Bjarne Persson – författare

Boken handlar om det gamla Karlstad på 1800-talet och tidigare. Stadsdelen Tingvalla bestod av 241 tomter eller gårdar, delvis som på landet med små rödmålade, torvtäckta en- eller tvåvåningshus med uthus, stallar, fähus, logar, hästar, kor, grisar med mera i trädgården. Betesmarker fanns på andra sidan Klarälven, så varje morgon och kväll vallades kreaturen över Västra bron och genom stadsdelen Klara. I Klara fanns också i slutet av 1800-talet ett växande antal bostäder av varierande storlek, småhus och mindre hyreshus. I Karlstad livnärde man sig ofta som hantverkare, t.ex. garvare, sämskmakare, färgare, kopparslagare, tunnbindare, repslagare, knappmakare m.m., yrken som inte är så vanliga numera. Karlstad var med andra ord en verklig idyll, där alla kände alla, och man brydde sig om varandra som i en familj. Men idyllen försvann med den stora brandkatastrofen den 2 juli 1865, när nästan hela Tingvallastaden brann och och familjerna blev hemlösa. I denna bok har jag gått igenom alla Karlstads stads gårdar i nummerordning från nr 1-3, som är Biskopsgården osv till nr 241, och i Klara som har beteckningarna Klara 1 till 27 osv. Gårdarna och husen beskrivs, liksom människorna som levde där. Det är närmast ett under att det går att få fram så mycket uppgifter om stadsdelen Tingvalla, eftersom arkiven till stor del brann upp. Men historikern C E Nygren gjorde ett bra jobb, som bland annat intervjuade gamla personer som hade minnen från branden och tidigare.

Boken handlar om de svedjebrukande skogsfinnar som invandrade till Norra Värmlands och Hedmarks finnskogar i mitten av 1600-talet. De slog sig ner i våra obebyggda skogsområden, ofta flera mil från den svenska eller norska befolkningen. Vi får läsa om många spännande livsöden från svunnen tid.Dessutom finns i boken en fullständig släktutredning av författarens fars anor med alla finska släktnamn angivna.Många läsare med skogsfinskt ursprung kan här finna trådar till sin egen släkt.

Detta är en historisk stadsdelsbok för Klara i Karlstad och omspänner tiden från 1400-talet till idag, alltså 600 år.All ursprunglig bebyggelse är beskriven liksom ett mycket stort urval personer som bott eller verkat i Klara. Dessutom finns många gamla foton av människor och byggnader.Här finns avsnitt om de äldsta gårdarna Lilla Våxnäs och Sandbäcken, Hybelejens kvarn, Teatern, Västra bron, Västra tullen, Brännvinsbränneriet på Skutebacken, Hjulångaren Örn med mera.En mängd intressanta personer och familjer som bott i Klara beskrivs och flera har fått egna avsnitt, t ex Hybelejen, Elfdalingen, nordpols-fararen Knut Fraenkel, historieskrivaren Bror Billman, tidningsmannen Albin Forssell, familjen Lilljebjörn, lantmätaren A F von Wachenfeldt, sotarfamiljen Sundelius, konstnären Olof W Nilsson och poeten Nils Ferlin.Slutligen finns ett avsnitt om de större förändringar som skett av bebyggelsen i Klara under 1900-talet och fram till idag.

Detta är en historisk stadsdelsbok för Klara i Karlstad och omspänner tiden från 1400-talet till idag, alltså 600 år. All ursprunglig bebyggelse är beskriven liksom ett mycket stort urval personer som bott eller verkat i Klara. Dessutom finns många gamla foton av människor och byggnader. Här finns avsnitt om de äldsta gårdarna Lilla Våxnäs och Sandbäcken, Hybelejens kvarn, Teatern, Västra bron, Västra tullen, Brännvinsbränneriet på Skutebacken, Hjulångaren Örn med mera. En mängd intressanta personer och familjer som bott i Klara beskrivs och flera har fått egna avsnitt, t ex Hybelejen, Elfdalingen, nordpols-fararen Knut Fraenkel, historieskrivaren Bror Billman, tidningsmannen Albin Forssell, familjen Lilljebjörn, lantmätaren A F von Wachenfeldt, sotarfamiljen Sundelius, konstnären Olof W Nilsson och poeten Nils Ferlin. Slutligen finns ett avsnitt om de större förändringar som skett av bebyggelsen i Klara under 1900-talet och fram till idag.

Denna skrift är tillkommen på grund av mitt stora intresse för släktforskning och lokalhistoria. Jag vill för min släkt presentera vad jag kommit fram till, och eftersom anorna i vissa fall går ända till romartiden så kan boken även ha ett allmänt intresse.Det är en speciell person som fångat mitt intresse för släktforskningen, och han hette Franz Gustaf Paulsson von Wachenfeldt, född 1803 och död 1847. Han uppges vara ogift och barnlös, men enligt min mening har han ättlingar i minst fem generationer efter sig. Tyvärr har jag inte lyckats bevisa denna koppling ännu, men jag utgår från honom i denna bok och redovisar hans anor i 74 generationer.Läsare som vet att man har anor från adels- eller högreståndssläkter som t.ex. von Wachenfeldt, Uggla, Rosenbielke, Anckar, Roos af Hjelmsäter, Ekeblad, Hård av Torestorp och Ulfsax kan i denna bok hitta kopplingar till exempelvis Birger Jarl, Knut den helige och till flera kejsare i det gamla Romarriket.

I denna bok redogör jag för alla för mig kända ättlingar till Johan Jönsson Veteläinen, även kallad Skarp-Jon, Jo Vedlan, m m. Han upptog Medskogen, S Finnskoga 1648. Det är i stort sett en avskrift av mitt släktforskningprogram och omfattar ättlingarna från 1600-talet till nutid. Han har många ättlingar, främst i norra Värmland och Hedmarks fylke i Norge.

I boken presenteras ett 35-tal skogsfinska nybyggare i mitten av 1600-talet i Bergslagens, Hedmarks och Nordvärmlands öde skogsbygder. Vissa kom direkt från Finland, andra var från t ex Hälsinglands eller Dalarnas finnmarker. Dessutom beskrivs nybyggarnas ättlingar i 5-6 generationer. I boken har gamla handlingar såsom domboksprotokoll, nedsättningsbrev m.m. återgetts i originalskrift och i översättning.

Detta är en utskrift från mitt släktforskningsprogram och innehåller alla mina kända ättlingar till Anders Olsen Kuosmainen i Törberget, Trysil. Ättlingarna finns föresträdesvis i Trysil och Nordvärmland.Jag har ofta funderat på släktskapen mellan nuvarande befolkning i Trysil och Nordvärmland och vilka gemensamma anor vi har.Vad skulle vi ha hetat om vi behållit det gamla namnskicket med skogsfinska släktnamn?Jag tror att många blir förvånade när de lyckas hitta sitt namn i tabellerna och kan följa sina anor bakåt. Dessutom kan man hitta andra släktingar, gamla bekanta, grannar etc som har samma anor. De som forskar med hjälp av DNA kan också kontrollera sina anor i denna bok.

Denna bok är ett utdrag från ett pågående projekt där jag beskriver de flesta av mina anor bland skogsfinnarna i Bergslagen, Nordvärmland och Hedmark i Norge.Boken handlar om Liitiäinen-släkten och deras ättlingar. En framträdande roll har Anders Mårtensson Liitiäinen, mer känd som Anders Liten (Liden), vilken upptog Gravberget, Våler på 1660-talet. Han förekommer ofta i domböckerna under tiden 1670 fram till sin död 1698.

Denna bok utgör en del av min planerade bokutgivning om mina skogsfinska anor. Här beskrivs nybyggare i Hedmark fylke och deras ättlingar, såsom Räisäinen, Raatikainen, Vappuinen, Mullikka, Purainen, Liitiäinen och Tossavainen.

Jag publicerar i denna bok de flesta av mina skogsfinneanor som bodde i Bergslagen eller flyttade därifrån till Nordvärmland. Vi får följa Lång-Kristoffer, Per Hakkran, Karjalainen, Hecke Hindrik Häkkinen och Kurck Hindrik och deras ättlingar i 3-4 generationer eller mer.

I denna bok redogör jag för alla för mig kända ättlingar till Olof Matsson (Koo) Lehmoinen, också kallad Oluff Koo. Det är i stort sett en avskrift av mitt släktforskningprogram och omfattar ättlingarna från 1600-talet till och med 1900-talet. Lehmoinen lär vara den skogsfinnesläkt som har flest ättlingar, företrädesvis i området Norra Värmland och Hedmarks fylke i Norge.

Denna bok utgör en del av min planerade bokutgivning om mina skogsfinska anor.Här beskrivs nybyggare i Hedmark fylke och deras ättlingar, såsom Räisäinen, Raatikainen, Vappuinen, Mullikka, Purainen, Liitiäinen och Tossavainen.

Jag publicerar i denna bok de flesta av mina skogsfinneanor som bodde i Bergslagen eller flyttade därifrån till Nordvärmland. Vi får följa Lång-Kristoffer, Per Hakkran, Karjalainen, Hecke Hindrik Häkkinen och Kurck Hindrik och deras ättlingar i 3-4 generationer eller mer.

I denna bok redogör jag för alla för mig kända ättlingar till Olof Matsson (Koo) Lehmoinen, också kallad Oluff Koo. Det är i stort sett en avskrift av mitt släktforskningprogram och omfattar ättlingarna från 1600-talet till och med 1900-talet. Lehmoinen lär vara den skogsfinnesläkt som har flest ättlingar, företrädesvis i området Norra Värmland och Hedmarks fylke i Norge.

I denna bok redogör jag för alla för mig kända ättlingar till Johan Jönsson Veteläinen, även kallad Skarp-Jon, Jo Vedlan, m m. Han upptog Medskogen, S Finnskoga 1648. Det är i stort sett en avskrift av mitt släktforskningprogram och omfattar ättlingarna från 1600-talet till nutid. Han har många ättlingar, främst i norra Värmland och Hedmarks fylke i Norge.

I boken presenteras ett 35-tal skogsfinska nybyggare i mitten av 1600-talet i Bergslagens, Hedmarks och Nordvärmlands öde skogsbygder. Vissa kom direkt från Finland, andra var från t ex Hälsinglands eller Dalarnas finnmarker.Dessutom beskrivs nybyggarnas ättlingar i 5-6 generationer.I boken har gamla handlingar såsom domboksprotokoll, nedsättningsbrev m.m. återgetts i originalskrift och i översättning.

Boken handlar om skogsfinnen Anders Olsen Kuosmainen född ca 1627 i Ore, Dalarna. Han flyttade till Trysil i Norge, där han etablerade sig som svedjebrukare ca 1670 i Törberget. Kuosmainen fick en stor eftersläkt i Nordvärmland och Norge. I denna bok har namngetts ca 5.000 ättlingar, många med sitt unika finska släktnamn. Boken omspänner tiden från början av 1600-talet till nutid.

Boken bygger på författarens släktforskning om sina anor från skogsfinnarna som i mitten av 1600-talet inflyttade till Bergslagen, Hedmarks fylke och Nordvärmland. De slog sig ner i obebyggda områden, ofta flera mil från den ursprungliga befolkningen, och de grundade flera byar och små samhällen. Skogsfinnarna drev svedjebruk, dvs man brände skog, sådde råg i askan och skördade hundrafalt (1 korn kunde ge 100 korn vid skörd). I boken presenteras ett 50-tal av de ursprungliga skogsfinnarna med sina speciella släktnamn angivna. Deras ättlingar har dokumenterats fram till nutid och omfattar ca 10-12 generationer. Alla dessa får inte plats i en bok, men 3-6 generationer, ibland fler. Författarens skogsfinska anor från nutid till 1800-talet presenteras utförligt och med många gamla foton.

Boken handlar om skogsfinnen Anders Olsen Kuosmainen född ca 1627 i Ore, Dalarna. Han flyttade till Trysil i Norge, där han etablerade sig som svedjebrukare ca 1670 i Törberget. Kuosmainen fick en stor eftersläkt i Nordvärmland och Norge. I denna bok har namngetts ca 5.000 ättlingar, många med sitt unika finska släktnamn.Boken omspänner tiden från början av 1600-talet till nutid.

Boken handlar om det gamla Karlstad på 1800-talet och tidigare. Stadsdelen Tingvalla bestod av 241 tomter eller gårdar, delvis som på landet med små rödmålade, torvtäckta en- eller tvåvåningshus med uthus, stallar, fähus, logar, hästar, kor, grisar med mera i trädgården. Betesmarker fanns på andra sidan Klarälven, så varje morgon och kväll vallades kreaturen över Västra bron och genom stadsdelen Klara. I Klara fanns också i slutet av 1800-talet ett växande antal bostäder av varierande storlek, småhus och mindre hyreshus. I Karlstad livnärde man sig ofta som hantverkare, t.ex. garvare, sämskmakare, färgare, kopparslagare, tunnbindare, repslagare, knappmakare m.m., yrken som inte är så vanliga numera. Karlstad var med andra ord en verklig idyll, där alla kände alla, och man brydde sig om varandra som i en familj.Men idyllen försvann med den stora brandkatastrofen den 2 juli 1865, när nästan hela Tingvallastaden brann och och familjerna blev hemlösa.I denna bok har jag gått igenom alla Karlstads stads gårdar i nummerordning från nr 1-3, som är Biskopsgården osv till nr 241, och i Klara som har beteckningarna Klara 1 till 27 osv. Gårdarna och husen beskrivs, liksom människorna som levde där.Det är närmast ett under att det går att få fram så mycket uppgifter om stadsdelen Tingvalla, eftersom arkiven till stor del brann upp. Men historikern C E Nygren gjorde ett bra jobb, som bland annat intervjuade gamla personer som hade minnen från branden och tidigare.

Jag har med nöje följt C. E. Nygrens vandring från gård till gård i stadsdelen Tingvalla i Karlstad under 1800-talet och tidigare. År 1865 inträffade den stora katastrofen, hela Karlstad brann. Av 241 gårdar kunde bara 9 räddas. Nygren intervjuade äldre personer som upplevde branden, och även tiden före. Alla kände alla, man var som en stor familj. Men branden förändrade allt! I denna bok har jag beskrivit alla gårdarna, vilka som bodde där och vad man sysselsatte sig med.

Boken bygger på författarens släktforskning om sina anor från skogsfinnarna som i mitten av 1600-talet inflyttade till Bergslagen, Hedmarks fylke och Nordvärmland.De slog sig ner i obebyggda områden, ofta flera mil från den ursprungliga befolkningen, och de grundade flera byar och små samhällen.Skogsfinnarna drev svedjebruk, dvs man brände skog, sådde råg i askan och skördade hundrafalt (1 korn kunde ge 100 korn vid skörd).I boken presenteras ett 50-tal av de ursprungliga skogsfinnarna med sina speciella släktnamn angivna. Deras ättlingar har dokumenterats fram till nutid och omfattar ca 10-12 generationer.Alla dessa får inte plats i en bok, men 3-6 generationer, ibland fler.Författarens skogsfinska anor från nutid till 1800-talet presenteras utförligt och med många gamla foton.