Anita Nilssons nya bok handlar om kärlek och om att mista, om att leva som singel under protest. Den innehåller värme och svärta, humor och hopp. "Din bok räddade mitt liv", sa läsare om hennes senaste bok Efteråt. All denna pussbrist kan få ensamstående i alla åldrar att känna igen sig och bli uppiggade, inte minst den stora grupp som hunnit en bit upp i livet. Och de som lever ihop kanske kan inspireras att bli mer rädda om sin relation.

Varför tror du det här hände? undrade doktorn. >br< Jag har väl läst och skrivit och pratat för mycket! Och haft för roligt! >br< Det ska det hålla för, sa doktorn. >br< >br< Den här boken är som en saga. >br< Den handlar om det helt oväntade. >br< Om att få sig en smäll i självaste hjärnkontoret och plötsligt inte få ihop bokstäverna. Om hot. Om oro. Om tacksamhet och om tro. >br< Om öronproppars betydelse. Om att komma igen. >br< Om att dessutom lika oväntat hamna i armarna på ett lyckligt slut. >br< Det är sånt man läser om, sa väninnan. >br< Ja, sa jag.

Författarens släkt har haft sin tyngdpunkt i trakten omkring Ausås och i Kullabygden, alltså i Nordvästra Skåne. Fram till mitten av 1990-talet var de flesta lantbrukare.

Livet är inget statiskt tillstånd. Den 1 mars 1990 publicerades min första spalt i Norrbottens-Kuriren. Sedan dess en i veckan, i takt med livet och årstiderna. Från juli 1991 regelbundet även i Göteborgs-Posten. Med GP hann det bli silverbröllop. Utan kärlek inget liv. Och farmor fick man bli! Förutom dessa personliga och poetiska spalter har tio böcker fötts, senast allt hör ihop år 2014. Nu då? Vad hände år 2015 och 2016? Rör hon på sig fortfarande, den där människan? Varför samla ihop just dessa två år till en krönikebok ... "Texter till tröst, texter till glädje. Tillvaron mitt i prick../ Enkelt, nära, innerligt, varmt." Åke Lundgren, Norran Skellefteå "Måste man bli kärring för att en viss ålder passerats? Kan en ny kärlek vänta efter förlusten av en livskamrat? Korta, underfundiga, tonsäkra texter ..." Ann Öhrberg, Bibliotekstjänst "Jag har följt henne troget och uppskattande i trettio år. Hon är radhuslivets exotiska skildrare.../ Hon håller fram, och bryter av. Hon gör det i en litterär form som i lika mån är poesi och kvalificerat kåseri." Gunnar Balgård, Västerbottens-Kuriren

Anita Nilssons nya bok handlar om kärlek och om att mista, om att leva som singel under protest. Den innehåller värme och svärta, humor och hopp. "Din bok räddade mitt liv", sa läsare om hennes senaste bok Efteråt. All denna pussbrist kan få ensamstående i alla åldrar att känna igen sig och bli uppiggade, inte minst den stora grupp som hunnit en bit upp i livet. Och de som lever ihop kanske kan inspireras att bli mer rädda om sin relation.

Varför tror du det här hände? undrade doktorn. >br< Jag har väl läst och skrivit och pratat för mycket! Och haft för roligt! >br< Det ska det hålla för, sa doktorn. >br< >br< Den här boken är som en saga. >br< Den handlar om det helt oväntade. >br< Om att få sig en smäll i självaste hjärnkontoret och plötsligt inte få ihop bokstäverna. Om hot. Om oro. Om tacksamhet och om tro. >br< Om öronproppars betydelse. Om att komma igen. >br< Om att dessutom lika oväntat hamna i armarna på ett lyckligt slut. >br< Det är sånt man läser om, sa väninnan. >br< Ja, sa jag.

Författarens släkt har haft sin tyngdpunkt i trakten omkring Ausås och i Kullabygden, alltså i Nordvästra Skåne. Fram till mitten av 1990-talet var de flesta lantbrukare.

Livet är inget statiskt tillstånd. Den 1 mars 1990 publicerades min första spalt i Norrbottens-Kuriren. Sedan dess en i veckan, i takt med livet och årstiderna. Från juli 1991 regelbundet även i Göteborgs-Posten. Med GP hann det bli silverbröllop. Utan kärlek inget liv. Och farmor fick man bli! Förutom dessa personliga och poetiska spalter har tio böcker fötts, senast allt hör ihop år 2014. Nu då? Vad hände år 2015 och 2016? Rör hon på sig fortfarande, den där människan? Varför samla ihop just dessa två år till en krönikebok ... "Texter till tröst, texter till glädje. Tillvaron mitt i prick../ Enkelt, nära, innerligt, varmt." Åke Lundgren, Norran Skellefteå "Måste man bli kärring för att en viss ålder passerats? Kan en ny kärlek vänta efter förlusten av en livskamrat? Korta, underfundiga, tonsäkra texter ..." Ann Öhrberg, Bibliotekstjänst "Jag har följt henne troget och uppskattande i trettio år. Hon är radhuslivets exotiska skildrare.../ Hon håller fram, och bryter av. Hon gör det i en litterär form som i lika mån är poesi och kvalificerat kåseri." Gunnar Balgård, Västerbottens-Kuriren