Cecilia Bjursell – författare

Johan Asplunds Om undran inför samhället är en klassiker inom svensk samhällsvetenskap. Otaliga är de studenter och forskare som låtit sig utmanas, inspireras och vägledas av den vetenskapliga hållning Asplund presenterar. Asplunds undrande attityd inför livet och dess många skiftande uttrycksformer utmärks av ett sökande efter förståelse istället för förklaring; den innebär att närma sig verklighetens fenomen som vore de gåtor att dechiffrera och den syftar, inte minst, till att problematisera det som anses vara naturligt eller självklart. Asplund önskar helt sonika begripliggöra världen genom att vrida och vända på den så att andra aspekter av verkligheten framträder än dem som tas för givna i vardagen.

I denna bok återvänder en grupp forskare till Johan Asplunds bok och utforska det sociala fenomen som utgör sin för-givet-tagna verklighet: företagsekonomin. Det finns ett tungt vägande skäl varför det är viktigt att ställa sig undrande inför just företagsekonomin: Ämnet är en kraft i samhället. Sedan 1993 har över 150000 företagsekonomer examinerats från de svenska lärosätena, och årligen fylls arbetsmarknaden på med cirka 7500 nybakade företagsekonomer. Under läsåret 2018/19 var så många som var tionde examen från det svenska utbildningsväsendet en examen inom företagsekonomi. Detta säger något om de prioriteringar som görs i samhället men det säger också något om det hopp och de förväntningar som unga människor knyter till disciplinen.

I denna bok är ambitionen att synliggöra några av företagsekonomins många konsekvenser. Intresset riktas mot företagsekonomin som kunskapsdomän, som praktik och som ideologi. I boken utforskas Johan Asplunds idéer mot en företagsekonomisk fond. Vad har hans sätt att resonera kring människor och kunskapande att säga om företagsekonomin som samhällelig praktik? Företagsekonomins tankevärld och språk ställs till svars: Vilket slags aspektseende handlar företagsekonomi om? Och leder verkligen företagsekonomins tankefigurer till en sådan akut aspektblindhet som Asplund fruktar? Kort sagt, boken utgör en undran inför företagsekonomin.

Det talas mycket om att höja pensionsåldern och att vi måste jobba längre upp i åldrarna. Anledningen är att samhället inte kommer att klara kostnaderna för den ökande andelen äldre i befolkningen. I den här rapporten presenteras en studie av vad pensionärerna själva har för åsikter om lärande och arbete senare i livet. En viktig slutsats i rapporten är att både arbete och lärande har stor betydelse men att begreppet arbete kan vara för snävt för att förstå aktiviteter som ger mening och skapar välmående. Dessutom måste möjligheten till kompetensutveckling under hela livet integreras i frågan om ett förlängt arbetsliv. Individens möjlighet att styra över sin egen tid framkom som en nödvändig komponent för att kunna delta aktivt i största möjliga utsträckning. Frivilligheten är en viktig komponent för att möjliggöra en anpassning till individens unika förutsättningar, behov och drivkrafter. Denna rapport är ett resultat från "Seniordoktoranderna", en forskningscirkel som har haft äldres lärande och arbete som fokus. Bakom forskningscirkeln står nätverket ActivAge och Encell – Nationellt centrum för livslångt lärande vid Högskolan i Jönköping.

Den här studien ger en aktuell bild av vuxenutbildningens förutsättningarna. Fokus för studien är hur verksamhetschefer och rektorer ser på kvalitetsarbete i vuxenutbildning. Hela 162 kommuner har gett sin syn på kvalitet och kvalitetsarbete och av dessa beskrivs nio kommuner mer ingående. Rapporten erbjuder en ingående beskrivning av verksamhetsföreträdarnas tankar om kvalitetsarbete i praktiken. Samtidigt presenteras en reflektion kring granskningssamhällets framfart och vad det har inneburit i vuxenutbildning som är det utbildningsområde med högst grad av privatisering. Vuxenutbildningens heterogenitet och stora skillnader mellan kommunernas möjligheter att bedriva vuxenutbildning är två andra viktiga områden. Sist men inte minst är det också viktigt att ställa sig frågan vad som händer med verksamheten om den studerande ses som en kund. Författarna argumenterar för att det finns stora begränsningar med att se utbildning som en tjänst eller produkt där den studerande är kund. Istället måste utbildning förstås som en tredje kategori där ett gemensamt kunskapande är centralt.

Om samverkan är svaret – vad är då egentligen frågan? Begreppet samverkan används ofta i positiv betydelse men ett stort fokus på samverkan kan också ses som en indikation på att det finns ett underliggande problem. Samverkan är det magiska ordet som ska öppna ett lärosätes dörr till samhället och släppa ut den rikedom som gömmer sig där i. Men vem var det som låste dörren i första hand? Den kanske är öppen om du känner på handtaget.Ett problem handlar om att samverkan är ett paraplybegrepp där det ingår en hel del olika aktiviteter och processer. Ett annat problem är att vi vet ganska lite om samverkan ur forskare och lärares perspektiv. Tidigare studier har inriktat sig på enskilda samverkansaktiviteter och ofta utgått enbart från befintlig statistik som underlag. En stor studie som vände sig direkt till forskare och lärare genomfördes för snart tio år men sedan dess har den ökade styrningen med prestationsbaserade fördelningsmodeller ökat konkurrensen inom akademin. Det pågår en förändring av det akademiska landskapet där värden som likvärdighet, mångfald och innovation är hotade. Nuvarande belöningssystem sägs till och med motverka samverkan, bland annat eftersom populärvetenskap inte är meritgrundande.Det behövs mer kunskap kring lärosätets syn på samverkan och den här rapporten är ett bidrag på detta område. Materialet som behandlas i texten är resultatet av en intervjustudie med 16 forskningsledare från olika vetenskapliga områden vid Högskolan i Jönköping. Det finns framför allt två centrala bidrag: en empirinära beskrivning av synen på samverkan och en modell för samverkanszoner.EN EMPIRINÄRA BESKRIVNING AV SYNEN PÅ SAMVERKAN Beskrivningen av samverkan utifrån intervjumaterialet skapar en exposé över olika betydelser av samverkan. Intervjustudien med forskningsledare presenteras i en omfattande empirisk redogörelse över anställdas uppfattningar, aktiviteter och erfarenheter inom området samverkan. Här blir det tydligt att samverkan är kontextuellt och socialt bestämt.EN MODELL FÖR SAMVERKANSZONERModellen illustrerar tre huvudsakliga zoner där möten för samverkan kan ske: inomvetenskaplig zon, flervetenskaplig zon och tvärsektoriell zon. Dessa zoner kan ha en intra- eller interorganisatorisk karaktär, det vill säga att det kan röra sig om möten inom den egna organisationen eller mellan olika organisationer. Denna modell ger en ökad förståelse för forskares och lärares samverkan för kunskapsutveckling och lärande.En slutsats i den här rapporten är att samverkan, som den beskrivs i det omgivande samhället, har ett mycket snävare fokus än samverkan som den beskrivs av forskare och lärare. Anledningen kan vara att det krävs en bredare ansats vid lärosätet för att kunna möta det omgivande samhällets olika krav. En diskussion om högskolemässighet (scholarship of teaching and learning), det vill säga att integrera undervisning, praktisk kunskap, tillämpning och forskning som en helhet, kan öka förståelsen kring varför forskare och lärare har denna bredare bild och samtidigt ge vägledning för lärosätets interna förbättringsarbete.