Börje Magnusson - Böcker

Den 16 juni 1940, i ett fascistiskt Italien och ett Europa i krig, invigdes Svenska Institutet i Rom. På grund av rådande omständigheter tonades invigningen ner till en enkel ceremoni. Institutsbyggnaden, vackert belägen i utkanten av parkområdet Villa Borghese, ritades av Ivar Tengbom, en av Sveriges då tongivande arkitekter. Ledande svenska formgivare anlitades för inredningen. Carl Malmsten svarade för såväl representationsutrymmen som kontor och bostäder. Textilierna utfördes av Elsa Gullberg, Märta Måås-Fjetterström och Maja Sjöström. Prins Eugen målade ett monumentalt landskap för en av väggarna i konferenssalen. Fontänen på gården förskönades 1953 av skulptören Carl Milles "Solglitter", en gåva av konstnären. En gästflygel i två våningar byggdes 1963-64 på sidan mot trädgården under ledning av Anders Tengbom. 1987-88 genomförde Bo Myrenbergs arkitektkontor en ombyggnad som berörde alla institutets funktioner, bibliotek, arbete och boende. Nyanskaffningen av möbler, ritade av Åke Axelsson, var omfattande. 2008-09 utfördes en tillbyggnad under direktörsflygeln, en helt ny lokal för ett kompaktmagasin för böcker. Genom alla förändringar har erkända svenska arkitekter och formgivare satt sin prägel på byggnaden, och de olika faserna samverkar harmoniskt. Trots ombyggnaderna har institutsbyggnaden behållit sin ursprungliga karaktär. Representationsrummen i direktörsbostaden, den stora bibliotekssalen, konferenssalen och foajen, har inte nämnvärt berörts av senare förändringar. L'Istituto Svedese di Studi Classici a Roma / The Swedish Institute of Classical Studies in Rome Redaktörer: Börje Magnusson & Jan Ahlklo Texter: Jan Ahlklo, Hans Henrik Brummer, Francesco Fariello, Barbro Santillo Frizell, Börje Magnusson & Ivar Tengbom AD: Carl Johan Hane Fotografier: Åke E:son Lindman & Cesare Faraglia Italiensk översättning: Stefania Renzetti Engelsk översättning: Staffan Klintborg & Janet Mente

När Pia ramlade ner från trädet, hände något märkligt. Plötsligt hör hon en röst, men kan inte se en enda människa i närheten. Det är ”Gubben”, en av de osynliga, som talar med Pia. Han är så liten att han till och med får plats i hennes ficka. Tillsammans med honom upplever hon flera roliga och underliga äventyr.

This is the sixth volume in the series Drawings in Swedish Public Collections and the second devoted to Italian drawings. The bulk of its contents is made up of drawings by artists primarily working in Rome, supplemented with a group of drawings by a very limited number of artists working in Umbria and Naples.

The project Nicodemus Tessin the Younger - Sources, Works, Collections was initiated in 1999 and aims at a systematic analysis and publication of the manuscripts and collections of the architect Nicodemus Tessin the Younger (1654-1728). After three volumes containing editions of textual sources (see below), a catalogue of Tessin's collection of drawings for ecclesiastical and garden architecture was published in 2004. The next planned volume in the series is a catalogue of Tessin's internationally renowned collection of drawings for the decorative arts. The Swedish architect acquired a large part of the material during his European tour 1687-1688, when he studied the art of interior decoration in Italy, France and the Netherlands, preparing for the construction and furnishing of a new Royal Palace in Stockholm. Among the drawings are around fifty sheets with sketches for furniture and decorative panels with rich acanthus ornaments, acquired in Rome. The court of Louis XIV was, however, the most important model, and until the end of his life, Tessin continued ordering drawings, books and prints from France as reference tools for his work. The catalogue work is based on Carl Gustaf Tessin's precise inventory of his father's collection, written in 1732. The drawings collection of Nicodemus Tessin the Younger forms part of the larger Tessin-Hårleman Collection (THC) at the Nationalmuseum. European and North American scholars frequently consult this documentation of seventeenth- and eighteenth-century architecture and decorative arts. One reason is that the collection contains numerous records of buildings, gardens and objects that have been lost. The project is led by the research curator Martin Olin with financial support from The Bank of Sweden Tercentenary Foundation and The Royal Swedish Academy of Letters, History and Antiquities. The project also has an international advisory committee.

Den romerska skalden Ovidius berättelse om den antika mytologins gudar och hjältar skrevs vid tiden för Kristi födelse. Förvandlingar är verkets ledmotiv, gudarna byter gestalt och dödliga blir förvandlade. Detta genialt berättartekniska grepp förenas med drastisk humor och patos, och boken har blivit ett av de mest lästa verken från antiken. För konstnärer och författare blev det en viktig uppslagsbok och inspirationskälla, för oss är den på en gång stor underhållning och en hjälp att förstå gångna århundradens konst. I föreliggande bok presenteras författaren och verket, dess innehåll refereras utförligt och illustreras med kända konstnärers tolkningar.

While the Nationalmuseum's collection of drawings makes up the bulk of the material in this catalogue, drawings from ten other museums, libraries and archives are also included. As in previous volumes, the drawings are ordered by century. The majority are 17th-century works. Only around twenty drawings are from the 18th century, and just two are by 19th-century artists. Many artists, of course, lived and worked across such artificial boundaries. Artists born after 1570 are included if the main bulk of their work falls within the 17th century, but even Abraham Bloemaert, born in 1564 but active until 1651, is found here, since almost all the drawings included are dated after 1600. On the other hand, artists born late in the 16th century, but dead by c. 1600, will be included in the catalogue of 16th-century drawings.