Birgit Tengroth – författare

Varför skulle inte lustan vara monogam, varför skulle inte själva driften kunna vara obrottsligt trogen? Jan var den ojämförlige älskaren, och när Bunny träffar honom en marsdag i Paris sex år efter äktenskapets upplösning, måste hon erkänna att hon inte velat ha någon annan man efter Jan. Och några korta timmar beskäres det henne att ännu en gång tillsammans med honom få uppleva Den stora glädjen.

Åter känner hon lyckan av att vara älskad - hon som så länge legat skendöd i ensamhetens glaskista. Hur var då den man som var värd att vänta på i sex år för att sedan överges den första riktiga vårdagen då Triumfbågen slog upp portarna till paradisets lustgård? Birgit Tengroth ger själv svaret i sin roman. Hon ger en sällsynt öppenhjärtig skildring av ett äktenskap sett från insidan. Hon berättar en våldsam passionshistoria innanför ramen av miljöer, skildrade med utomordentlig finess: en vår i Sverige, en sommar i Paris, dagar vid Annecysjön, ett dramatiskt höstdygn i New York. Den stora glädjen är Birgit Tengroths mest frispråkiga roman.

Efter sin mycket uppmärksammade memoarbok Jag vill ha tillbaka mitt liv återkommer Birgit Tengroth med en ännu mer fängslande och uppskakande bok. Den skildrar också människor hon mött, men behandlar först och främst hennes egen långa sjukdomshistoria. Från början av femtiotalet har hon varit allvarligt sjuk och fått tillbringa långa perioder som patient eller konvalescent. Hennes bok är en anklagelse mot svensk sjukvård. Framför allt är det godtycke, nonchalans och maktfullkomlighet hon tycker sig finna och vill angripa.

Men Birgit Tengroths bok rymmer inte bara bitterhet. Hon har genom alla dessa år av svåra och ofta livshotande sjukdomar ändå levat vidare. En okuvlig livsvilja och en bestämd vilja att inte acceptera dödsdomar har hållit henne uppe, gett henne möjlighet att skriva och gett anledning till den fråga som blivit bokens titel.

Birgit Tengroth, en av svensk films stora stjärnor på 30- och 40-talen, numera författarinna, berättar här om sitt liv, sin barndom och om sin filmkarriär. Om en uppslitande kärlekshistoria med Edvin Adolphson, om ett plötsligt giftermål med Stig Ahlgren och om sitt äktenskap med den dåvarande handelsministern Jens Otto Krag.

Äktenskapet med Krag skulle ändra hela Birgit Tengroths liv. Hon ger det en intensiv och glödande skildring, som inte skonar någon, allra minst henne själv. Hon väver in bilder från sin barndom, sin ungdom, sitt liv i nuet, i sjukdom, smärta och utan illusioner. Men genom allt hon upplever går ändå en tro på livet. Hennes klokhet, hennes klarsyn och hennes enkla, laddade sätt att berätta gör Jag vill ha tillbaka mitt liv till en stor upplevelse. Den rymmer sensationellt stoff, men den hänsynslösa uppriktigheten och ärligheten gör den också till en bekännelsebok på hög nivå.

Julibarn, en roman om en ung flickas uppväxt i hjärtat av en barnrik borgerlig Stockholmsfamilj fram till hennes femtonde år. Man fäster sig särskilt vid porträtten av den fadern, generös och självupptagen, och av modern, vars liv gestaltat sig som en ganska hårdhänt "poesi i sak".

Men huvudperson är lilla Eva Billman, som står på estraden redan innan hon slutat småskolan och som elev i operabaletten möter en ny underbar värld, konstens och disciplinens, en värld som är okänd för hennes jämnåriga.

I de olika episoderna skymtar man även kända ansikten i film och teater från 1920-talet.

I Jungfruburen berättar Birgit Tengroth om den unga skådespelerskan Bi Lowall - andlig syster till huvudpersonen i Julibarn - som knappast artonårig möter den begåvade men temperamentsfulle Josef Alm, en medelålders manlig kollega. Deras förhållande utvecklar sig mot katastrof.

De konflikter som uppstår när två artister tvingas samman, liksom när en mogen man blir den unga kvinnans första introduktör i kärlek, gestaltas i dramatiska situationer. Samtidigt som författarinnan med frodig berättarglädje och en rikedom på kvickt iakttagna detaljer ger en bild av arbetet och livet i en svensk filmateljé i mitten av 30-talet. Bi Lowall skymtar också vad ett lyckligare, mer harmoniskt liv vill säga med en kärlekshistoria med kritikern och tidningsmannen Claes Feldman. Men uppvaknandet blir brutalt.

Bi Lowall kommer till klarhet om att hon rymmer motsättningar som endast kan lösas i konstnärligt arbete. Först på scenen blir hon en hel, riktig människa.

"No smoking. Fasten seatbelt.

Betongbanan på Bromma strömmade förbi allt fortare och fortare, motorernas brummande växte till ursinnigt dån, hon kände paniken komma och gav handen, som vilade på armstödet, en snabb blick. Den låg stilla som en gipsavgjutning i en monter, kupad och med lätt krökta fingrar, stilla och liksom startberedd. Hon klarade rösten för att göra sig hörd i motordånet.

- Förlåt, får jag hålla er i hand när vi lyfter?"

Huvudpersonen Ingrid Sten flyger ner till Paris för att spendera några dagar med sin man Birger i ett försök att rädda deras äktenskap. Redan första kvällen märker de att det aldrig kommer att lyckas. Deras häftiga humör och osäkerhet gör försoningen omöjlig och destruktiva krafter släpps lösa när paret finns i närheten av varandra.

Birger återvänder till Stockholm efter ett par dagar, men Ingrid stannar kvar. Hon bor kvar på hotellet, går till frissan, besöker ensam ett par restauranger, inom henne tilltar depressionen och förvirringen. En kväll träffar hon en ung fransman, besöker kvarteren kring Place Pigalle och känner att hon föds på nytt. Hastigt och lustigt återvänder hon hem till Stockholm.

Birgit Tengroths Livs levande är en bk om tändande möten med skådespelare, författare, musiker och inspirerande karaktärer, som porträtterats intimt och okonslat, förälskat och respektlöst, alltid med tonvikt på den personliga upplevelsen av föremålet.

Birgit Tengroth skriver bland annat om Gösta, Hans och Greta Ekman, Karin Kavli, Karl Gerhard, Inga Tidblad, Ellen Rasch, Issay Dobrowen, Madame Skilondz, Ingrid Bergman, Signe Hasso, Annalisa Ericson, Marika Stiernstedt och Colette.

Nattportier består av ett antal kortare berättelser som alla utspelar sig på Trianon, ett hotell på Karlavägen. De flesta av historierna kommenteras av hotellets nattportier, en cynisk och uppgiven figur som tar emot gästerna och springer bud till rummen, medan han betraktar - och deltar i - deras liv.

Det handlar bland annat om Fru Widlund som bor på hotellet, där hon en dag får besök av sin hårfrisörska Siv Lantzen, en ung dam som avslöjar att hon är lesbisk och att hon blivit gravid efter att ha legat med en feminiserad ung man. Nu önskar hon att fru Widlunds man läkaren Nils tar bort fostret. Annars skjuter hon sig!

Njut av livet, Madame! har Birgit Tengroth kallat sin livsbejakande bok med stark anknytning till Frankrike - till fransk vardag och till franska människor. Hon iakttar sitt Frankrike från stolen på en bar i Paris, hennes stamlokus som hon skildrar i ett förtjusande inledningskapitel som ger en underbar smak av Pernod och Dubonnet i gommen på varje Parisälskare. Där strålar pittoreska människor samman, där går diskussionen lidelsefullt hög, medan glasen torkas och värden stryker sig över munnen med servetten.

En lang rad charmfulla porträtt - alla baserade på personliga sammanträffanden och intervjuer - utgör huvuddelen av boken: porträtt av Françoise Sagan och Marcel Aymé, av den förtrollande kvinnan bakom Mendés-France, av det sextiotreåriga underbarnet Jean Cocteau och många andra.

Slutkapitlet i boken utgöres av något av det finaste Birgit Tengroth över huvud taget skrivit, hennes berättelse om varför hon blev katolik, en öppenhjärtig bekännelse, helt präglad av författarinnans mod, ärlighet och genomskådande intellekt.

"Ingen svalka från lakanen. Rummet är brinnande hett och pyr av högsommar. Brösten är hårt hoppressade och mjölken rinner från och surnar i bandaget. Fostret har tagits bort, men kroppen är inte fri från havandeskapet."

Novellsamlingen Törst gavs först ut 1948 under pseudonymen Eva Lavell. En för tiden hänsynslös skildring av samlivet mellan man och kvinna. Fräna replikdueller i kapitel med titlar som exempelvis "Rapsodi under våt handduk" väckte uppmärksamhet med sin erotiska frispråkighet. Boken blev också grunden till Ingmar Bergmans film Törst från 1949.