Axel Burénius – författare

När Svetlana Aleksijevitj belönades med Nobelpriset i litteratur 2015 lyftes hon fram som en förnyare av den dokumentära litteraturen och som en frigörare av den sovjetiska kvinnan, men också som en regimkritisk dissident i exil.

I Persona analyserar Axel Burénius Svetlana Aleksijevitjs hela författarskap – från de tidiga journalistiska reportagen och det stora litterära genombrottet, till revideringarna av hennes första böcker efter Sovjetunionens fall. Vilken betydelse får begrepp som litterär kvalitet, förnyelse och tradition för det kontrakt mellan författare och läsare som reglerar autenticitet och sanningsanspråk i litteraturen? Kan den skönlitterära och samtidigt dokumentära genre som Svetlana Aleksijevitj skrivit fördjupa och nyansera vår förståelse av motsättningarna öst–väst, ryskt–ukrainskt?

I essäns avslutande del intervjuar Burénius sex ukrainska flyktingar i Sverige om deras upplevelser av den fullskaliga invasionen den 24 februari 2022 och den påföljande flykten från hemlandet.

Axel Burénius är författare och litteraturvetare. Han debuterade 2021 med romanen Dödsängel för vilken han belönades med Katapultpriset. Persona är hans andra bok, som delvis bygger på scoop ur en kommande avhandling om Svetlana Aleksijevitj.

”Dödsängel” är en roman om dödens verkningsgrader, om att försöka förstå och hantera meningslöshet, frånvaro och slump. En tät, nervig berättelse som tar sin utgångspunkt i en trafikolycka utanför Bollnäs och som ytterst handlar om medmänsklighet. Lastbilschauffören Ivar Järve får tre unga människors liv på sitt samvete och plötsligt förändras allt. Intensivt medveten om allt i sin närhet, om ljuden och snön, inleder Ivar ett samtal med sig själv. En svindlande tankeström tar form där det vardagliga ställs mot det extraordinära; en kontemplation över livet och döden.

”Dödsängel” är en roman om dödens verkningsgrader, om att försöka förstå och hantera meningslöshet, frånvaro och slump. En tät, nervig berättelse som tar sin utgångspunkt i en trafikolycka utanför Bollnäs och som ytterst handlar om medmänsklighet. Lastbilschauffören Ivar Järve får tre unga människors liv på sitt samvete och plötsligt förändras allt. Intensivt medveten om allt i sin närhet, om ljuden och snön, inleder Ivar ett samtal med sig själv. En svindlande tankeström tar form där det vardagliga ställs mot det extraordinära; en kontemplation över livet och döden.

Vad händer med en människa som förlorar en nära anhörig? I Rekviem berättar hundra personer om sin erfarenhet av förlusten av ett barn, en partner, en förälder eller ett syskon.Döden är vår tids mest tabubelagda erfarenhet. Men döden bör inte bemötas med tystnad. Rösterna i boken berättar om sista gången de såg den döde i livet, om oron och dödsbeskedet. Om känslan av overklighet, om ensamheten, meningslösheten och trösten. Rekviem är en ”sorgens fenomenologi” som vill spegla mångfalden hos mötet med den andres död.

”... en bred, självreflekterande och gripande exposé över död och förlust. (...) Den öppna framställningen och det polyfona samtalet, liksom referenserna till skönlitteraturen och filosofin ger boken ett djup (...) Vill man läsa en öppen och läkande bok om ritualer kring avsked och sorg, så är Rekviem att rekommendera.” Marta Ronne, BTJ-häftet