Anita Ponga – författare

Vad vet vi om det som inte går att veta? Om då, om nu, om framtiden, om livet och döden. Jordklotet är en varelse som färdas genom rymden i en ofattbar hastighet. Vi är för evigt sammanbundna, också med den måne som sakta fjärmar sig från oss. Under arbete som vila flödar tanken fritt, och vi pryder ensamheten med vår fantasi. Genom historien har vi sparat våra gudar och sagor som en dyrbar skatt. Vi har för alltid kvar våra berättelser och våra drömmar om en bättre framtid och en bättre värld.

En konstutställning resulterade i en bok. En bok för barn i alla åldrar. En bok om våra släktingar i skogen och på fjället, om deras förändrade villkor efter att människorna glömt att man inte kan äta pengar. Om djur, natur, samekultur, kläder, migration, fabler och sagor. Boken är rikt illustrerad av författaren, med text på nordsamiska och svenska.

Vi får inte glömma vårt sammanhang, att vi en gång var likvärdiga med djuren. Vi kanske inte är medvetna om det, men i våra hjärtan bevarar vi kanske minnet av en djup vänskap med djuren. Vi kanske är sorgsna över att vi är skilda från allt annat levande, en gemenskap som vi kanske aldrig mer kan finna. Boken handlar om djuren i Sápmi, både gamla myter, fabler och sagor, men också fakta och intressanta sanningar om samernas heliga djur. Rikt illustrerad av författarinnan.

Vi stiger fortfarande upp från den senaste istiden och balanserar säkert på den Baltiska Skölden, Skandinavien och Kolahalvön, där vi fortfarande envetet håller oss kvar. Det är en lång matkulturell tradition av kött, fisk, örter, bär och olika tekniker för att bevara mat, som ligger till grund för vårt hushållande. Vi är fortfarande renskötare, bönder, fiskare, jägare och handelsmän sedan eldgammal tid. Den nya snabba tiden, med den snabba maten, har fjärmat oss från den riktiga mättnaden - både den själsliga och lekamliga - och kanske ibland gjort oss sjukare. Mycket har givetvis ändrats sedan vi bodde vid iskanten för ca tiotusen år sedan, men mycket har bevarats oförändrat - och det är vi stolta över. Vi har med vår flexibilitet i språk, kultur och seder, lyckats leva och levandegöra vår tillvaro. Vi har även en lång obruten tradition av botande - det var vi tvungna till - och många av våra kurer ligger till grund för dagens mediciner.