Första, andra, tredje! Det gick ett sus genom salen på Stockholms Auktionsverk när klubban slog i bordet vid 65 miljoner kronor. Den lilla tavlan av David Hockney blev därmed ett av de dyraste konstverken som någonsin sålts i Sverige.Samtidigt drog mannen i rum 714 på Grand hotel sitt livs sista andetag när blodet pulserade ut från den avskurna halspulsådern. Chefredaktören Astolf Erixson på tidningen Skönare hem öppnar mejlkorgen och hittar ett mejl med ovanligt innehåll från familjen Wallenbergs maktbolag Investor. Han bestämmer sig för att genast ringa sin gode vän, den världsberömda deckarförfattaren Stig K-G Larsson. Hur hänger det här ihop? Följ med ut i Stockholmsvimlet bland konstförfalskare och konsthandlare, bedragare med oklar bakgrund, Juggemaffian som utför vad man ber om och fina flickor som råkar riktigt illa ut. Och mitt i vimlet som vanligt chefredaktör Astolf ”Asse” Erixson, som dock verkligen inte tänkt sig att bli indragen i just något sådant här. Björn Vingård har skrivit en spännande och fascinerande kriminalroman om konst och konstförfalskare. Den utspelar sig i ett Stockholm där alla inte riktigt visar sig vara vad vi tror när verkligheten till sist hinner ikapp dem. Björn Vingård har tidigare bland annat utgivit ”Drömfabriken – en roman om Bonniers” och ”Brevet till Nelson Mandela”.

Miljoner tidningar pumpades varje vecka ut från Drömfabriken på Torsgatan i Stockholm. Det var i Bonnierhuset allt kunde hända. Och oftast också gjorde det. Herrarna Bonnier styrde med fast hand och lite kärlek, de kvinnliga redaktörerna var chica och de manliga tuffa. Det var 60-tal och medievärlden förändrades från att ha varit konservativ och mossig till att bli hetast av allt. Men det var det ingen som förstod just då. Tvärt om – då levde alla livet på Stockholms nattklubbar och restauranger. Mitt i allt detta befinner sig Astolf Erixson, som en morgon tog tåget från Göteborg för att stanna i storstan över en hektisk sommar – och blev kvar för livet. Hans förebild var huvudpersonen i Pär Rådströms roman Ärans portar som beskrivs så här: ”Stjärnreporter på väg in i vår vintergata. Välpressad, hederlig, duktig, skötsam, lite ung och lite dum.” En beskrivning som också passar bra på huvudpersonen i denna roman om verkligheten. Björn Vingård tar oss med dit – rakt in i myllret av intressanta, knäppa, betydelsefulla, kända och alldeles vanliga människor bakom kulisserna på allt ifrån Expressen till Damernas Värld. Till en miljö där han själv spelade en viktig roll som chefredaktör för sju av Bonniers

Miljoner tidningar pumpades varje vecka ut från Drömfabriken på Torsgatan i Stockholm. Det var i Bonnierhuset allt kunde hända. Och oftast också gjorde det. Herrarna Bonnier styrde med fast hand och lite kärlek, de kvinnliga redaktörerna var chica och de manliga tuffa. Det var 60-tal och medievärlden förändrades från att ha varit konservativ och mossig till att bli hetast av allt. Men det var det ingen som förstod just då. Tvärt om – då levde alla livet på Stockholms nattklubbar och restauranger. Mitt i allt detta befinner sig Astolf Erixson, som en morgon tog tåget från Göteborg för att stanna i storstan över en hektisk sommar – och blev kvar för livet. Hans förebild var huvudpersonen i Pär Rådströms roman Ärans portar som beskrivs så här: ”Stjärnreporter på väg in i vår vintergata. Välpressad, hederlig, duktig, skötsam, lite ung och lite dum.” En beskrivning som också passar bra på huvudpersonen i denna roman om verkligheten. Björn Vingård tar oss med dit – rakt in i myllret av intressanta, knäppa, betydelsefulla, kända och alldeles vanliga människor bakom kulisserna på allt ifrån Expressen till Damernas Värld. Till en miljö där han själv spelade en viktig roll som chefredaktör för sju av Bonniers tidskrifter.

Första, andra, tredje! Det gick ett sus genom salen på Stockholms Auktionsverk när klubban slog i bordet vid 65 miljoner kronor. Den lilla tavlan av David Hockney blev därmed ett av de dyraste konstverken som någonsin sålts i Sverige.Samtidigt drog mannen i rum 714 på Grand hotel sitt livs sista andetag när blodet pulserade ut från den avskurna halspulsådern. Chefredaktören Astolf Erixson på tidningen Skönare hem öppnar mejlkorgen och hittar ett mejl med ovanligt innehåll från familjen Wallenbergs maktbolag Investor. Han bestämmer sig för att genast ringa sin gode vän, den världsberömda deckarförfattaren Stig K-G Larsson. Hur hänger det här ihop? Följ med ut i Stockholmsvimlet bland konstförfalskare och konsthandlare, bedragare med oklar bakgrund, Juggemaffian som utför vad man ber om och fina flickor som råkar riktigt illa ut. Och mitt i vimlet som vanligt chefredaktör Astolf ”Asse” Erixson, som dock verkligen inte tänkt sig att bli indragen i just något sådant här. Björn Vingård har skrivit en spännande och fascinerande kriminalroman om konst och konstförfalskare. Den utspelar sig i ett Stockholm där alla inte riktigt visar sig vara vad vi tror när verkligheten till sist hinner ikapp dem. Björn Vingård har tidigare bland annat utgivit ”Drömfabriken – en roman om Bonniers” och ”Brevet till Nelson Mandela”.

Miljoner tidningar pumpades varje vecka ut från Drömfabriken på Torsgatan i Stockholm. Det var i Bonnierhuset allt kunde hända. Och oftast också gjorde det. Herrarna Bonnier styrde med fast hand och lite kärlek, de kvinnliga redaktörerna var chica och de manliga tuffa. Det var 60-tal och medievärlden förändrades från att ha varit konservativ och mossig till att bli hetast av allt. Men det var det ingen som förstod just då. Tvärt om – då levde alla livet på Stockholms nattklubbar och restauranger. Mitt i allt detta befinner sig Astolf Erixson, som en morgon tog tåget från Göteborg för att stanna i storstan över en hektisk sommar – och blev kvar för livet. Hans förebild var huvudpersonen i Pär Rådströms roman Ärans portar som beskrivs så här: ”Stjärnreporter på väg in i vår vintergata. Välpressad, hederlig, duktig, skötsam, lite ung och lite dum.” En beskrivning som också passar bra på huvudpersonen i denna roman om verkligheten. Björn Vingård tar oss med dit – rakt in i myllret av intressanta, knäppa, betydelsefulla, kända och alldeles vanliga människor bakom kulisserna på allt ifrån Expressen till Damernas Värld. Till en miljö där han själv spelade en viktig roll som chefredaktör för sju av Bonniers

Miljoner tidningar pumpades varje vecka ut från Drömfabriken på Torsgatan i Stockholm. Det var i Bonnierhuset allt kunde hända. Och oftast också gjorde det. Herrarna Bonnier styrde med fast hand och lite kärlek, de kvinnliga redaktörerna var chica och de manliga tuffa. Det var 60-tal och medievärlden förändrades från att ha varit konservativ och mossig till att bli hetast av allt. Men det var det ingen som förstod just då. Tvärt om – då levde alla livet på Stockholms nattklubbar och restauranger. Mitt i allt detta befinner sig Astolf Erixson, som en morgon tog tåget från Göteborg för att stanna i storstan över en hektisk sommar – och blev kvar för livet. Hans förebild var huvudpersonen i Pär Rådströms roman Ärans portar som beskrivs så här: ”Stjärnreporter på väg in i vår vintergata. Välpressad, hederlig, duktig, skötsam, lite ung och lite dum.” En beskrivning som också passar bra på huvudpersonen i denna roman om verkligheten. Björn Vingård tar oss med dit – rakt in i myllret av intressanta, knäppa, betydelsefulla, kända och alldeles vanliga människor bakom kulisserna på allt ifrån Expressen till Damernas Värld. Till en miljö där han själv spelade en viktig roll som chefredaktör för sju av Bonniers tidskrifter.