Carl Gyllenram – författare

Det är i början av juni 1948 och Axels liv går mot sitt slut. När han ligger på Västerviks sjukhus, opererad för en dödlig cancer, fylls han med bilder från sitt 68-åriga liv. Ett liv präglat av ensamhet men där kärleken till slut trädde in. Han och hans Eleonor var förlovade i över tio år innan de kunde gifta sig; året var då 1925 och bröllopet stod i Heliga Trefaldighets kyrka i Kristianstad.Längtan var stor efter att få skapa en familj tillsammans men rädslan för att det kanske var för sent höll dem i ett hårt grepp. Det var därför ett mirakel när deras son, Sven-Eric, äntligen kom.

Sonen, som nu 22 år senare har vuxit upp och blivit nyexaminerad sergeant från Kadettskolan, är på väg till honom. Axels tankar spinner om det stundande besöket. Kommer tiden att räcka till?Vad kommer de att kunna tala om? Om kriget? Om livet – eller döden? Om kärleken?

Under mötet får far och son sällskap av sjuksköterskeeleven Irma, som rör sig likt en vakande ängel omkring dem i salen. Med ett ömsint hjärta och en bultande kärlek till livet i alla dess formerberör hon något inom dem som får de begravda berättelserna att vakna till liv.

Där är myren som breder ut sig, som en rest av istiden.Myren är inte särskilt vacker, men lockande. Särskilt för flickan i huset närmast myren, huset som ligger skönt beläget högst upp i byn och har en milsvid utsikt.Flickan har att hantera sina föräldrar, och vad de vill med henne är inte helt lätt för ett barn att förstå. Med tanke på vad de ibland utsätter henne för.I huset levde en gång en kvinna, Sara, och flickan känner att Sara, som nyss har dött, vill henne något. Hjälpa henne rent av? Liksom den brännskadade pojken vill det, en fattig getapojke som dog för länge sedan. Han föll som spädbarn in i elden, och hans ansikte är till hälften svart och förkolnat.Mamma Anna för pennan och försöker beskriva sitt liv, och komma sig ifrån det. Hon är litterärt begåvad. Pappa Christer vill mest av allt slita pennan ifrån henne. Han hatar orden. Och in i detta drama kommer Alvar, som ser vetenskapligt på myren, och kände Sara."Jag, Anna, vill gå vidare nu" är Carl Axel Gyllenrams fjärde roman. Hans senaste, "Libido" (2011), utspelar sig på sanatoriet i Hällnäs. Även denna roman har sin handling förlagd till trakterna kring Vindeln i Västerbotten. Det är tydligen en trakt mättad av berättelser. Det behövs bara någon som fångar upp dem. Som hör vad som viskas. Till och med vad myren viskar i sommarnatten.

När Magdalena vaknar vet hon varken var hon är eller vem hon är. Kroppen är blåslagen, lakanen är skitiga och rummet är mörkt. När hon ser varelsen betrakta henne försöker hon skräckslagen ta sig ur sängen, bara för att strax känna att hon har en kvävande tyngd över sig. Hon kan inte andas. Hon är på väg att dö.

Sakta vidgas rummet och berättelsen. Magdalena börjar minnas, men hon vågar inte lita på sina minnen. Hon vågar inte heller lita på varelsen som menar att hon nu tillhör dens värld, en värld där hennes lidande kommer ta slut så länge hon fogar sig. Så länge hon accepterar att det inte finns något att återvända till.

“Vidundran” är en roman om att tvingas byta liv och med smärta inse att det var nödvändigt. Kanske väntar det faktiskt något bättre bortom alla plågor, all ovisshet, alla vaga minnen? I den förbluffande vackra fjällvärlden i Västerbotten berättas en historia om att växa upp utan kärlek och att vänja sig vid att bli bespottad, som om du vore ett vidunder.