Vilsna själars vandring är fortsättningen på Tango och tårar, berättelsen om Aira som trotsar alla förväntningar i det svenska sjuttiotalssamhället där myndigheterna har bestämda åsikter om barnuppfostran. Hon har blivit fri från sin våldsamma man, men nu ligger hotet hos socialmyndigheterna som vill åt hennes barn. I Vilsna själars vandring skildrar författaren Annelie Myllymäki kontrasten mellan en mors och en dotters integrering i det svenska samhället. Aira lever ständigt med hoppet om att en dag kunna återvända till sitt hemland Finland och vill inte lära sig det svenska språket. Hennes dotter Helena anpassar sig däremot till den tid och det samhälle hon lever i. Här känner hon sig fri att bota sina hjärtesorger i en ny mans famn. Kärleken till livet och musiken hjälper den här familjen att överleva. Men de som inte orkar vara med i livets lopp, de som bär på för tungt bagage, dem tar saken i egna händer.

Aira kämpade emot för att inte vända sig om. Det fanns inget i horisonten annat ett oändligt hav. Avståndet var så långt att det var omöjligt att se annat än vatten så långt ögat kunde nå. Men hon visste att på andra sidan havet låg hennes fosterland. Finland. Landet där sorg och tårar varit en del av livet. Nu låg det bakom henne. I Sverige skulle hon börja ett nytt liv. Min hemstad, staden där jag föddes är på väg att försvinna. Murar raseras, nya moderna hus tar form. Snart finns det ingen kvar med minnen, ingen som kan berätta om människorna som arbetade och levde i industristaden Norrköping. I romanen Tango och tårar ger författaren Annelie Myllymäki en röst åt dem som inte längre finns bland oss, dem som lämnade oss för tidigt och gick i graven med en hemlighet.

Vilsna själars vandring är fortsättningen på Tango och tårar, berättelsen om Aira som trotsar alla förväntningar i det svenska sjuttiotalssamhället där myndigheterna har bestämda åsikter om barnuppfostran. Hon har blivit fri från sin våldsamma man, men nu ligger hotet hos socialmyndigheterna som vill åt hennes barn. I Vilsna själars vandring skildrar författaren Annelie Myllymäki kontrasten mellan en mors och en dotters integrering i det svenska samhället. Aira lever ständigt med hoppet om att en dag kunna återvända till sitt hemland Finland och vill inte lära sig det svenska språket. Hennes dotter Helena anpassar sig däremot till den tid och det samhälle hon lever i. Här känner hon sig fri att bota sina hjärtesorger i en ny mans famn. Kärleken till livet och musiken hjälper den här familjen att överleva. Men de som inte orkar vara med i livets lopp, de som bär på för tungt bagage, dem tar saken i egna händer.

Aira kämpade emot för att inte vända sig om. Det fanns inget i horisonten annat ett oändligt hav. Avståndet var så långt att det var omöjligt att se annat än vatten så långt ögat kunde nå. Men hon visste att på andra sidan havet låg hennes fosterland. Finland. Landet där sorg och tårar varit en del av livet. Nu låg det bakom henne. I Sverige skulle hon börja ett nytt liv. Min hemstad, staden där jag föddes är på väg att försvinna. Murar raseras, nya moderna hus tar form. Snart finns det ingen kvar med minnen, ingen som kan berätta om människorna som arbetade och levde i industristaden Norrköping. I romanen Tango och tårar ger författaren Annelie Myllymäki en röst åt dem som inte längre finns bland oss, dem som lämnade oss för tidigt och gick i graven med en hemlighet.