Döden har alltid varit en naturlig del av livet. I de allra flesta samhällen har döden haft en central betydelse och på olika sätt bearbetats och hanterats kollektivt genom ritualer, traditioner och religion. I vårt moderna samhälle har döden förflyttats till institutioner som äldreboenden och sjukhus med en medikaliserad syn på döendet. För många äldre innebär döden slutet på en ålderdom präglad av ensamhet och tristess.

Hur blev det så här? Går det att närma sig döden på ett sätt som både känns värdigt och humant? Det är de centrala frågorna i läkaren och forskaren Björn Fagerbergs tvärvetenskapliga utblick över hur vi i dagens samhälle hanterar livets slutskede. Genom att erkänna livsslutet som en existentiellt viktig del av livet kan vi fostra en kultur där vi är öppna för att tala med varandra om döden på ett nytt sätt. Utifrån discipliner som medicin, sociologi, psykologi och filosofi argumenterar Björn Fagerberg för varje människas rätt till en personlig död.

Döden har alltid varit en naturlig del av livet. I de allra flesta samhällen har döden haft en central betydelse och på olika sätt bearbetats och hanterats kollektivt genom ritualer, traditioner och religion. I vårt moderna samhälle har döden förflyttats till institutioner som äldreboenden och sjukhus med en medikaliserad syn på döendet. För många äldre innebär döden slutet på en ålderdom präglad av ensamhet och tristess.

Hur blev det så här? Går det att närma sig döden på ett sätt som både känns värdigt och humant? Det är de centrala frågorna i läkaren och forskaren Björn Fagerbergs tvärvetenskapliga utblick över hur vi i dagens samhälle hanterar livets slutskede. Genom att erkänna livsslutet som en existentiellt viktig del av livet kan vi fostra en kultur där vi är öppna för att tala med varandra om döden på ett nytt sätt. Utifrån discipliner som medicin, sociologi, psykologi och filosofi argumenterar Björn Fagerberg för varje människas rätt till en personlig död.