Ann-Caroline Håkans – författare

Juni är en helt vanlig tjej som just börjat tvåan. Hon har vanliga kläder och gör vanliga saker. Men hon har en hemlighet. Hon kan inte simma …

Följ Junis rafflande och ångestfyllda nedräkning inför dagen D – dagen då hennes hemlighet ska avslöjas. Och det är inte det enda hon har att tampas med i skolan. För att få vara med de andra tjejerna i klassen slank det t.ex. ur henne att hon fått ett marsvin. Och hon måste parera tönten Jonah som hela tiden kollar på henne, det verkar som om han bara väntar på att hon ska göra fel. Till råga på allt har hon smusslat undan lappen om utvecklingssamtalet för att slippa bli avslöjad hur dålig hon är ... Hon berättar om alla sina tillkortakommanden på ett både roligt och drastiskt sätt, och man känner starkt för denna djupt mänskliga antihjältinna. Frågan är bara: är det så illa som det verkar? Efterhand anar man att världen nog ser ut på ett sätt inuti Junis huvud och på ett annat sätt utanför. Precis som det gör för de flesta av oss, hon är ju långtifrån ensam om att tycka att hon är världens centrum och dess mest hopplösa människa!

Juni, den ständigt rädda tjejen som just börjat tvåan, berättar vidare om livet på sitt drastiska sätt. Ska hon våga spela tvärflöjt? Vågar hon stå på sig och strunta i vad de tuffa tjejerna tycker?

Juni är ofta på dåligt humör. Varför? Jo, för att det finns en massa roligt att göra här i livet. Men inte för Juni, som knappt vågar säga hej till folk. Hon känner sig mest som en tecknad seriefigur med knallrött ansikte som bara bankar i golvet av ilska. Hon har till exempel länge drömt om att spela flöjt, men när det är dags att anmäla sig vågar hon inte – klasskompisarna skulle tycka att hon var en tönt, särskilt de tuffa tjejerna. Men just de två har anmält sig själva, visar det sig! Juni ilsknar till. Hur ska hon göra nu? Hon vill ju inte vara en härmapa. Tur att hon har stöd av Jonah och Isa i klassen, och av farmor och hennes kloka visdomsord ...

I den andra boken i serien "Mitt livsfarliga liv", forträtter Juni att berätta om alla sina tillkortakommanden på ett roligt och drastiskt sätt. Men är allt verkligen så illa som det verkar för henne? Efterhand anar man att världen ser ut på ett sätt inuti Junis huvud – och på ett annat sätt utanför.

Om man påstår att den pojke man är vän med är en pojkvän, ljuger man så värst mycket då? Juni i tvåan ställer till det för sig - igen ...

Tänk om Juni bara hade sagt till sin kusin Ella att det inte fanns någon pojkvän. Men till slut slank det ändå ur henne att hon hade en, bara för att få tyst på killtjatet. Hon är ju faktiskt vän med Jonah i klassen, och han är en pojke, visst kan väl det kallas för pojkvän då ... Juni kunde ju inte föreställa sig att Ellas skola skulle delta i samma skol-DM som hennes egen. Hur ska hon förhindra att Ella och Jonah möts? I den tredje boken i serien "Mitt livsfarliga liv", forträtter Juni att berätta om alla sina tillkortakommanden på ett roligt och drastiskt sätt. Men är allt verkligen så illa som det verkar för henne?

I den fjärde boken i den uppmärksammade serien "Mitt livsfarliga liv", berättar Juni vidare om sitt katastrofkantade liv. Men är allt verkligen så illa som det verkar? Kul och drastisk igenkänning för svartsynta läsare i slukaråldern!

Hur ska man våga sova utomhus på klassens naturläger? Tänk om man blir uppäten av vilda djur! Och hur ska man stå ut med att ha fröken och klasskompisarna så tätt inpå sig, både dag och natt? Juni i tvåan ställs inför nya prövningar - igen ... Tur att hennes bästa kompis Isa är med i alla fall, de smiter undan så bra tillsammans när frökens naturövningar känns för hurtfriska. Men varför ska taskiga Josse hänga dem i hasorna? Och hur är det med Jonah? Är han och Juni ihop eller inte? Stackars Juni vet knappt, och nu låter hon Josse lirka ur henne både det ena och det andra ...

Juni, den ständigt rädda tjejen som just börjat tvåan, berättar vidare om livet på sitt drastiska sätt. Ska hon våga spela tvärflöjt? Vågar hon stå på sig och strunta i vad de tuffa tjejerna tycker?

Juni är ofta på dåligt humör. Varför? Jo, för att det finns en massa roligt att göra här i livet. Men inte för Juni, som knappt vågar säga hej till folk. Hon känner sig mest som en tecknad seriefigur med knallrött ansikte som bara bankar i golvet av ilska. Hon har till exempel länge drömt om att spela flöjt, men när det är dags att anmäla sig vågar hon inte – klasskompisarna skulle tycka att hon var en tönt, särskilt de tuffa tjejerna. Men just de två har anmält sig själva, visar det sig! Juni ilsknar till. Hur ska hon göra nu? Hon vill ju inte vara en härmapa. Tur att hon har stöd av Jonah och Isa i klassen, och av farmor och hennes kloka visdomsord ...

I den andra boken i serien "Mitt livsfarliga liv", forträtter Juni att berätta om alla sina tillkortakommanden på ett roligt och drastiskt sätt. Men är allt verkligen så illa som det verkar för henne? Efterhand anar man att världen ser ut på ett sätt inuti Junis huvud – och på ett annat sätt utanför.

Juni är en helt vanlig tjej som just börjat tvåan. Hon har vanliga kläder och gör vanliga saker. Men hon har en hemlighet. Hon kan inte simma …

Följ Junis rafflande och ångestfyllda nedräkning inför dagen D – dagen då hennes hemlighet ska avslöjas. Och det är inte det enda hon har att tampas med i skolan. För att få vara med de andra tjejerna i klassen slank det t.ex. ur henne att hon fått ett marsvin. Och hon måste parera tönten Jonah som hela tiden kollar på henne, det verkar som om han bara väntar på att hon ska göra fel. Till råga på allt har hon smusslat undan lappen om utvecklingssamtalet för att slippa bli avslöjad hur dålig hon är ... Hon berättar om alla sina tillkortakommanden på ett både roligt och drastiskt sätt, och man känner starkt för denna djupt mänskliga antihjältinna. Frågan är bara: är det så illa som det verkar? Efterhand anar man att världen nog ser ut på ett sätt inuti Junis huvud och på ett annat sätt utanför. Precis som det gör för de flesta av oss, hon är ju långtifrån ensam om att tycka att hon är världens centrum och dess mest hopplösa människa!

Tänk om Juni bara hade sagt till sin kusin Ella att det inte fanns någon pojkvän. Men till slut slank det ändå ur henne att hon hade en, bara för att få tyst på killtjatet. Hon är ju faktiskt vän med Jonah i klassen, och han är en pojke, visst kan väl det kallas för pojkvän då ... Juni kunde ju inte föreställa sig att Ellas skola skulle delta i samma Skol-DM som hennes egen. Hur ska hon förhindra att Ella och Jonah möts?I den tredje boken i serien "Mitt livsfarliga liv", fortsätter Juni att berätta om alla sina tillkortakommanden på ett roligt och drastiskt sätt. Men är allt verkligen så illa som det verkar för henne? Kärlekskrisen publicerades första gången 2011.