287 kr
Skickas
Lilla fredsbokens huvudbudskap är att Fred är vägen till fred. Den judisk-kristna fredstanken, Shalom, har utformats i motsats till ”den romerska freden” vars grundtanke är ”Si vis pacem, para bellum” (om du vill fred, förbered krig!). Efter den 24 februari 2022, då Ryssland invaderade Ukraina, tycks den romerska fredens tankemönster fullständigt och slutgiltigt ha segrat över Shalom-tanken. Rustningsindustrin går på högvarv och de politiska deklarationerna är militanta och oförsonliga. Hur kan man bevara övertygelsen att krig aldrig skapar fred när nästan allt pekar på motsatsen? I ett nytt kapitel i denna utgåva reflekterar bokens medförfattare över denna frågeställning.
Det finns en stig i Bibeln som blivit allt viktigare för KG Hammar. Tolv scener ur historien visar var den går. Den handlar om efterföljelse. För vad betyder det egentligen idag att vara Jesu efterföljare, att slå följe med honom på fredens väg? Det handlar inte om att förlyfta sig, framhåller han. Det handlar om de små stegen – steg i surdegens och senapskornets anda. De som låter oss få och vara en del av hoppet om att en annan värld är möjlig. I Lilla fredsboken visar han tillsammans med Lotta Fång, Fredrika Gårdfeldt och Benjamin Ulbricht på olika möjligheter till freds- och fridsarbete som finns för vår tid – och våra liv. Här finns också en rad konkreta tips på hur församlingar och andra kristna grupper kan lyfta frågan om fred.
Benjamin Ulbricht reflekterar över fredens olika dimensioner. Lotta Fång skriver om att finna freden igen i det lilla sammanhanget och Kristina Strand Larsson bidrar med bilder i både färg och svartvitt. Lilla fredsboken innehåller också texter med exempel på aktiviteter som kan få fungera som de små steg som kan utgöra och prägla vandringen på fredens väg.
KG Hammar skriver ”Det finns en rädsla för att allt som rör ”fred” är alltför politiskt, och då ska ju helst en troende människa ligga lågt. Att den samhälleliga omgivningen tänker att kyrkan ska vara opolitisk är en sak. Det finns rimliga historiska skäl för en sådan förståelse. Men att vi kristna gjort detta till en grundbult i vår egen självförståelse är en katastrof för vår tro, åtminstone om vi med tro menar att följa Jesus.”
”I tolv scener har jag följt en stig som blivit alltmer viktig för mig. Jag är väl medveten om mångfalden och komplexiteten i den bibliska traditionen, men jag erkänner att jag har svårt att inse att det är möjligt att totalt bortse från den läsning som jag gör. Jag vet att många kristna läser på andra sätt, också på sätt som helt tycks bortse från det som de tolv scenerna handlar om. Men vi kommer inte undan. Vi måste göra vägval, välja stigar genom texter och traditioner.”
”Om jag träder in på dagens arena med viljan och uppdraget att vara en följare till Jesus från Nasaret in på fredens väg, så uppstår genast en smärtsam insikt. Jag måste välja att gå i opposition mot mycket av det som varit en självklar del i kyrkans långa historia, eftersom den i långa stycken varit präglad av kyrkan som imperium, som makt.”
