Annika Norée - Böcker

Barn behöver sina föräldrar och alla människor behöver en trygg barndom. I första hand är det föräldrarna som bär ansvaret för barnets bästa. Men vi har alla ett ansvar för att barn inte far illa. Ändå riskerar närmare en kvarts miljon unga i Sverige – drygt 240 000 – att falla offer för brott i hederns namn. Varje år. Och mörkertalet kan vara stort. Merparten av brotten begås i hemmen.

Boken handlar om dessa barn. Den vänder sig i första hand till poliser och jurister men kan vara till nytta även för andra, till exempel journalister och socialarbetare. Tanken är att den ska vara till hjälp för de utsatta barnen.

I boken skisseras huvuddragen i den rättsliga regleringen. Stor uppmärksamhet ägnas åt hur reglerna tillämpas i konkreta fall. Kärnfrågan är: Vad får föräldrar göra mot sina barn utan att begå brott och hur inverkar hedersmotivet?

Författaren klargör var gränsen går mellan föräldrars rätt att bestämma över sina barn, och med vilka medel, och det straffbara området för brott mot barnens frihet och frid. Tyngdpunkten ligger på vad föräldrar inte får göra. Boken innehåller skrämmande exempel på oskuldskontroller, könsstympningar och så kallade balkongfall – med familjen som förövare.

Boken tar inte bara upp föräldrars ansvar för sina barn och barnens möjligheter att hävda sina grundlagsskyddade fri- och rättigheter. Författaren diskuterar också olika möjligheter att stärka skyddet för flickor och pojkar som riskerar att falla offer för hedersrelaterat våld och förtryck.

Frågan har plötsligt blivit viktig eftersom heder som motiv utgör en straffskärpande grund sedan juli 2020 och det från juni 2022 finns ett nytt brott: hedersförtryck. Författaren undrar om det inte är dags för ytterligare en lagändring. Och hon har ett förslag.

Denna bok syftar till att hjälpa studenter som är nya på juristprogrammet att förhålla sig kritiskt och kreativt till material som jurister hänvisar till genom att förklara varje rättskällas styrkor och svagheter samt hur rättskällorna samverkar. Boken behandlar:

• Författningar

• Prejudikat (rättspraxis)

• Förarbeten

• Handelsbruk

• Analogier och motsatsslut

• Soft law, vägledningar och råd

• Juridisk litteratur

• Utländsk rätt

• Rättsprinciper

Kännetecknande för poliser är att de har en särskild rätt att använda våld för att fullgöra sina uppgifter, en laga befogenhet som det heter. Denna rätt till våld står till buds när smidigare utvägar att lösa uppgifterna saknas. Dessutom har poliser samma rätt som alla andra att använda våld för att försvara sig själva eller någon annan.

Den laga befogenheten är dock starkt begränsad. Våldet måste alltid hålla sig inom ramen för det tillåtna. Detta är en förutsättning för att polisen ska ha allmänhetens förtroende. Den enskilde polisen riskerar straff – och avsked – om han eller hon går för långt i sin våldsanvändning.

Polisers rätt till våld handlar om vilket våld en polis får använda utan att samtidigt begå brott. Boken klargör även vad som händer när poliser anklagas för att ha använt otillåtet våld. Regler förklaras och autentiska fall refereras och diskuteras. Det finns också övningsfrågor baserade på verkliga fall. Lösningarna finns i ett facit.

Boken vänder sig i första hand till blivande poliser men kan vara till nytta även för andra, till exempel redan verksamma poliser. I denna andra upplaga har samtliga kapitel omarbetats och uppdaterats. Författningsändringar och nya rättsfall har beaktats.

En översiktlig framställning av svenska polismäns rätt att skjuta. Boken innehåller flera belysande fall och utgör därför ett hjälpmedel för praktiskt verksamma poliser, blivande poliser, jurister och journalister. Författaren skisserar huvudragen i den rättsliga regleringen och beskriver hur den tillämpas i konkreta fall.

En polis ska alltid försöka hitta andra utvägar än våld för att lösa en uppgift. Men ibland är våld oundvikligt och då kan sista möjligheten vara att använda tjänstevapnet. Författaren förklarar vilka problem rätten att skjuta ger upphov till och vilka lösningar som står till buds. Författaren klargör när en polis får skjuta mot en annan människa och kanske viktigare, när han inte får skjuta. Stor uppmärksamhet ägnas åt hur reglerna tillämpas i konkrtea fall. Författaren diskuterar också polisledningens ansvar för vapenanvändningen. Rgeleringen har många år på nacken och författaren ställer frågan om det inte är dags för en lagändring.

Antalet anmälningar mot svenska poliser för brott i tjänsten ökar för varje år. År 2010 rörde det sig om drygt 4 000. Anklagelserna prövas juridiskt inom ramen för så kallade polismål. Sådana leder ibland inte längre än till åklagare men måste många gånger också avgöras i domstol. Boken ger exempel på olika polismål, de flesta från 2000-talet. Den vill visa vad som kan tolereras men framför allt vad som är direkt brottsligt. Fallen belyser grundläggande regler om polisers uppgifter och befogenheter. De bedömningar som gjorts av åklagare och domstolar ger svar på flera praktiskt betydelsefulla frågor. Ofta gäller polismålen användningen av våld. Avgörande för urvalet har varit fallens lämplighet som studieunderlag för blivande poliser. Vanligen stannar polismålen hos åklagarna, i tingsrätterna eller hovrätterna. Få fall går till Högsta domstolen. Varje kapitel avslutas med en backspegel i form av kunskapsfrågor och diskussionsförslag.

En polis ska alltid försöka hitta andra utvägar än våld för att lösa en uppgift. Men ibland är våld oundvikligt, och då kan sista möjligheten vara att använda tjänstevapnet.

Polisers rätt att skjuta handlar om dessa fall. Boken vänder sig i första hand till blivande poliser men kan vara till nytta även för andra, till exempel journalister och praktiskt verksamma poliser.

I boken skisseras huvuddragen i den rättsliga regleringen. Författaren förklarar vilka problem rätten att skjuta ger upphov till och vilka lösningar som står till buds. Stor uppmärksamhet ägnas åt hur reglerna tillämpas i konkreta fall. Författaren klargör när en polis får skjuta mot en annan människa, och kanske viktigast, när han eller hon inte får skjuta.

Boken behandlar inte enbart den enskilda polisens ansvar. Författaren diskuterar också polisledningens ansvar för vapenanvändningen. Det kanske är så att polisledningen ibland i onödan försätter poliser i situationer där de tvingas skjuta. Då är det också lämpligt att lägga ansvaret på polisledningen.

Lagstiftningen om polisers rätt att skjuta är helt ny. Den finns i en lag från 2025 om polisens användning av skjutvapen skjutlagen. Den har en mycket viktig och efterlängtad roll att fylla. Författaren förklarar varför.

Läroboken Kriminalrätten. Övningsmaterial är i första hand avsedd som underlag för den lärarledda undervisningen i straffrätt på juristlinjen men kan också användas för självstudier. Förhoppningsvis kan boken vara till nytta även för andra än blivande jurister som har att lösa straffrättsliga frågor, till exempel polisaspiranter.Liksom i tidigare upplagor består materialet dels av gamla skrivningsfrågor i straffrätt, dels av nyskrivna frågor. Samtliga frågor är problemorienterade. r. Ibland kan en fråga inrymma mer än ett problem. Vad man i första hand ska ta ställning till framgår av avsnittens rubriker.