Carin Moberg – författare

Mars , mars måne... kan jag narra dig till Skåne?

Sedan tuberkulosen gästat familjen Moberg har Ragnar svårt att finna mening. Arbetet för livet framåt men framtidsplaner och kärlek...är inte värt att tänka på. Efter fjärde avskedet uppe i Kopparbergs träkyrka vet han fortfarande inget om kvinnan sextio mil bort som framöver kommer ge ny framtidstro.

Judith. Ung, levnadsglad, stöpt som av havsskum,nära storstadens framåtväxande puls, vet heller inte vid samma tid att hon kommer att lämna allt hon älskar och håller kärt. För en man i Bergslagens djupa skogar.

Hur gick det egentligen till, är det slumpen... Eller finns en mening i det som sker?

Denna bok den första av två, handlar om helt vanliga människor, likt du och jag. Som levt, älskat och berett vägen, historien om Judith och Ragnar - farmor och farfar.

Handlingen utspelar sig mellan åren 1930-1937 och tar dig från badorten Bjärred i Skåne till brukssamhället Bångbro i Ljusnarsberg, Västmanland. 

Boken är baserad på verkliga händelser kryddat med fantasi... Så som bara ett barnbarn kan!

Jag läste dem fram och baklänges, spänningen var olidlig. han stod på de svagas sida, var så stark, närmast okrossbar. Vilda djur, ondsinta människor, stormar och skyfall skyddade han sin Jane ifrån. Ja min barndoms Tarzantidningar blev rejält tummade av dramatiken jag levde mig in i. Att jag till slut fann min hjälte. Att han fanns på riktigt! Ja i bland överträffar till och med verkligheten dikten. Men ett nummer hade jag missat, ett nummer som kom långt senare ...

Nummer 2024 - Natten då Tarzan fick en stroke.

Det här är en sann berättelse om året då ett liv förändras i grunden. Då plötslig sjukdom dyker upp som en vålnad från ingenstans och inget, inget kan vi göra åt det. Tarzan kan inte med ett djungelvrål komma slängande från lianen och svepa oss bort i från allt för det är Tarzan själv som är drabbad ... Jag, hans Jane skriver om första sjukdomsåret i ren självbevarelsedrift för att orka. därför blir det min syn och upplevelse av det hela som präglar detta nummer. i bästa fall kan någon i liknande situation bli hjälpt, känna ett stygn av igenkänning. Vårdpersonal kanske få inblick i hur deras arbete upplevs ... Vad vet jag. Ett vet jag dock säkert, min Tarzan är värd detta nummer!