Carolina Setterwall – författare

I Livet på Hundstallet får vi möta många underbara hundpersonligheter och människorna som varje dag kämpar för att ge utsatta hundar en andra chans. Det krävs kunskap och känsla för att matcha varje hund med rätt människa och i boken får vi inblick i hela adoptionsprocessen – från det att hundarna omhändertas och utreds till dess att man med stor omsorg väljer ut ett hem.

När en rostig bil tvärbromsar framför Hundstallet i Åkeshov i Stockholm och en haltande hund dumpas vid ett träd börjar ännu ett ärende. Max är en blandras, vars ägare har tröttnat på att ta hand om honom. Här får vi följa Max och flera andra hundars fortsatta resa. Parallellt berättas om personalens passionerade arbete och hur en lång rad hundar får livsgnistan tillbaka.

"Den sista gången jag säger god natt till dig vet jag inte att det är sista gången jag gör det. Om jag hade vetat det hade jag förmodligen lagt mer energi i avskedet. I stället säger jag att jag tror att jag går och lägger mig hos Ivan snart. Du protesterar inte. Med blicken fäst vid din dator låter du mig gå och jag gör det, jag går, för allra sista gången går jag ifrån dig. Jag tror att vi ska ses i morgon bitti. Det gör vi inte. Vi ses aldrig mer."

En morgon finner Carolina sin man död i sängen. Hon blir ensam med deras lille son och tvingas till ett helt nytt liv, samtidigt som hon rannsakar det liv hon har haft. "Låt oss hoppas på det bästa" är en gastkramande uppgörelse, inte bara med döden utan också med livet: med kärleken och föräldraskapet och den moderna relationen och dess inneboende förväntningar.

"Den sista gången jag säger god natt till dig vet jag inte att det är sista gången jag gör det. Om jag hade vetat det hade jag förmodligen lagt mer energi i avskedet. I stället säger jag att jag tror att jag går och lägger mig hos Ivan snart. Du protesterar inte. Med blicken fäst vid din dator låter du mig gå och jag gör det, jag går, för allra sista gången går jag ifrån dig. Jag tror att vi ska ses i morgon bitti. Det gör vi inte. Vi ses aldrig mer."

En morgon finner Carolina sin man död i sängen. Hon blir ensam med deras lille son och tvingas till ett helt nytt liv, samtidigt som hon rannsakar det liv hon har haft. "Låt oss hoppas på det bästa" är en gastkramande uppgörelse, inte bara med döden utan också med livet: med kärleken och föräldraskapet och den moderna relationen och dess inneboende förväntningar.

Allt blir bra. Det lovar Mary och John sina barn när de berättar att de ska skiljas. Men separationen blir något helt annat än vad de har tänkt sig. John finner sig snart omhändertagen av en ny kvinna, medan Mary tvingas inse att en kvinna utan partner inte anses som något självklart eller attraktivt. Samtidigt som John rör sig vidare med såväl barnens tillit som sin personliga ekonomi intakt, måste Mary – som har lärt sig leva för andras godkännande – omvärdera sig själv, sina val och sitt liv.

"Allt blir bra" är en svidande vidräkning med äktenskapets och könsrollernas begränsningar – och en rannsakan av bilden av den goda modern. Det är en berättelse om hur svårt det är att bryta sig loss från omgivningens krav, men också om kärlek, på gott och ont, mellan vuxna och mellan barn och förälder.

Allt blir bra. Det lovar Mary och John sina barn när de berättar att de ska skiljas. Men separationen blir något helt annat än vad de har tänkt sig. John finner sig snart omhändertagen av en ny kvinna, medan Mary tvingas inse att en kvinna utan partner inte anses som något självklart eller attraktivt. Samtidigt som John rör sig vidare med såväl barnens tillit som sin personliga ekonomi intakt, måste Mary – som har lärt sig leva för andras godkännande – omvärdera sig själv, sina val och sitt liv.

"Allt blir bra" är en svidande vidräkning med äktenskapets och könsrollernas begränsningar – och en rannsakan av bilden av den goda modern. Det är en berättelse om hur svårt det är att bryta sig loss från omgivningens krav, men också om kärlek, på gott och ont, mellan vuxna och mellan barn och förälder.

Allt blir bra. Det lovar Mary och John sina barn när de berättar att de ska skiljas. Men separationen blir något helt annat än vad de har tänkt sig. John finner sig snart omhändertagen av en ny kvinna, medan Mary tvingas inse att en kvinna utan partner inte anses som något självklart eller attraktivt. Samtidigt som John rör sig vidare med såväl barnens tillit som sin personliga ekonomi intakt, måste Mary – som har lärt sig leva för andras godkännande – omvärdera sig själv, sina val och sitt liv.

"Allt blir bra" är en svidande vidräkning med äktenskapets och könsrollernas begränsningar – och en rannsakan av bilden av den goda modern. Det är en berättelse om hur svårt det är att bryta sig loss från omgivningens krav, men också om kärlek, på gott och ont, mellan vuxna och mellan barn och förälder.

Gudrun Abascal har hjälpt mängder av kvinnor att hitta kraften att föda och varit med då deras barn kommit till världen. Med sin långa erfarenhet som barnmorska har hon upplevt det mesta i förlossningsrummet – ingen förlossning är den andra lik – och hon har sett trender, hierarkier och medicinsk praxis skifta genom åren. Hela tiden har hon kämpat för kvinnornas rätt att få föda på det sätt som de själva önskar och för att förlossningen ska bli en bra start på föräldraskapet.

I Mitt liv som barnmorska berättar hon med hjälp av medförfattaren Carolina Setterwall om yrkesvalet som blev en identitet och om sin livslånga strävan efter att förbättra svensk förlossningsvård.

Gudrun Abascal har hjälpt mängder av kvinnor att hitta kraften att föda och varit med då deras barn kommit till världen. Med sin långa erfarenhet som barnmorska har hon upplevt det mesta i förlossningsrummet – ingen förlossning är den andra lik – och hon har sett trender, hierarkier och medicinsk praxis skifta genom åren. Hela tiden har hon kämpat för kvinnornas rätt att få föda på det sätt som de själva önskar och för att förlossningen ska bli en bra start på föräldraskapet.

I Mitt liv som barnmorska berättar hon med hjälp av medförfattaren Carolina Setterwall om yrkesvalet som blev en identitet och om sin livslånga strävan efter att förbättra svensk förlossningsvård.

Gudrun Abascal har hjälpt mängder av kvinnor att hitta kraften att föda och varit med då deras barn kommit till världen. Med sin långa erfarenhet som barnmorska har hon upplevt det mesta i förlossningsrummet – ingen förlossning är den andra lik – och hon har sett trender, hierarkier och medicinsk praxis skifta genom åren. Hela tiden har hon kämpat för kvinnornas rätt att få föda på det sätt som de själva önskar och för att förlossningen ska bli en bra start på föräldraskapet.

I Mitt liv som barnmorska berättar hon med hjälp av medförfattaren Carolina Setterwall om yrkesvalet som blev en identitet och om sin livslånga strävan efter att förbättra svensk förlossningsvård.

"Den sista gången jag säger god natt till dig vet jag inte att det är sista gången jag gör det. Om jag hade vetat det hade jag förmodligen lagt mer energi i avskedet. I stället säger jag att jag tror att jag går och lägger mig hos Ivan snart. Du protesterar inte. Med blicken fäst vid din dator låter du mig gå och jag gör det, jag går, för allra sista gången går jag ifrån dig. Jag tror att vi ska ses i morgon bitti. Det gör vi inte. Vi ses aldrig mer."

En morgon finner Carolina sin man död i sängen. Hon blir ensam med deras lille son och tvingas till ett helt nytt liv, samtidigt som hon rannsakar det liv hon har haft. "Låt oss hoppas på det bästa" är en gastkramande uppgörelse, inte bara med döden utan också med livet: med kärleken och föräldraskapet och den moderna relationen och dess inneboende förväntningar.

I Livet på Hundstallet får vi möta många underbara hundpersonligheter och människorna som varje dag kämpar för att ge utsatta hundar en andra chans. Det krävs kunskap och känsla för att matcha varje hund med rätt människa och i boken får vi inblick i hela adoptionsprocessen – från det att hundarna omhändertas och utreds till dess att man med stor omsorg väljer ut ett hem.

När en rostig bil tvärbromsar framför Hundstallet i Åkeshov i Stockholm och en haltande hund dumpas vid ett träd börjar ännu ett ärende. Max är en blandras, vars ägare har tröttnat på att ta hand om honom. Här får vi följa Max och flera andra hundars fortsatta resa. Parallellt berättas om personalens passionerade arbete och hur en lång rad hundar får livsgnistan tillbaka.