Bo Krister Ljungberg – författare

Tillvaron är svår. Relationerna till andra människor komplicerad. Men ord som "förlåtelse" och "försoning" svävar omkring i det kollektiva medvetandet som möjligheter. Vad betyder de egentligen? Orden har sina rötter i den judiskt-kristna traditionen. Därför är det där vi bör söka förståelsen av deras innebörd: Det finns inget större tema i Bibeln ur mänskligt perspektiv än syndernas förlåtelse. Det är något som endast Gud kan ge. Samtidigt är Jesus mycket tydlig med att om vi inte också förlåter, uteblir Guds förlåtelse för oss. Är det verkligen så allvarligt? Hur gör man då när man förlåter? Och för den fortsatta livsvandringen: kan, eller måste man ha förtroende för en annan människa som gjort en illa, och när? Eller måste man inte det fast man förlåter? Och hur förhåller sig förlåtelse till "försoning" i vår relation med varandra? Vem skall försona sig med vem? Och om jag förgått mig mot någon annan: räcker det då om jag säger "förlåt"? Eller behöver jag gottgöra på något sätt? Är det förresten jag som bör ta initiativet, eller kan jag vänta ut och se om ingen märkt något? Hur skall man som bredvidstående förhålla sig? Man vill ju inte lägga sig i. Men en del säger att det är ansvarslöst. Vad gäller egentligen? Boken söker i ett direkt tilltal och på ett enkelt språk ge svar på dessa och liknande frågor. Den visar konkret på ett levbart sätt att förhålla sig till förlåtelse och försoning; hur förtroende på sikt kan återställas och hur brutna relationer härigenom kan återupprättas. Författaren, Bo-Krister Ljungberg, folkhögskollärare och teol.dr., tar dig med på en viktig vardagsresa med kristen teologi som färdkost.

Håskär: vad kan finnas utanför? Bokens titel är en verklighet som blev symbolisk: "Om man tar kustvägen norrut från Fjällbacka, så gör vägen en lång, svag högerböj strax innan man kommer in i Grebbestad. Just där öppnar sig Havet västerut. Om man dessutom kör sakta och stannar till i rätt läge ser man faktiskt fritt ut mot Skagerack. Det vill säga: nästan, för mitt i gattet mellan Otterön åt söder och Pinnön åt norr ligger Håskär som en bullig sockertopp. Men man ser vatten på bägge sidor. Håskär var gränsen för mig och mina kusiner när vi knappt tonåriga gick ut med ekor med aktersnurror för att surfa på de långa och djupa dyningarna efter sommarstormar i början av 60-talet. ”Inte utanför Håskär!” Dyningarna var så höga och djupa att vi inte såg varandras ekor mellan vågdalarna. Jättekul och spännande! Det hade förstås varit mer jättekul och mer spännande att ta sig utanför Håskär som otvivelaktigt bromsade vågrörelserna, men det fick vi inte; ”Inte utanför Håskär!”" Utanför Håskär låg Havet, det fria och farliga - och utmanande. I denna undersökande självbiografi, där ingenting var klart på förhand, tar oss Bo-Krister Ljungberg med på en inre resa. Han försöker förstå sig själv. Att skriva hjälper honom tänka. Ett centralt tema blir, efter ett långvarigt utmattningssyndrom, sökandet efter sitt sanna jag, identiteten. Slutsatsen blir, att denna finns i Guds kärlek, uppenbarad i Kristus Jesus. Men en människa är inte bara sig själv, utan över tid en del av många sammanhang. Boken blir därför till en kort berättelse om obefintlig barndom och vad detta kom att innebära för det fortsatta livet: Konkret och med stor detaljrikedom, samt med illustrationer i omfattande bildinlaga, berättas om ett livsförvandlande möte med Gud, upplevelser inom Svenska Kyrkan, Maranataväckelsen, Operation Mobilisering och ett traumatiskt tidigt äktenskap; om karismatiska rörelsen; tjänst inom Filadelfia, Stockholm och Pingströrelsen; om teologisk forskning; om motgångar och svek i kristna sammanhang - samt om befriande reflektioner över vad förlåtelse innebär. Bo-Krister Ljungberg, född 1948, är teologie doktor i Gamla testamentets exegetik (Lund, 2001) och utbildad folkhögskollärare. Han har verkat som bibellärare inom pingströrelsen; bloggar sedan 2013 på LekaMedUppdraget.se, och gav 2015 ut boken Förlåtelse som nödvändig frihet. Han är nu verksam som författare, huvudsakligen fackböcker om Bibeln och hur Gamla testamentet skall förstås, t.ex. Evangelium innan Jesus - Kristusteman i Gamla testamentet (2024). Han är gift med Ruth sedan 1981 och har barn och barnbarn.

När Jesus uppenbarar sig för Emmausvandrarna efter sin uppståndelse hänvisar han märkligt nog inte till sig själv, utan till Gamla testamentet: ”Med början hos Mose och alla profeterna förklarade han för dem vad som står om honom överallt i skrifterna” (Luk 24:27). Det finns teman i Gamla testamentet, som på ett bärande sätt återkommer i Nya testamentet. De förkroppsligas när Gud-Sonen, som finns från evighet, föds som människa: Jesus, den utlovade Messias. Om man inte börjar förstå dessa teman och hur de hör samman, blir ens förståelse av Jesus med nödvändighet ytlig. Jordmånen i ens liv blir alltför grund för att det skall kunna växa där. Gamla testamentet är en god jordmån för rötter. Det innehåller inte enbart förutsägelser om Messias, eller om en ännu framförliggande framtid, utan i synnerhet något mer näraliggande: Nya testamentets författare beskriver det som förebilder till verkligheten i Kristus. GTs teman om Kristus är tillgängliga för oss i vår vandring nu: Guds Helighet, Uttåget och Guds Namn, Tro/Trohet, Utväljandet (utkorelsen), Förbunden, Lagen, Offer- & Prästtjänsten, Tabernaklet /Templet, Kungadömet och Messiasförväntan, Profetismen. De ger tron fördjupning och möjlighet för tillväxt. Denna bok närmar sig Skriften med ett helhetsperspektiv på texterna där denna helhet beskrivs i bibliska kategorier, med ord från Bibeln. Den ger bakgrunden till varför Nya testamentet är skrivet så som det är. Författaren, Bo-Krister Ljungberg, är teol.dr i Gamla testamentets exegetik (Lund, 2001) och utbildad folkhögskollärare . Han är verksam som bibellärare och författare samt via bloggen Lekameduppdraget.se, och är även en hängiven trädgårds- och koloniodlare.