Cathrine Brunzell – författare

Julia har inget sällskap. Precis som hon vill ha det. Det sköra körsbärsträdet intill glasverandan och räta rader i trädgårdslandet; varannan lök, varannan morot. Lugnt och stilla, precis som Julia vill ha det. Om det bara inte vore för fågeln under krusbärsbusken. Kajan, med sina ljusa ögon och sitt mexikanska avokadonät.

På bara ett par veckor, ändras förutsättningarna i Julias stilla tillvaro rejält; när några tilltufsade individer, ett kuvert av dyrt papper, samt en särdeles elegant äldre herre gör entré i hennes liv. Ingen av dem verkar anse att det mörkt rosa ärret på Julias kind spelar någon större roll. Men är Julia verkligen redo att ta den utsträckta handen? Ett långsamt steg, följt av två snabba. Kan Julia följa, eller ska hon fortsätta gömma sig? Är ensamheten att föredra, eller finns det något bortom september? 

Alla himlens orglar är en lite mörkare feelgood-roman om ensamhet och vänskap. En finstämd berättelse som då och då bjuder på skratt, men även smärta. Saknaden efter en allra bästa vän och livets stora kärlek. Allt det, som gör livet så komplicerat att det är lättare att bara gömma sig. Men detta är även en berättelse om vad som kan hända, om vi vågar öppna grinden. Samt något ord om världens bästa te. 

Författaren är född 1975 och uppväxt i Värmland. Numera fördelar hon sin tid mellan Härjedalen och Bohuslän, där hon bor tillsammans med make och hund. Författaren har tidigare gett ut feelgood-romanen Att bära stort lass över små tuvor. Till yrket är hon arkitekt och hon tycker om promenader i soluppgång eller fullmåneljus. Författaren äger inget trädgårdsland med morötter. Eftersom hon garanterat skulle ta död på nämnda rotsaker. 

Julia har inget sällskap. Precis som hon vill ha det. Det sköra körsbärsträdet intill glasverandan och räta rader i trädgårdslandet; varannan lök, varannan morot. Lugnt och stilla, precis som Julia vill ha det. Om det bara inte vore för fågeln under krusbärsbusken. Kajan, med sina ljusa ögon och sitt mexikanska avokadonät.

På bara ett par veckor, ändras förutsättningarna i Julias stilla tillvaro rejält; när några tilltufsade individer, ett kuvert av dyrt papper, samt en särdeles elegant äldre herre gör entré i hennes liv. Ingen av dem verkar anse att det mörkt rosa ärret på Julias kind spelar någon större roll. Men är Julia verkligen redo att ta den utsträckta handen? Ett långsamt steg, följt av två snabba. Kan Julia följa, eller ska hon fortsätta gömma sig? Är ensamheten att föredra, eller finns det något bortom september? 

Alla himlens orglar är en lite mörkare feelgood-roman om ensamhet och vänskap. En finstämd berättelse som då och då bjuder på skratt, men även smärta. Saknaden efter en allra bästa vän och livets stora kärlek. Allt det, som gör livet så komplicerat att det är lättare att bara gömma sig. Men detta är även en berättelse om vad som kan hända, om vi vågar öppna grinden. Samt något ord om världens bästa te. 

Författaren är född 1975 och uppväxt i Värmland. Numera fördelar hon sin tid mellan Härjedalen och Bohuslän, där hon bor tillsammans med make och hund. Författaren har tidigare gett ut feelgood-romanen Att bära stort lass över små tuvor. Till yrket är hon arkitekt och hon tycker om promenader i soluppgång eller fullmåneljus. Författaren äger inget trädgårdsland med morötter. Eftersom hon garanterat skulle ta död på nämnda rotsaker. 

Om Marit bara kunde gråta lite snyggt, sådär som de gör på film. Långsamma tårar och släta kinder, utan snor och svullna ögonlock. Då skulle väl Sophie ta henne tillbaka? Eller om Marit fick ett nytt jobb och hade råd att gå till frisören. Då skulle allt bli bra igen.

Men Marit gråter inte. Inte för att hon inte försöker, utan för att alla tårar och det mesta av snoret, har försvunnit. Gömt sig i ett svart hål, tillsammans med den halva dubbelsängen och Marits midja. När dottern fyller år och en kindkyss blir hängande i luften, inser Marit att hon är överflödig och lika gärna kan ta en väldigt lång promenad.

Tillsammans med hunden Mazarin (som inte vill gå någonstans alls), börjar Marit vandra genom Hela Jävla Sverige. Eller åtminstone lite här och där. Marit ska nämligen bli en Ny Människa. Eller åtminstone lite smalare.

Att bära stort lass över små tuvor är en lite mörkare feelgood-roman, som även bjuder på skratt. En berättelse om förnekelse och billigt vin på påse, om möten med människor och vilda djur. Om stor rädsla och litet mod och om de vidunderliga vyer vi kan uppleva, om vi inte råkar frysa ihjäl. Att tappa bort sig själv och hitta något annat. Samt något ord om att torka sig i ändan med fridlyst mossa. 

Berättelsen är fartfylld och författaren räds inte att djupdyka i människans mörkaste mörker, men det blir aldrig för tungt tack vare humorn som genomsyrar det lättlästa språket. 4/5 i betyg av Sabine Mickelsson, BTJ