Cecilia Luzon – författare

hon stavar en ny mening säg efter mig det var första gången jag såg snö genom ett fotografi ett pass ett brev löften för framtiden det som inte fick plats i resväskan är vad du minns

Alfabetet »abakada« introducerades i början av 1900-talet för språket tagalog på Filippinerna. Utifrån en tagalog-engelsk ordbok från 1944 utforskar Cecilia Luzon det fält av kolonialt våld och glömd gemenskap som det tänkta nationalspråket lämnat efter sig. Med lika trasig som ömsint syntax blir Luzons poesi en intervention i historieskrivningen, en plats där familjen, minnet och livet i förskingringen kräver allt större utrymme.

Cecilia Luzon (f. 1993) är poet och redaktör. Abakada är hennes första bok.

"Cecilia Luzons debutbok är överraskande och uppfinningsrik. Stramt metodisk och konceptuell, inte minst grafiskt och visuellt - och samtidigt en öppen sluss för känslan." Magnus Florin, Expressen. 

"Här finns både skönhet och ursinne - kanske de två bästa sakerna jag vet, särskilt när de kombineras så här snyggt. Luzons dikter visar hur det är att inte bara befinna sig i ett språk, utan också hur det är att vara ett språk. Jag kan inte alltid bestämma mig för om dessa dikter lutar sig mot det storslagna eller det stillsamma - kanske mot bådadera? Och medan somligt går att känna igen som dikt går somligt helt utanför ramarna, på ett mestadels uppfriskande sätt." Björn Kohlström, Bernur.