Kontaktkartor av Beata Berggren är den åttonde titeln i serien Arbetets villkor och Berggrens första sedan Exposé Poet (Korrex Press, 2018). Boken gavs i våras ut på det franska poesiförlaget Éric Pesty Éditeur som Planches contact, i översättning av Luc Bénazet och Martin Högström. I sin presentation av boken betonar Éric Pesty att Beata Berggren är en poet av vår tid och att skrivandet i denna sargade värld kräver nya poetiska former, till exempel genom det sparsamma, prosaiska språk som kategoriserar boken eller genom återanvändandet av befintligt material: ”Detta återvinningsarbete, som även inbegriper talspråkliga former, för tankarna till en samling enskildheter. Så är det med kontaktkartan hos den analoga fotografen. Beata Berggren kallar detta för ’exempel’. Samlingen av exempel, ett arbete som sammanför – språk, fragment, rester, associationer och sammanhang – för att ge upphov till en enhet. Det finns dock en inneboende motsättning i den här samlingens uppbyggnad. Den rörelse som binder samman dess delar driver också isär dem. Likt ett kalejdoskop bryter den ned, förvränger och splittrar verkets språk och bilder, i en vilja att visa på världens föränderliga grammatik.” Pesty avslutar med att citera den skotska poeten Veronica Forrest-Thomson, vars bok Språkspel Chateaux gav ut i Sara Wengströms översättning för två år sedan: ”Det finns inga oacceptabla meningar, bara omöjliga världar”.

Kontaktkartor av Beata Berggren är den åttonde titeln i serien Arbetets villkor och Berggrens första sedan Exposé Poet (Korrex Press, 2018). Boken gavs i våras ut på det franska poesiförlaget Éric Pesty Éditeur som Planches contact, i översättning av Luc Bénazet och Martin Högström. I sin presentation av boken betonar Éric Pesty att Beata Berggren är en poet av vår tid och att skrivandet i denna sargade värld kräver nya poetiska former, till exempel genom det sparsamma, prosaiska språk som kategoriserar boken eller genom återanvändandet av befintligt material: ”Detta återvinningsarbete, som även inbegriper talspråkliga former, för tankarna till en samling enskildheter. Så är det med kontaktkartan hos den analoga fotografen. Beata Berggren kallar detta för ’exempel’. Samlingen av exempel, ett arbete som sammanför – språk, fragment, rester, associationer och sammanhang – för att ge upphov till en enhet. Det finns dock en inneboende motsättning i den här samlingens uppbyggnad. Den rörelse som binder samman dess delar driver också isär dem. Likt ett kalejdoskop bryter den ned, förvränger och splittrar verkets språk och bilder, i en vilja att visa på världens föränderliga grammatik.” Pesty avslutar med att citera den skotska poeten Veronica Forrest-Thomson, vars bok Språkspel Chateaux gav ut i Sara Wengströms översättning för två år sedan: ”Det finns inga oacceptabla meningar, bara omöjliga världar”.