Astrogonkomplexet förkroppsligar urtida drömmar om en resa utan gräns. Vita torn flyter på horisonten. Arkitektoniska kolosser ligger travade som gulvita valrossar framför dem. Allt byggt för att göra intryck. För att visa vägen mot ett nytt imperium och en ny storhetstid för mänskligheten. För att ge en känsla av att här och ingen annanstans finns porten till kosmos.
Människan håller på att erövra rymden, och en planet som fått beteckningen ZQ9001 har på avstånd bedömts som ett lovande objekt för kolonisering, täckt av gröna skogar som den är. Men i Världarnas Förbund har en klausul införts enligt vilken en planet med intelligent liv måste fridlysas. Så hur är det med ZQ9001? Här finns ingen teknologisk civilisation, kan de nyanlända konstatera och de upprättar snabbt ett läger, och förbereder sig för att bränna av det meddelande till Jorden som ska säga att allt är OK, att man kan kan skicka fler skepp med fler kolonisatörer.
Men Mikael gör en afton en observation, som ska kullkasta hans världsbild och leda till en avgörande konflikt inom kolonin: ”Han såg upp mot trädklungan, och däruppe bland grenarna lyste ett par ögon som av inneboende kraft. Utan att känna någon rädsla gick han närmare, men stannade sen. Där fanns något i den där främmande, litet sneda blicken som trollband och dominerade honom.”
”Det gyllene språnget är den bästa traditionella sf-romanen av en svensk författare på senare år.” (Jan-Erik Zandersson, KVP)
