Bambi J. Frances – författare

"Jag har levt väldigt upphöjt och i det yttersta av mycket känns det som. På havet. På scenen. I missbruket. I konsten. I sorgen. I arbetet. I våldet. I skönheten. I fulheten. I kärleken. Det har varit mjölk och honung och ibland oljeindränkt skrud. Söt poesi och totalt jävla mörker. Dråpligt.Som Kylie Jenner säger: 'I'm just a human being having a human experience, and like, sometimes it can be a lot...' jo, tack. Och fast jag alltid är absolut närvarande, (de e därför barn älskar mig och galningar dras till mig) har jag så länge jag kan minnas också känt en stark längtan efter någonting MER och därför försökt hitta min tillhörighet i ett alltjämt expanderande svängrum. En sak är säker i alla fall och det är att jag aldrig har definierat mig särskilt mycket av omständigheterna kring mig, på något sätt djupt inne står jag alltid fri och det är nog det som har räddat mig. Det, och att jag fortfarande älskar människan.Och jag vill ta dig med till utkanterna. För det finns saker att hämta där, om du är öppen för det. Och utan att du för den sakens skull ska behöva bege dig dit själv, rent fysiskt. Man blir utbränd av mindre. Istället för fragment överallt och ingenstans vill jag här gärna fylla utrymmet som jag tycker är upp till mig att faktiskt ta, och berätta för dig hur det kom sig att jag hamnade på den platsen i livet där jag nu befinner mig. Och tack, för att du vill lyssna."

"Jag har levt väldigt upphöjt och i det yttersta av mycket känns det som. På havet. På scenen. I missbruket. I konsten. I sorgen. I arbetet. I våldet. I skönheten. I fulheten. I kärleken. Det har varit mjölk och honung och ibland oljeindränkt skrud. Söt poesi och totalt jävla mörker. Dråpligt.Som Kylie Jenner säger: 'I'm just a human being having a human experience, and like, sometimes it can be a lot...' jo, tack. Och fast jag alltid är absolut närvarande, (de e därför barn älskar mig och galningar dras till mig) har jag så länge jag kan minnas också känt en stark längtan efter någonting MER och därför försökt hitta min tillhörighet i ett alltjämt expanderande svängrum. En sak är säker i alla fall och det är att jag aldrig har definierat mig särskilt mycket av omständigheterna kring mig, på något sätt djupt inne står jag alltid fri och det är nog det som har räddat mig. Det, och att jag fortfarande älskar människan.Och jag vill ta dig med till utkanterna. För det finns saker att hämta där, om du är öppen för det. Och utan att du för den sakens skull ska behöva bege dig dit själv, rent fysiskt. Man blir utbränd av mindre. Istället för fragment överallt och ingenstans vill jag här gärna fylla utrymmet som jag tycker är upp till mig att faktiskt ta, och berätta för dig hur det kom sig att jag hamnade på den platsen i livet där jag nu befinner mig. Och tack, för att du vill lyssna."