Björn Lundkvist – författare

Andra delen i Björns självupplevda historia tar oss åter in i kriminella kretsar, både inom och utanför Sveriges gränser. Men vi får även lära känna några andra personer i hans närhet, i försöket att leva ett mer vanligt liv. I grunden strävar han efter att kunna leva utifrån sin moraliska kompass även om det många gånger ställs på sin spets under skiftande påfrestningar. Man kan inte annat än att förundras över hur han lyckas överleva polisjakter, tortyrer och oceaner i full storm. Eller hur det är att arbeta under ytan för den svenska staten, militär och polis. Den speglar det dolda som gemene man inte har någon vetskap om. Det är åter en ofattbar berättelse där Björn som huvudperson råkar ut för hissnande situationer. Och han lyckas, på det mest underliga sätt, att undkomma med livet i behåll. Ibland tack vare en stor portion tur, men väldigt ofta med hjälp av sin list och mod eller det som krävs för att överleva i dödsspelet. Det här är den verkliga berättelsen om en liten och vilsen människa i en livsfarlig "lek". En ensam människas kamp på liv och död i ett omfattande internationellt spel helt utan regler. Att han har sett döden i vitögat kan vi nog alla hålla med om som läser. Men det tär hårt på måendet och hans mentala bottenläge kommer allt närmare. Så till den milda grad att det till slut kanske ändå är det bästa att få hjälp med att avsluta sitt liv.... Recension 1: -Björn, känslan jag har är att "någon där uppe måste ha sett dig", precis som i låten... Du hamnar i och utsätts för hemskheter, ondska och spelar i en division som är i rikets högsta. Styrkan du besitter i kropp och själ för att balansera på rätt sida avgrunden är ju beundransvärd. Hur det än är så lyckas du aldrig springa fortare än din skyddsängel kan flyga. // U.O Recension 2: Kanske är det adrenalinet som driver honom eller kanske är det saknaden av känslan att känna sig hel och att tillhöra. Han vill och kämpar men lyckas inte till 100 % och därför rycks in i nästa och nästa sak. Man får känslan av att Björn har gett upp och lämnar sitt liv till ödet. Man känner desperationen och likgiltigheten och att glädjen ofta uteblir. Ibland glimmar känslorna till och man förstår att han fortfarande söker den han var. Än en gång håller han mig fängslad och spänningen ger suget att vilja veta mer! Jag kommer definitivt läsa nästa också. // S.L