Arvid Lagercrantz – författare

Att få bo och leva i Stocksund är något alldeles extra. Det visste alla de som i slutet av 1800-talet började köpa tomter i det som då kallades Stocksunds Villaparker. Närheten till vattnet och naturen, bara tio minuters färd med tåget från Humlegården och upp mot Roslagen en bättre plats vore svårt att tänka sig. Villasamhället växte, blev köping 1910 men är i dag, drygt hundra år senare, en avgränsad sydlig del av Danderyds kommun. När Stocksunds hembygdsförening, Sällskapet Amorina, skulle fira sitt 40-årsjubileum 2011 väcktes tanken på att göra det med en bok. Tanken var att samla personliga berättelser och många bilder om hur det varit att leva och kanske arbeta i Stocksund under 1900-talet. Många skribenter har bidragit med berättelser om alltifrån föreningsliv, barndomsminnen och järnvägens historia till bro- och vägbyggen. Här finns också berättelsen om invånarnas kamp för samlingslokaler och sitt bibliotek och hur man framgångsrikt lyckades göra Cedergrenska parken och dess torn tillgängliga för alla. Fotograf Mikael Röhr har varit bildredaktör för boken.

”Det här är en memoar om psykisk sjukdom. Med nödvändighet handlar den också om mig själv men mest om min sjukdom, hur jag led, hur jag behandlades och vad läkarna skrev i mina journaler. Jag vet att många människor har liknande problem. Låt oss dela ensamheten. Jag har varit journalist i hela mitt 67-åriga liv, politisk reporter på Dagens Eko i många år och sedan vice VD och VD för Sveriges Riksradio i 10 år. Mina maniska perioder har blivit många. Jag har fått elchocker, legat i bälte och fått massor med psykosmedicin. Dessemellan har jag varit helt frisk. Jag bjuder här på vad jag kallar ’Mitt galna liv’.” Arvid Lagercrantz fick redan i tidig ålder diagnosen psychosis manico-depressiva och delar här med sig av sina upplevelser och erfarenheter. I sina memoarer skriver han om terapin som åttaåring och elchockerna vid femton års ålder, om den svåra journalistdebuten och sin tvillingbrors självmord. Berättelsen handlar också om hur han klarade av att arbeta som journalist mellan de maniska perioderna och turerna in och ut från de psykiatriska klinikerna samt om tvångsintagningen på Beckomberga. I den avslutande delen återger författaren sina tankar och reflektioner om den kemiska och biologiska kopplingen till sjukdomen och de anhörigas situation. I dag lever Arvid med diagnosen bipolär sjukdom typ 1 och i ”Mitt galna liv” berättar han om de olika stadierna fram till accepterandet av sjukdomen.