Caroline Faysse – författare

När Amanda är ute med mamma och pappa frågar främlingar om pappa är hennes lärare och mamma hennes faster. Nej, det är min pappa! Nej, det är min mamma! svarar Amanda. De har nämligen inte samma hudfärg. Det är bara hunden Porsha som delar samma honungsfärgade bruna färg med Amanda. Amanda undrar varför hon inte ser ut som sin mamma och pappa?"Min färg är honung" handlar om inkludering och att älska sig själv för den man är. 'Min färg är honung' är ursprungligen utgiven av StoryWeaver och tillhör serien "Läs tillsammans". Flera av berättelserna är skrivna av indiska författare och utspelar sig på andra sidan jorden. Framförallt utforskar de spännande ämnen såsom vetenskapliga upptäckter och hur vi bäst tar hand om varandra såväl som vår planet.

Quand Amanda sort avec papa et maman, les étrangers lui demandent si papa est son professeur et maman sa marraine. « Non, c''est mon papa ! Non, c''est ma maman ! » répond inlassablement Amanda. Tout ça parce qu''elle n''a pas la même couleur de peau que ses parents… Seule Porsha, la chienne, partage la même couleur brun miel avec elle. Attristée par ces questions, Amanda se demande : « Papa, Maman, pourquoi je ne vous ressemble pas ? »« Je suis couleur miel » est une histoire touchante sur l''inclusion et l''amour de soi.

Amanda assomiglia un po'' alla mamma e un po'' al papà, solo che non riesce a vederlo subito. Nemmeno molti suoi amichetti riescono: continuano a porle domande che la mettono un po'' a disagio. Eppure è evidente che i suoi capelli non siano altro che una combinazione perfetta di quelli dei genitori, e lo stesso vale per gli occhi. Alla fine, Amanda scoprirà che i suoi colori sono di una sfumatura dolce che ricorda il miele, proprio a metà tra quelli delle due persone che la amano di più.