Med sin berömda utsaga "Jag tänker, alltså är jag" räknas René Descartes (1596--1650) som en av de viktigaste filosoferna. Descartes betonar vikten av att finna och vårda den egna tankeförmågan. Hans berömda kunskapsmetod leder till en självständighet i vårt intellektuella liv och en frigörelse från att vara kuvad under auktoriteter. Samtidigt innebär metoden en broms mot att vårt tänkande glider över i ett godtyckligt subjektivt tyckande. Descartes banbrytande kunskapsteoretiska reflexioner leder till att medvetandet ser sig instängt inom sina egna gränser utan möjlighet till en reell och omedelbar kontakt med omgivningen. Dessa tankar om medvetandets alienation från den omgivande verkligheten har i högsta grad influerat filosofer fram till våra dagar. Målsättningen med denna bok är att presentera de väsentliga dragen hos Descartes filosofiska arbete: kunskapsmetoden, vårt omedelbara vetande om vår egen själ och dess tillstånd, relationen mellan kropp och själ, bevis för Guds existens och framläggandet av en rationalistisk kunskapsteori. I boken uppmärksammas de tre drömmar som Descartes genomlevde i november 1619 och ett tämligen stort utrymme ägnas åt den i författarens ögon viktigaste texten ur Descartes författarskap: Meditationes De Prima Philosophia (Betraktelser över den första filosofin). Boken kan läsas utan specifika förkunskaper i filosofi.

Platons syn på idéer som en överpersonlig verklighet står i skarp kontrast mot den idag djuprotade uppfattningen att det är vi själva som enskilda personer som skapar våra tankar och idéer i våra hjärnor. Samtidigt är det ett faktum att det ofta för logiker och matematiker faller sig naturligt att räkna sig som platoniker, de upplever sig göra upptäckter inom sitt forskningsfält, de seras att deras verksamhet inte kan reduceras enbart till konstruktioner av nya begrepp och axiomsystem. Min strävan med denna bok är att med omsorg presentera centrala motiv ur den guldgruva vi möter i Platons filosofiska författarskap. Boken har fyra delar: Del I "Mötet med Sokrates och idélärans utveckling". Utöver olika aspekter av idéläran och den filosofiska relevansen av Sokrates, uppmärksammar jag även den berömda grottliknelsen och "Det sjunde brevet". Del II "Problemställningar i de sena dialogerna". I denna del behandlar jag logiska resonemangslinjer och paradoxer från dialoger som "Parmenides", "Theaitetos" och "Sofisten". Del III "Världen som levande organism - Timaios". Utöver en beskrivning av kosmos som en besjälad ordning innefattar dialogen "Timaios" redogörelser inom områden som fysik, anatomi, fysiologi (inklusive förklaringar av hur våra sinnen fungerar) och psykologi. Dialogen kan också uppfattas som ett pregnant uttryck för pythagoreisk visdom. Del IV "Platon och Pythagoras". Temat för denna del är den kontroversiella frågan om i vilken mål Platons filosofi kan kopplas till Pythagoras. Här jämför jag bland annat citat av Filolaos (en omtalad pythagoré) med passager ur Platons dialog "Filebos".

Med sin berömda utsaga "Jag tänker, alltså är jag" räknas René Descartes (1596--1650) som en av de viktigaste filosoferna. Descartes betonar vikten av att finna och vårda den egna tankeförmågan. Hans berömda kunskapsmetod leder till en självständighet i vårt intellektuella liv och en frigörelse från att vara kuvad under auktoriteter. Samtidigt innebär metoden en broms mot att vårt tänkande glider över i ett godtyckligt subjektivt tyckande. Descartes banbrytande kunskapsteoretiska reflexioner leder till att medvetandet ser sig instängt inom sina egna gränser utan möjlighet till en reell och omedelbar kontakt med omgivningen. Dessa tankar om medvetandets alienation från den omgivande verkligheten har i högsta grad influerat filosofer fram till våra dagar. Målsättningen med denna bok är att presentera de väsentliga dragen hos Descartes filosofiska arbete: kunskapsmetoden, vårt omedelbara vetande om vår egen själ och dess tillstånd, relationen mellan kropp och själ, bevis för Guds existens och framläggandet av en rationalistisk kunskapsteori. I boken uppmärksammas de tre drömmar som Descartes genomlevde i november 1619 och ett tämligen stort utrymme ägnas åt den i författarens ögon viktigaste texten ur Descartes författarskap: Meditationes De Prima Philosophia (Betraktelser över den första filosofin). Boken kan läsas utan specifika förkunskaper i filosofi.

Platons syn på idéer som en överpersonlig verklighet står i skarp kontrast mot den idag djuprotade uppfattningen att det är vi själva som enskilda personer som skapar våra tankar och idéer i våra hjärnor. Samtidigt är det ett faktum att det ofta för logiker och matematiker faller sig naturligt att räkna sig som platoniker, de upplever sig göra upptäckter inom sitt forskningsfält, de seras att deras verksamhet inte kan reduceras enbart till konstruktioner av nya begrepp och axiomsystem. Min strävan med denna bok är att med omsorg presentera centrala motiv ur den guldgruva vi möter i Platons filosofiska författarskap. Boken har fyra delar: Del I "Mötet med Sokrates och idélärans utveckling". Utöver olika aspekter av idéläran och den filosofiska relevansen av Sokrates, uppmärksammar jag även den berömda grottliknelsen och "Det sjunde brevet". Del II "Problemställningar i de sena dialogerna". I denna del behandlar jag logiska resonemangslinjer och paradoxer från dialoger som "Parmenides", "Theaitetos" och "Sofisten". Del III "Världen som levande organism - Timaios". Utöver en beskrivning av kosmos som en besjälad ordning innefattar dialogen "Timaios" redogörelser inom områden som fysik, anatomi, fysiologi (inklusive förklaringar av hur våra sinnen fungerar) och psykologi. Dialogen kan också uppfattas som ett pregnant uttryck för pythagoreisk visdom. Del IV "Platon och Pythagoras". Temat för denna del är den kontroversiella frågan om i vilken mål Platons filosofi kan kopplas till Pythagoras. Här jämför jag bland annat citat av Filolaos (en omtalad pythagoré) med passager ur Platons dialog "Filebos".