Från slutet av 1970-talet fram till 1982 kämpar Barbro Uhrbom mot cancer. Först i ena bröstet och sedan mot stor spridning av metastaser i buken. Mellan åren 1981-1982 genomgår hon en riktigt tuff cellgiftsbehandling och skriver samtidigt dagbok. När cancern är bekämpad använder hon sina dagboksanteckningar och skriver en bok av allt hon gått igenom. Inte bara medicinskt utan också mentalt och kring sin livssituation. Barbro skrev boken till sina båda döttrar men hon ville också ge ut den i syfte att kunna hjälpa andra i liknande svåra situationer. Då, i mitten på 1980-talet, lyckades hon inte få den utgiven. 1995 dog hon, 57 år gammal, i sviterna efter de skador den tuffa cancerbehandling gjort på hjärtat. Hösten 2023 kommer Barbros syster, nu 83 år gammal, på att hon har manuset liggande i en byrålåda och det lyfts åter i ljuset.

Fågelsången tystnar aldrig är en stark och gripande berättelse i dagboksform som skildrar berättarens inre resa genom en hård kamp mot en svår cancersjukdom och vägen tillbaka till livet. Hon kämpar inte bara mot russinen som spritt sig i stora delar av hennes buk, utan även mot tristessen i sitt liv och ett äktenskap hon inte mår bra i. Cancern får henne att inse att livet är ändligt och hon börjar våga ta steg mot att lyssna på sig själv och skilja sig från sin man. Språket är rikt och poetiskt och författaren använder liknelser och metaforer som gör berättelsen levande och vacker. Novellen är sammanfattningsvis en uppmaning till alla som läser den att aldrig ge upp, tro på sig själv och inte låta andras åsikter kväva den egna livsglädjen - hur svårt och omöjligt det än kan verka vara. Det är en berättelse som andra kan känna igen sig i, inspireras av och hämta tröst ur.

Från slutet av 1970-talet fram till 1982 kämpar Barbro Uhrbom mot cancer. Först i ena bröstet och sedan mot stor spridning av metastaser i buken. Mellan åren 1981-1982 genomgår hon en riktigt tuff cellgiftsbehandling och skriver samtidigt dagbok. När cancern är bekämpad använder hon sina dagboksanteckningar och skriver en bok av allt hon gått igenom. Inte bara medicinskt utan också mentalt och kring sin livssituation. Barbro skrev boken till sina båda döttrar men hon ville också ge ut den i syfte att kunna hjälpa andra i liknande svåra situationer. Då, i mitten på 1980-talet, lyckades hon inte få den utgiven. 1995 dog hon, 57 år gammal, i sviterna efter de skador den tuffa cancerbehandling gjort på hjärtat. Hösten 2023 kommer Barbros syster, nu 83 år gammal, på att hon har manuset liggande i en byrålåda och det lyfts åter i ljuset. 

Fågelsången tystnar aldrig är en stark och gripande berättelse i dagboksform som skildrar berättarens inre resa genom en hård kamp mot en svår cancersjukdom och vägen tillbaka till livet. Hon kämpar inte bara mot russinen som spritt sig i stora delar av hennes buk, utan även mot tristessen i sitt liv och ett äktenskap hon inte mår bra i. Cancern får henne att inse att livet är ändligt och hon börjar våga ta steg mot att lyssna på sig själv och skilja sig från sin man. Språket är rikt och poetiskt och författaren använder liknelser och metaforer som gör berättelsen levande och vacker. Novellen är sammanfattningsvis en uppmaning till alla som läser den att aldrig ge upp, tro på sig själv och inte låta andras åsikter kväva den egna livsglädjen - hur svårt och omöjligt det än kan verka vara. Det är en berättelse som andra kan känna igen sig i, inspireras av och hämta tröst ur.

Från slutet av 1970-talet fram till 1982 kämpar Barbro Uhrbom mot cancer. Först i ena bröstet och sedan mot stor spridning av metastaser i buken. Mellan åren 1981-1982 genomgår hon en riktigt tuff cellgiftsbehandling och skriver samtidigt dagbok. När cancern är bekämpad använder hon sina dagboksanteckningar och skriver en bok av allt hon gått igenom. Inte bara medicinskt utan också mentalt och kring sin livssituation. Barbro skrev boken till sina båda döttrar men hon ville också ge ut den i syfte att kunna hjälpa andra i liknande svåra situationer. Då, i mitten på 1980-talet, lyckades hon inte få den utgiven. 1995 dog hon, 57 år gammal, i sviterna efter de skador den tuffa cancerbehandling gjort på hjärtat. Hösten 2023 kommer Barbros syster, nu 83 år gammal, på att hon har manuset liggande i en byrålåda och det lyfts åter i ljuset.

Fågelsången tystnar aldrig är en stark och gripande berättelse i dagboksform som skildrar berättarens inre resa genom en hård kamp mot en svår cancersjukdom och vägen tillbaka till livet. Hon kämpar inte bara mot russinen som spritt sig i stora delar av hennes buk, utan även mot tristessen i sitt liv och ett äktenskap hon inte mår bra i. Cancern får henne att inse att livet är ändligt och hon börjar våga ta steg mot att lyssna på sig själv och skilja sig från sin man. Språket är rikt och poetiskt och författaren använder liknelser och metaforer som gör berättelsen levande och vacker. Novellen är sammanfattningsvis en uppmaning till alla som läser den att aldrig ge upp, tro på sig själv och inte låta andras åsikter kväva den egna livsglädjen - hur svårt och omöjligt det än kan verka vara. Det är en berättelse som andra kan känna igen sig i, inspireras av och hämta tröst ur.

Från slutet av 1970-talet fram till 1982 kämpar Barbro Uhrbom mot cancer. Först i ena bröstet och sedan mot stor spridning av metastaser i buken. Mellan åren 1981-1982 genomgår hon en riktigt tuff cellgiftsbehandling och skriver samtidigt dagbok. När cancern är bekämpad använder hon sina dagboksanteckningar och skriver en bok av allt hon gått igenom. Inte bara medicinskt utan också mentalt och kring sin livssituation. Barbro skrev boken till sina båda döttrar men hon ville också ge ut den i syfte att kunna hjälpa andra i liknande svåra situationer. Då, i mitten på 1980-talet, lyckades hon inte få den utgiven. 1995 dog hon, 57 år gammal, i sviterna efter de skador den tuffa cancerbehandling gjort på hjärtat. Hösten 2023 kommer Barbros syster, nu 83 år gammal, på att hon har manuset liggande i en byrålåda och det lyfts åter i ljuset. 

Fågelsången tystnar aldrig är en stark och gripande berättelse i dagboksform som skildrar berättarens inre resa genom en hård kamp mot en svår cancersjukdom och vägen tillbaka till livet. Hon kämpar inte bara mot russinen som spritt sig i stora delar av hennes buk, utan även mot tristessen i sitt liv och ett äktenskap hon inte mår bra i. Cancern får henne att inse att livet är ändligt och hon börjar våga ta steg mot att lyssna på sig själv och skilja sig från sin man. Språket är rikt och poetiskt och författaren använder liknelser och metaforer som gör berättelsen levande och vacker. Novellen är sammanfattningsvis en uppmaning till alla som läser den att aldrig ge upp, tro på sig själv och inte låta andras åsikter kväva den egna livsglädjen - hur svårt och omöjligt det än kan verka vara. Det är en berättelse som andra kan känna igen sig i, inspireras av och hämta tröst ur.