Bo Lundberg – författare

I denna roman står de centrala livsfrågorna och själens drama i centrum för en framtidsvision som blottlägger svagheten i dikotomin mellan förnuft och känsla, men också människans eviga tillkortakommande inför kärleken. Detta skildras genom den berömde forskaren Mousa Ringmarks liv från uppväxten i Köpenhamn fram till hans död 80 år senare i Boston. Redan tidigt under livsresan hamnar han i ontologins gränslösa marker. Efter flera besök på en rymdplattform utvecklar han så småningom en syn på livet som avvisar den gängse åtskillnaden mellan kropp och själ, till förmån för en holistisk världsbild där den biologiska världen (biosfären) ersatts av en värld fylld av information (semiosfären). Men Mousa är också människa och i kärlekens tecken surfar han ut på hjärtats vågor bara för att stranda på ensamhetens rev, där han kom att bli kvar. I slutet av livet blir han huvudpersonen i ett projekt där hans teori om verklighetens beskaffenhet konfronteras med den ständiga frågan om livets mening.

Hur påverkar förändringen människor som befinner sig mitt i den? En berättelse om en handfull Malmöbor, mellan vilka det visar sig utvecklas ett nät av händelser som får deras vägar att korsas på ett ibland överraskande sätt. Som de flesta lever de sina liv mer eller mindre befriade från det historiska skeendet. För dem är behovet av sammanhang drivande och sökandet efter kärlek styrande i deras agerande och hanterande av det dagliga livet i ett Malmö där det tjugonde seklet kom att medföra ett så turbulent slutskede. 1990-talet skulle innebära en stadens återfödelse. Likt en fågel Fenix skulle den återuppstå ur den förkrympta rest som sammanbrottet tjugo år tidigare efterlämnat. Då hade på kort tid Sveriges tredje stad nästan halverats och sjunkit ihop som en misslyckad sufflé. Alla såg på den kommande bron som om vore den ett enzym som skulle åstadkomma denna metamorfos. Men förutsättningarna var som vanligt mångfasetterade och förändringen stod att finna i en mer långsam och omärklig omstöpning som påbörjats tio år tidigare. Det var den massiva invandringen som tillfört nytt och friskt tänkande och fått en genomgripande betydelse för framväxten av det nya Malmö. Som någon malmöit så träffande konstaterat: "Alla pratade om bron men glömde falafeln".

Det måste nog påpekas att man inte kan säga el­ler skriva något verkligt ovanligt eller häpnads­väckande. Det märkvärdiga börjar först då man slutar. Det som där vidtar går inte att prata om. Där råder tystnad. Tankarnas världskarta är sedan lång tid väl ut­forskad, så varför detta tragglan­de? Det är något med insikten som behöver uppre­pas. Inte för att bli förklarat, bara upprepas. Upprepas i all evighet.