Carina Andersson – författare

Pallars Anders, dvs Anders Ersson f. 1862 i gården Pallars i Karsjö, Järvsö socken, är huvudpersonen i denna bok. Han har dykt upp i några av våra andra skrifter, varvid framgått att han inte tillhörde skaran av de mest ordningsamma i Karsjö med omnejd. Vid slagsmål och misshandel var det då, liksom nu, nästan alltid spriten och supandet som var den egentliga ”boven i dramat”. Så var det också när soldaten N° 86 vid Arbrå kompani misshandlades på söndagskvällen den 22 maj 1892, en kväll som samlade beväringarna i trakten till Järvsö för vidare färd till Mohed påföljande dag för att exercera – en misshandel som slutade mycket olyckligt. Soldaten tog sig till doktorns bostad, men doktorn var oturligt nog inte hemma. Morgonen därpå fann man soldaten död i stallet i en närbelägen gård. Redan två dagar senare tas Pallars Anders i förvar av Kronolänsmannen Kjellbom såsom misstänkt för att ha utfört misshandeln. Nu ser Kjellbom sin chans/möjlighet att sätta dit Pallars Anders rejält och bli kvitt honom för gott då han under loppet av några år utvecklats till att bli Kjellboms fiende #1, och av honom utnämnd till ”Karsjöligans” ledare. Vid tinget i Järvsö döms han mot sitt nekande till lagens strängaste straff – livstids fängelse. En katastrof för honom, hustrun och deras fyra barn. Genom överklagan ger prövningarna i högre instans en något mildare dom på ”endast” 10 års straffarbete. Om denna händelse handlar denna skrift, såsom den kan berättas genom de rannsakningsprotokoll och besvärshandlingar med bilagor som finns bevarade i arkiven samt notiser i tidningspressen. Men blev han rättvist dömd och var han överhuvud taget skyldig? Texten är rikt illustrerad med bilder. De kommer mestadels från privata arkiv. Ett stycke svensk kriminal/rättsväsende/fångvårdshistoria har tagits fram ur gömmorna och en liten bit av Järvsö sockens historia har blivit dokumenterad och levandegjord./Författarna

Per Jonsson Bäck var son till soldaten Jonas Larsson Bäck. Per föddes den 26/9 1862 och växte upp i soldattorpet ”Bäckas” som hörde till min farmors morfar Anders Andersson, gård ”Ol-Lars” i byn Bondarv, Järvsö. Då jag i min släktforskning tittade i några nummer av tidningen Gefleposten för åren 1885–86 råkade jag se att min farfars kusin Oppårs Erik Olsson från Tå var vittne i ett rannsakningsmål där Per Bäck var anklagad för mordförsök, stöld m. m. Oppårs Erik skulle själv stå anklagad för stöld ca 5 år senare (1893) och ett par år därefter (1895) bli ihjälslagen på hemvägen från en danstillställning i Kramsta – något som jag ägnat viss forskning kring. Detta föranledde att jag bad Landsarkivet i Härnösand att söka efter alla rannsaknings- och polisförhörsprotokoll som rörde detta fall med Per Bäck. I väntan på svar sökte jag igenom vad Gefleposten skrivit om händelserna. Efter några veckor fick jag en gedigen lunta av kopior med protokoll från Landsarkivet. Detta tillsammans med tidningsurklippen blev spännande läsning. Det var som i ”Vilda Western”, men på riktigt och i Järvsö. Jag visade materialet för min släktforskningskompis Carina Andersson från byn Karsjö i Järvsö. Hon blev också intresserad, för en hel del av händelserna utspelade sig just i Karsjö. Vi beslöt oss för att sammanställa materialet samtidigt som vi började ”jakten” att hitta tidstypiska bilder som kunde illustrera texten, framförallt bilder på gårdar, platser och personer som nämndes i domstolsprotokollen. Här är resultatet av vårt arbete. Ett litet stycke svensk kriminalhistoria har lyfts fram ur gömmorna och en liten bit av Järvsö sockens historia har blivit dokumenterad och levandegjord./Gunnar Bergman

Dramatiska händelser utspelas i byn Karsjö i Järvsö socken i början av november 1889. Det är Karl ”Alfta-Kalle” Hedström, brodern Alfta-Jonas och handlaren Johan Wesslén som blir anklagade/misstänkta för delaktighet i mordbrand och inbrottsstöld i ett herbre där det förvarades varor till ett värde av ca 2000 kr. Kronolänsmannen Kjellbom lät sammankalla en del av kommunalnämnden samt folk från olika håll i socknen för att anställa skallgång efter såväl missdådare, som stulet gods. Omkring 70 personer samlades i Karsjö. Samtliga följdes åt till handlanden Wessléns bostad. Wesslén, som under natten varit i slagsmål och erhållit en ganska rundlig avbasning, tillsades att för visitation öppna alla sina lokaler. På vinden hittar man några lispund lin som man misstänker är tjuvgods från herbret, varför Wesslén blir häktad. Större delen av det sammankallade folket kvarstannar över natten i Karsjö för att bistå dess befolkning med vakt om hus och hem. Samma natt bränns Alfta-Jonas hem till grunden, och följande kväll misshandlar två maskerade män Alfta-Jonas till döds i gården Hösängs dit han sökt sin tillflykt dagen innan. Några efterspaningar eller förhör görs inte för att finna banemännen till vare sig mordbranden av Alfta-Jonas hem eller hans lynchning i Hösängs – de som tagit lagen i egna händer för att skipa rättvisa. Alfta-Kalle får man inte tag i, men han efterlyses i landets polisunderrättelser. Wesslén rannsakas och döms till fängelse för att ha befattat sig med det stulna linet. Alfta-Kalle fångas in först ett år senare den 23 januari 1891 då historien får en fortsättning. Denna skrift dokumenterar aktuella våldsbragder såsom de återges i protokoll från polisförhör och rannsakningar vid tinget samt notiser i Gefle-Posten som bevakade händelserna ingående. Texten är rikt illustrerad med bilder. De kommer mestadels från privata arkiv. Ett stycke svensk kriminalhistoria har tagits fram ur gömmorna och en liten bit av Järvsö sockens historia har blivit dokumenterad och levandegjord./Författarna

Denna skrift återger dagboksanteckningar som skrevs i Undersvik åren 1886–90 av Lars Olof Fahlén. Vid ett besök våren 2003 hos Karl-Hugo Salling i Nyköping, 79 år, fick jag kännedom om dagboken. Det var hans morfar som skrivit. Han ställde den till mitt och Carinas förfogande. Vi ville gärna dokumentera innehållet – tolka texten, identifiera de personer som omnämndes och också hitta tidstypiska bilder på folk och gårdar som kunde illustrera texten. Efter ett intensivt arbete under lite mer än ett år blev vår skrift klar. Det första exemplaret gick till Karl-Hugo våren 2004. Han hade då varit sjuk en längre tid och det var ovisst hur långt tid han hade kvar att leva. Några månader senare dog han. Inte bara Carina och jag blev nöjda med resultatet utan även Karl-Hugo. Såhär skrev hans dotter Margareta till mig den 3 december 2004: ”Jag vill tacka dig än en gång för att du gjorde min pappa så stolt och glad genom att publicera hans morfars dagbok och för ditt stora och genuina intresse för hans släktforskning. Pappa kände stor gemenskap och vänskap med dig och han var stolt som en tupp att få se dagboken i tryck innan han dog”. Det verkade inte vara några riktiga ”bondtag” i Lars Olof Fahlén, men han måste ju acceptera att bli måg i gården för att få gifta sig med dottern. Han hade dock andra idéer, intressen och visioner som han drivande förverkligade på ett framgångsrikt sätt. Denna personlighet tycks sitta i generna. De har med tydlighet överförts från Lars Olof till efterföljande generationer. Det kanske mest slående exemplet gäller Karl-Hugos barnbarn Sofia som blev en av U.S.A:s främsta TV-kändisar, bara 22 år gammal. Lars Olof Fahléns karriär fick ett snöpligt slut har Karl-Hugo berättat. Han blev lurad i en fastighetsaffär av klockaren och organisten i Sunne församling, Värmland. Han trodde nämligen alltför gott om kyrkans tjänare, vilket kostade honom hans livsverk. Han blev ruinerad och gick i konkurs./Gunnar Bergman