Anita Salomonsson – författare

I berättelsen om Margareta Johansdotter har Anita Salomonsson fångat ännu ett gripande kvinnoöde från Fattigsverige. Tiden är 1800-talets början. Platsen Västerbotten. Den undersköna Margareta Johansdotter faller klart utanför kvinnoramen i den lilla byn i Västerbotten vid 1800-talets början. Hon lever ensam och omgärdas av en del häxrykten. Så friar den betydligt äldre Nils. Men när hon fött tre barn som alla dött i späd ålder, förstärks ryktena att allt inte står rätt till. Stumheten växer mellan makarna. Han dricker för mycket och vänstrar med pigan. Och när främlingen från Stafträsk dyker upp faller Margareta lätt. Till en början är alla på gården lätt förälskade i denna stilige, mörkögde man - såväl mannen som hustrun och pigan. Men svärmor, som bor med dem, ser var hjärtat bankar hårdast. Margareta blir gravid igen och föder den här gången en dotter. Men vem är far till barnet? Misstankarna väcks när Nils hittas drunknad i träsket. Margareta fäller inte en tår. Det blir rättegång, och nu vittnar den ena efter den andra om vad de har sett och uppfattat - vissa som hor, andra "lika som kärlek". Tjugo års fängelse blir straffet för de båda anklagade. Stafträskarna förpassas till Sveaborg och Margareta hamnar på Långholmens spinnhus. Mirakulöst nog överlever hon och får på ålderns höst återförenas med sin dotter. Lika som kärlek bygger på ett verkligt fall, och Anita Salomonsson har lagt ner mycket tid på research, vilket ger autenticitet åt hennes skildring av detta gripande kvinnoöde.

1880-talets Västerbotten. Klara Höglander är hemmadotter på länsmansgården. Hennes bror har just gift sig. Det är Klara kvar. Hon vet sin plikt, men vill något eget.Vid midsommardansen skvallrar brodern för mamma och berättar att Klara varit ensam i storstugan med soldaten Lars från Kräkånger. Mamman blir orolig. Men Klara är förälskad och dessutom gravid, föräldrarna plötsligt bara myndighet och uteslutande. Klara hålls hemma, göms undan och föder till slut i lönn ett barn som dör, och måste gömmas undan.Trots föräldrarnas motstånd lyckas hon och Lars träffas igen. Men olyckan står för dörren.Anita Salomonsson har med den här berättelsen återigen hittat ett verkligt fall och omvandlat det till fiktion. Berättelsen levandegör och ger människorna röst i en gripande roman som är ett stycke sann kvinnohistoria.

Sara Greta Pehrsdotter är oäkting och lever som paria med sin mor på en liten gård i Furunäs. Vardagen präglas av lika delar hårt arbete och tyst skam. Sara är en fläck som inte kan gnidas bort och hon blir mer eller mindre tvingad ut till en tjänst som piga hos ett gammalt par.Sara blir uppvaktad av en bondson, Nils, som friar ganska så omgående. Men så småningom blir hotet från det illavarslande himlatecknet hon såg som barn verklighet.Anita Salomonsson skriver en prosa med gammaldags ton. Hon har mutat in en egen historisk nisch, med sanna berättelser förlagda till Västerbotten, där småfolket råkat förfärligt illa ut. Hennes prosa är vacker som gamla dunkla kurbitsmålningar.

I flera uppskattade romaner har Anita Salomonsson skildrat till synes obetydliga men verkliga livsöden fån Västerbotten i skönlitterär form. I Ängeln i posthuset har turen kommit till hennes moster, Elin Wiktoria Karlsson.Berättelsen följer Elin från barndomen, via en olycklig kärlekshistoria, tills hon som vuxen och ogift efterträdde sin far som postmästare. Med en blandning av sakligt realistiska och sirliga vändningar befriar Anita Salomonsson återigen en människa ur historien så att det allmänna försvinner och det särskilda träder fram.

Efter att i ett flertal uppskattade romaner ha lyft fram till synes obetydliga men verkliga livsöden fån Västerbotten och skildrat dem i skönlitterär form berättar Anita Salomonsson i sin nya roman Ängeln i posthuset om sin egen moster. Hon hette Elin Wiktoria Karlsson och var långt i från obetydlig.Familjen kom från den tack vare PO Enquist så välbekanta byn Hjoggböle. När Elins far gifte om sig 1910 flyttade de med viss förfäran från öst till väst, till det som kallades Sodom och Gomorra. Berättelsen följer Elin från barndomen, via konfirmationen och en olycklig kärlekshistoria, tills hon som vuxen och ogift efterträdde sin far som postmästare i byn. Familjen skyggar inför den moderna tillvarons frestelser, och dras åt det religiösa med dess stillsamma längtan efter extas. Detta är det gamla Sverige, och ändå relativt nära i tid.Med en blandning av det sakligt realistiska och sirliga vändningar med fin naturlyrik befriar Anita Salomonsson återigen en människa ur historien så att det allmänna försvinner och det särskilda träder fram och fängslar.

Den undersköna Margareta Johansdotter faller klart utanför kvinnoramen i den lilla byn i Västerbotten vid 1800-talets början. Hon lever ensam och omgärdas av en del häxrykten. Så friar den betydligt äldre Nils. Men när hon fött tre barn som alla dött i späd ålder, förstärks ryktena att allt inte står rätt till. Stumheten växer mellan makarna. Han dricker för mycket och vänstrar med pigan. Och när främlingen från Stafträsk dyker upp faller Margareta lätt, vilket blir upptakten till en rad minst sagt dramatiska händelser.I berättelsen om Margareta Johansdotter fångar Anita Salomonsson ett gripande kvinnoöde från Fattigsverige. Lika som kärlek bygger på verkliga händelser, och författarens gedigna research ger autenticitet åt skildringen.

1880-talets Västerbotten.Klara Sofia Höglander är hemmadotter på länsmansgården och hennes bror har gift ner sig. Nu sätter föräldrarna sitt hopp till Klara Sofia. Hon vet sin plikt, men vill något eget.Efter pingsthelgen skvallrar brodern för mamma och berättar att Klara Sofia varit ensam i storstugan med soldaten Lars Larsson Seger från Kräkånger. Mamma blir orolig. Men hennes dotter är förälskad och har bestämt sig. Trots föräldrarnas motstånd lyckas hon och Lars att träffas igen. Men olyckan står för dörren.Anita Salomonsson har med denna berättelse hittat ett verkligt fall som hon levandegör i en gripande roman. I enslighet framfödt är ett stycke sann kvinnohistoria.

Sara Greta Pehrsdotter, oäktingen, lever som paria med sin mor på en liten gård i Furunäs. Vardagen präglas av lika delar hårt arbete och tyst skam. Sara Greta är en fläck som inte kan gnidas bort och hon blir mer eller mindre tvingad ut till en tjänst som piga hos ett gammalt par.Så blir Sara Greta uppvaktad av en bondson, Nils, som snart också friar. Lyckan är stor. Men hans föräldrar säger blankt nej. Hon kommer att dra vanära över familjen. Nils är envis och bröllopet blir ett av de mest omtalade i bygden. Snart föds deras son - men nu blir hotet från barndomens illavarslande himlatecken verklighet.

Två kvinnoöden som, bokstavligt talat, utspelar sig på samma gårdsplan utanför Burträsk i Västerbotten - utan att egentligen mötas. Sara Sofia bor ensam i en liten stuga sedan hennes mormor gått bort, hon arbetar som piga och hennes liv rör sig i mycket små cirklar mellan torpet, gården och kyrkan. Så en dag påbörjas ett bygge intill hennes stuga, ett stort och märkvärdigt hus reser sig, med stora fönster i norr. Och vad ännu märkvärdigare är - det är en ogift kvinna som flyttar in. En bröllopsfotograf vid namn Hulda, som är tjusig, har sett världen, och på sätt och vis tar den med till byn. Huldas liv och hennes sätt att vara kvinna kommer att påverka, inte bara Sara Sofia, utan även en viss sopåkares unga hustru flera decennier längre fram i tiden. Detta är det gamla Sverige, och ändå relativt nära i tid.Anita Salomonsson har gjort till lite av sin specialitet att bärga till synes obeydliga men verkliga livsöden från Västerbotten ur glömskan och skildra dem i skönlitterär form.

I flera uppskattade romaner har Anita Salomonsson skildrat till synes obetydliga men verkliga livsöden fån Västerbotten i skönlitterär form. I Ängeln i posthuset har turen kommit till hennes moster, Elin Wiktoria Karlsson. Vi får följa Elin från barndomen, via en olycklig kärlekshistoria, tills hon som vuxen och ogift efterträder sin far som postmästare.Anita Salomonssons berättelse om sin moster befriar en människa ur historien så att det allmänna försvinner och det särskilda träder fram. Någon som inte gjorde så mycket väsen av sig under sitt liv, men bar en hel värld inom sig.

Beatrice, Salomon och deras barn bor lite utanför det samhälle i Västerbotten som Anita Salomonsson skildrat i sina båda tidigare romaner Änglabilder (1994) och Genom tidens handflata (1995). Pappan är byggnadsarbetare och vistas ofta borta från hemmet under veckorna, den centrala gestalten i familjens liv är på ett självklart sätt mamma. Trots de enkla och vardagliga omständigheterna är de människor som skulle ha kunnat vara hjältar ur Odyssén. Anita Salomonsson har skrivit en stor roman om en liten by i norra Sverige.

Två kvinnoöden som, bokstavligt talat, utspelar sig på samma gårdsplan utanför Burträsk i Västerbotten - utan att egentligen mötas. Sara Sofia bor ensam i en liten stuga sedan hennes mormor gått bort, hon arbetar som piga och hennes liv rör sig i mycket små cirklar mellan torpet, gården och kyrkan. Så en dag påbörjas ett bygge intill hennes stuga, ett stort och märkvärdigt hus reser sig, med stora fönster i norr. Och vad ännu märkvärdigare är - det är en ogift kvinna som flyttar in. En bröllopsfotograf vid namn Hulda, som är tjusig, har sett världen, och på sätt och vis tar den med till byn. Huldas liv och hennes sätt att vara kvinna kommer att påverka, inte bara Sara Sofia, utan även en viss sopåkares unga hustru flera decennier längre fram i tiden. Detta är det gamla Sverige, och ändå relativt nära i tid.Anita Salomonsson har gjort till lite av sin specialitet att bärga till synes obeydliga men verkliga livsöden från Västerbotten ur glömskan och skildra dem i skönlitterär form.