Guldstjärnan är en fristående fortsättning på Björn Öijers självbiografiska debutroman Pappa kommer snart (2010). Nu står trebarnsmamman Anna i fokus. Som nybliven änka vid 28 års ålder upplever hon ett socialt utanförskap, som hon aldrig lyckas bryta. Hon utnyttjas sexuellt av polisen som utreder makens dödsfall. Hon är psykiskt instabil. Hennes humörsvängningar drabbar sönerna, som inte får den uppmuntran och det stöd barn behöver. Samtidigt är Anna en begåvad kvinna. I skolan var hon en mönsterelev och som vuxen är hon fortsatt skicklig i att teckna och måla.

«Björn Öijer har med Guldstjärnan tagit ett definitivt steg in i de professionella skönlitterära författarnas krets.»Lars RaskBTJ-häfte 14, 2012«Tack Björn Öijer, för ett starkt men också underhållande porträtt av en individ, en familj och en stad i skuggan av sorg och svek.» Corren«...imponerande när en manlig författare så trovärdigt kan sätta sig in i en ung ensamstående mammas situation... Björn Öijer är på väg att bli en stor författare.»Kommunalarbetaren

Förre chefredaktören Björn Öijer föddes 1949 i Linköping. Även hans nya roman, Guldstjärnan, har handlingen förlagd till barndomsstaden. Öijer började som frilansande filmskribent och har trettio års erfarenhet som journalist inom dagspress och fackförbundspress. 2009 sadlade han om till skönlitterärt skrivande. Han bor i Huddinge.

Ett gevärsskott i skymningen. Ett avskuret människohuvud. En hämnare på flykt.

Efter två självbiografiska romaner debuterar Björn Öijer som thrillerförfattare med Gudruns raseri. Tvisten om en avspärrad stig i småländsk skogsbygd mellan markägaren Alexander Gustavsson och pensionerade journalisten Erik Barkeborn eskalerar till ett ödesdrama, vars våldsamma final inträffar parallellt med orkanen Gudruns massaker på barrskogen i januari 2005.

En slump eller naturkrafternas logik?«...ett mellanmänskligt drama som för tankarna till Stewe Claeson och i viss mån även Stig Claesson (Slas). Ensamma män och kvinnor i en karg landsbygd.»Corren«Relationen mellan husse och hund är det bästa med boken. Den skildras med ömhet och värme.»Tidningen Kulturen«Gudruns raseri är en läsvärd berättelse.»Kvällsposten

Pappa kommer snart är en barndomsskildring från 1950-talet om flykt, svek och förlust. Tragik blandas med stunder av glädje. Kan framtiden erbjuda försoning?

«Inbäddad under det låga snedtaket på vinden domnade kroppens lemmar i en skön förening av natt och tystnad. De vuxnas röster nerifrån storstugan mullrade svagt i trossbottnen. Ingen biltrafik. Bara vindens sus i den resliga askens lövmassor utanför fönstret. Bortom vårdträdet bredde skogsbrynet ut sig, en avverkningsyta full av smultron och hallonsnår och björksly. Bortom brynet stod granskogen mörk och djup. Dess toppar bugade värdigt om vinden var vresig. Annars bildade skogen en kompakt mur av barr och mossa och tystnad. Ett par gånger om natten ljöd en tågvissla långt bort på slättlandet. Martin älskade ljudet.»«...en sorglig roman som i hög grad lever på författarens finstämda formuleringsglädje.»Kollega«Björn Öijer...berättar denna uppenbart starkt självbiografiskt färgade historia på ett rakt, okonstlat språk, som närmast för tankarna till den klassiska arbetarromanen.»Helsingborgs dagblad«Allt berättas med 50- 0ch 60-talets stora världshändelser som fond, som en smärtsam nostalgisk tidsresa bakåt»Corren

Guldstjärnan är en fristående fortsättning på Björn Öijers självbiografiska debutroman Pappa kommer snart (2010). Nu står trebarnsmamman Anna i fokus. Som nybliven änka vid 28 års ålder upplever hon ett socialt utanförskap, som hon aldrig lyckas bryta. Hon utnyttjas sexuellt av polisen som utreder makens dödsfall. Hon är psykiskt instabil. Hennes humörsvängningar drabbar sönerna, som inte får den uppmuntran och det stöd barn behöver. Samtidigt är Anna en begåvad kvinna. I skolan var hon en mönsterelev och som vuxen är hon fortsatt skicklig i att teckna och måla.

«Björn Öijer har med Guldstjärnan tagit ett definitivt steg in i de professionella skönlitterära författarnas krets.»Lars RaskBTJ-häfte 14, 2012«Tack Björn Öijer, för ett starkt men också underhållande porträtt av en individ, en familj och en stad i skuggan av sorg och svek.» Corren«...imponerande när en manlig författare så trovärdigt kan sätta sig in i en ung ensamstående mammas situation... Björn Öijer är på väg att bli en stor författare.»Kommunalarbetaren

Förre chefredaktören Björn Öijer föddes 1949 i Linköping. Även hans nya roman, Guldstjärnan, har handlingen förlagd till barndomsstaden. Öijer började som frilansande filmskribent och har trettio års erfarenhet som journalist inom dagspress och fackförbundspress. 2009 sadlade han om till skönlitterärt skrivande. Han bor i Huddinge.

Ett gevärsskott i skymningen. Ett avskuret människohuvud. En hämnare på flykt.

Efter två självbiografiska romaner debuterar Björn Öijer som thrillerförfattare med Gudruns raseri. Tvisten om en avspärrad stig i småländsk skogsbygd mellan markägaren Alexander Gustavsson och pensionerade journalisten Erik Barkeborn eskalerar till ett ödesdrama, vars våldsamma final inträffar parallellt med orkanen Gudruns massaker på barrskogen i januari 2005.

En slump eller naturkrafternas logik?«...ett mellanmänskligt drama som för tankarna till Stewe Claeson och i viss mån även Stig Claesson (Slas). Ensamma män och kvinnor i en karg landsbygd.»Corren«Relationen mellan husse och hund är det bästa med boken. Den skildras med ömhet och värme.»Tidningen Kulturen«Gudruns raseri är en läsvärd berättelse.»Kvällsposten

Pappa kommer snart är en barndomsskildring från 1950-talet om flykt, svek och förlust. Tragik blandas med stunder av glädje. Kan framtiden erbjuda försoning?

«Inbäddad under det låga snedtaket på vinden domnade kroppens lemmar i en skön förening av natt och tystnad. De vuxnas röster nerifrån storstugan mullrade svagt i trossbottnen. Ingen biltrafik. Bara vindens sus i den resliga askens lövmassor utanför fönstret. Bortom vårdträdet bredde skogsbrynet ut sig, en avverkningsyta full av smultron och hallonsnår och björksly. Bortom brynet stod granskogen mörk och djup. Dess toppar bugade värdigt om vinden var vresig. Annars bildade skogen en kompakt mur av barr och mossa och tystnad. Ett par gånger om natten ljöd en tågvissla långt bort på slättlandet. Martin älskade ljudet.»«...en sorglig roman som i hög grad lever på författarens finstämda formuleringsglädje.»Kollega«Björn Öijer...berättar denna uppenbart starkt självbiografiskt färgade historia på ett rakt, okonstlat språk, som närmast för tankarna till den klassiska arbetarromanen.»Helsingborgs dagblad«Allt berättas med 50- 0ch 60-talets stora världshändelser som fond, som en smärtsam nostalgisk tidsresa bakåt»Corren