pånyttfödelse som modern tal- och skriftspråk, och den kvinnliga röstens alltmer betydande plats i denna kulturkrets. Om det kan ingen skriva som Anita Goldman. Det har hon bevisat än en gång." Birger Thureson, Dagen "Anita Goldman perspektivrika bok är entusiasmerande. Hon är orädd. Styrkan ligger i att hon inte bara rannsakar Jerusalem utan också sig själv. Staden är en enda stor paradox som ger upphov till mängder av motstridiga känslor. När hon redovisar dem står kärlek, hat, beundran och fördragsamhet i god proportion till varandra. Hennes bok förtjänar all uppmärksamhet." Olav Wiström, Nya Wermlands-Tidningen "Utifrån sett kan ännu en bok med viljan att säga något nytt om världens mest omskrivna stad tyckas som ett hopplöst projekt. Men Goldman väljer en väg som inte bara fungerar, utan också fyller sidorna med överraskningar, liv och nya insikter ... Anita Goldman delar generöst med sig av sitt liv och sina stora kunskaper; hennes förmåga att både förklara, problematisera och gestalta gör läsningen lika fascinerande och bildande som rolig och berörande ... en bildningsresa som bidrar till förståelse av bakgrunden till den våldsamma konflikt som i dag så tydligt präglar den stad vars namn betyder 'fredens stad'." Magnus Sundell, Kyrkans Tidning "Anita Goldman ger liv och djup åt staden Jerusalem ... en fascinerande och läsvärd resa genom en stad fylld av stenar och drömmar ... en hyllning till språket och berättelserna" Margaretha Levin Blekastad, Nya Ludvika Tidning "Spännande och välskrivet ... Allt om allt, en elegant essä med det obehindrat vackra språk som är Anita Goldmans. Hon är alltid ett oförställt nöje att läsa. Författare som hittar sina melodier lika oansträngt som hon är den bästa guiden till förståelse av komplicerad företeelser, sådana som Jerusalem." Jan-Olov Nyström, Norrbottens-Kuriren "Jag lär mig mycket av denna bok, om judisk historia, om hur religionen efter templets förstörelse flyttade in i boken, i språket, och judendomen blev skriftreligionen per se." Joar Tiberg, Aftonbladet "Anita Goldmans författarskap har så länge jag följt det undersökt den kvinnliga erfarenheten, den judiska erfarenheten, och så själva skrivandet. Här smälter alla tre delarna samman till denna rika och djupt tänkvärda bok som är en blandning av memoar, essäistik, och biografi över själva staden." Susanne Sterner, Norrköpings tidningar "Goldman kliver in i Jerusalem med en befriande lätthet. Hon tar läsarens blick och sinnen i hand och på fem-sex inledande sidor skriver hon fram lukter, smaker och förnimmelser som känns precis som den trånga bussresa Goldman företar. Efter att ha gått igenom den passagen får man själv ner hettan i bergsluften som författaren andas i lungorna ... Kanske står sig en individs korta levnadsdecennier slätt mot en stad om vilken striderna rasat i millennier. Men om historien (för att åter tala med Leibowitz) ges mening av varje människas kamp, då har Goldman inte bara förvaltat denna väl - hon har också skapat en utsökt besvärjelse mot framtida Jerusalemsyndrom." Hynek Pallas, Dagens Nyheter

”Anita Goldman har aldrig skrivit bättre.”Göteborgs-Posten

”Inget levandegör det förflutna som en välskriven historisk roman. ”Om stenarna kunde tala i Palma de Mallorca” är just detta.”Expressen

”Textens tunga eftertryck är omskakande.”Sydsvenskan

I dag trampar miljontals turister runt på Palma de Mallor­cas gator, men få känner till de dramatiska och fasansfulla händelser som utspelades här för mer än tre hundra år sedan. Trots att de ägde rum i slutet på 1600-talet, väcker de aktuella frågor: Varför är minoriteter så hotfulla för majoriteten? Vem hör till och vem måste utstötas? Vem är hjälte och vem är förrädare? Vad är sanning och vad är lögn?

Det finns få författare i Sverige som har samma spänn­vidd som Anita Goldman, samma förmåga att gå på djupet i sina ämnen. I sin nya roman har hon med hjälp av doku­ment och studier på plats återskapat vad som hände i maj 1691, då judar som konverterat till kristendomen hundra­tals år tidigare, brändes levande för att de hållit fast vid sin tro och sin kultur. Men trots de grundliga och grymma ansträngningarna att utplåna judendomen, lever familje­namnen kvar än idag.

I Om stenarna kunde tala i Palma de Mallorca skildras tortyrseanserna, förhören och straffens fullbordan, men också modet och fegheten, rädslan och kärleken, tron och tvivlet hos dramats huvudpersoner.

Och handlingen utspelar sig i epicentrum för turismen i Palma.

”Inget levandegör det förflutna som en välskriven historisk roman. ”Om stenarna kunde tala i Palma de Mallorca” är just detta./…/ Prosan är poetisk och lättflytande – ingen självklar kombination, men en som Goldman behärskar till fullo. Den bygger också gedigen research, komplett med autentiska förhörsprotokoll som ger en inblick i inkvisitionens inre liv. /…/ Goldman har skrivit en vacker och inkännande bok om ett mörkt kapitel i Europas och kyrkans historia.”Expressen