Bengt Belfrage – författare

”Vanvettet på västfronten,” ur kapten Carl Belfrages dagbok krigsminnen 1915–1918. Carl Belfrage deltog som frivillig svensk officer i den tyska armén, vars dagbok gavs ut på SMI-Förlag 2003 samt ”Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek” 2008 och en norsk upplaga på förlag Vega 2015. I den föreliggande uppdateringen berättar Patrick Belfrage om sin franska morfar, Gabriel Puaux (1883-1970) deltagande i första världskriget på den franska sidan. Texten bygger på hans efterlämnade dagböcker och anteckningar som står i skarp kontrast mot Carl Belfrage och Lyder Ramstads hågkomster. Efter kriget fortsatte Gabriel Puaux sin karriär inom franska utrikestjänsten. Hans sista placering var som fransk ambassadör i Stockholm. Norrmannen Lyder Ranstad som ingick i Carl Belfrages kompani, har i sin självbiografi ”Med tyskerne på vestfronten” (Oslo 1930), skildrat sina egna upplevelser under striderna på västfronten, vilka i utvalda delar citeras. Presskommentarer ”Mycket har skrivits om första världskriget och nya böcker publiceras fortfarande, i allmänhet utan att tillföra något nytt. Belfrages bok om sin anförvant Carl Belfrage är ett undantag och därtill en tämligen unik skildring, vinklad av en ung svensk officers deltagande i ett mardrömsliknande vanvettigt krig. Perspektivet på striderna i väster 1914-1918 är oftast de västallierade. Här får vi för ovanlighetens skull betrakta ’vanvettet’ från andra sidan kullen.” Torbjörn Rimstrand, före detta överstelöjtnant och huvudlärare i militärhistoria vid Försvarshögskolan. Böcker & media skriver bl a: ”Berättelsen är oväntat objektiv, jordnära och mycket intresseväckande.” Arvid Runberg

Berliner Philharmoniker – Das Magazin 2006 Bengt Belfrage – ”Ein Heldenleben” Originaltitel ”Mitt liv som hornblåsare.” Bengt Belfrages levnadsbana var rik på omväxling. Som 14-åring började han i den svenska marinens musikkår. Här blev han även delaktig i en sjömansutbildning. Det första stora steget i en yrkesmusikers liv blev anställningen i Kungl. Hovkapellet under ledning av Sixten Ehrling, och blev inom kort alternerande solohornist. Deltog under Stockholmsoperans gästspel i Edinburgh och London och erhöll 1958 stipendium för studier i London. 1962 lyckades Belfrage ta språnget till Berlinfilharmonin som solovalthornist. På drygt 50 sidor skildrar han erfarenheter och upplevelser i orkestern: t. ex. deltagande i Salzburgfestivalen, ett uppträdande i Herodes-Attikus-teatern i Aten, men fram för allt konserterna i Berlin. Förutom Herbert von Karajan upplevde han dirigenter som Karl Böhm, Witold Rowickli, Joseph Keilberth, Rafael Kubelik, Rudolf Kempe, Lorin Maazel, Eugen Jochum, men även Otto Klemperer och Sir John Parbirolli. Dessutom var Belfrage medlem i traditionsrika Filharmoniska Oktetten, med turnéer med ensemblen, deltog i skivinspelningar och fick kalla sig ”kammarvirtuos”. Herbert von Karajan attesterade sin höga uppskattning om den svenska musikerns ”vackra och smidiga ton, hans tekniska behärskning av instrumentet jämte framstående musikalitet.” 1975 till 1995 undervisade Belfrage vid Kungl. Musikhögskolan i Stockholm, och sedermera verkade han även som gästprofessor vid olika universitet i USA, Kina och Australien. Belfrages bok ”Ein Heldenleben” innehåller även en introduktions del för ak-tiva bleckblåsare.

Släkten Belfrages svenska historia omspänner den yngre Vasa- och Karolinska tidens senrenässans och barockens tidevarv. En tidsperiod som kännetecknades av en desperat kamp för att hävda Sverige som stormakt, en kamp som vi i längden saknade resurser att hävda. Följden av denna desperata kamp följdes av ett ofattbart lidande, inte bara för dem som deltog på slagfältet utan även för de hemmavarande som till följd av de många krigen drabbades av fattigdom, sorg och bedrövelse. Det ”krigiska” i min släkts historia syftar på att en enda släkt under två generationer genererade 14 officerare i Karl den XII armé. Presskommentarer: Som skribent i Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek kan jag konstatera ett aldrig sinande intresse för vår svenska stormaktstid, i synnerhet slaget vid Poltava liksom de militärstrategiska skeenden i övrigt. Mera sällan belyses indelningsverkets organisation och ledning vilket författaren ingående belyser. Som före detta yrkesofficer fäster jag mig särskilt vid det militära ledarskapet och de enskilda officerarnas livsöden. En militärhistorisk skildring som gör ”Det Ryska Fälttåget,” dess historia synnerligen unik. Torbjörn Rimstrand, före detta överstelöjtnant och huvudlärare i militärhistoria vid Försvarshögskolan.