Christer Bjäre – författare

"Den 26 september 1832 var en stor, en betydelsefull dag för det svenska folket, det var då som Göta Kanal öppnades i hela sin längd för segelfarten, och som århundradets tanke och dröm realiserades, i det att uti slussen vid Mem det första fartyget lopp in för att visa vägen från Östersjön till Kattegatt". Dessa rader skaldade en journalist på den tiden med anledning av Göta kanals färdigställande. Kanalen betraktades då som världens åttonde underverk, och tidigt utkom publikationer i form av reseberättelser och planschverk, som återgav de olika upplevelser av kanalen som författarna uppfattat den. Flera av de utländska kanalresenärerna nedtecknade sina intryck, och lät efteråt publicera dem i bokform på respektive språk i sina hemländer. Detta medförde att Göta Kanal, dess omgivningar och de vackra landskapen i Sverige fick en positiv bild i omvärlden. Böckerna är idag en veritabel guldgruva att gå igenom. Jag har i denna bok valt att ge reseberättelserna ganska stort utrymme, eftersom de förmedlar dåtidens intryck från vistelsen ombord. Allt ifrån synintryck från den passerande omgivningen under resan och små noteringar kring matsedeln, hytter, reflektioner kring medpassagerarna m.m. Kombinationen med tidsenliga illustrationer ur dåtidens planschverk ger förhoppningsvis läsaren en inblick hur det var att resa med dåtidens kanalfartyg genom några av våra vackra landskap i Sverige.

SKÅNE -Landet mot kontinenten- är en krönika fram till sekelskiftet 1900 om hur resandet gestaltade sig under flera hundra år, för de som ämnade sig till och från kontinenten. Att resa via Skåne var länge det enda tänkbara alternativet i och med landskapets geografiska läge. Helsingborg blev, genom sitt unika läge vid norra Öresund och det korta avståndet till Själland, tidigt en viktig genomfartsort till kontinenten. Ystad var fram till mitten av 1800-talet en betydande ort för Sveriges kontinentaltrafik i och med postjakterna och ångfartygen som senare kom att trafikera Stralsund. I samband med ökande resandevolymer kom kontinenttrafikens anslutningar att utökas. Flera andra skånska städer och små orter erhöll tidigt unika fartygsförbindelser med kontinenten. Redan under 1800-talet drogs riktlinjerna för Sveriges framtida kontinentalförbindelser till Tyskland upp. Förutom trafik till Danmark och Tyskland, har under olika perioder direkttrafik även förekommit till Finland, S:t Petersburg, Norge och England. En period under den stora emigrationen förekom även direkttrafik från Skåne till New York. In- och utländska resenärers återgivna publikationer om sina resor till och från Skåne, ger läsaren en god inblick i förhållande-na ombord på postjakter, färjemansbåtar och ångfartyg.

SÄTT MACHINEN IGÅNG - HERR CAPTAIN! Ett nytt sätt att resa i 1800-talets Sverige I det tidiga 1800-talets Sverige fanns endast fotvandring, egen häst, vagn eller diligens att tillgå för att resa kring i landet. Samtidigt hade experimenterandet av fartyg drivna med ånga avancerat så långt att den första resan med passagerare kunde företagas redan 1818. Den fortsatta utvecklingen av det nya kommunikationssättet kom i framtiden att innebära en revolution inom resandet. Från de första trevande resorna på Mälaren och fyrtio år senare hade utvecklingen inneburit hjulångfartyg, och senare även propellerångfartyg, med eleganta dam- och herrsalonger, röksalonger och matsalonger med table d´hote samt menyer innefattande goda rhenviner. För de privilegierade människorna i samhället innebar ångfartygen ett bekvämt och behagligt färdsätt för resor inom och utom landet. Det var inte billigt att resa med ångfartyg, men ombord bjöds i regel tre klasser anpassade efter den resandes ekonomiska status - hyttplats, akterdäck och fördäck. Grovt räknat fördelar sig priserna i förhållandet 4:2:1. Ganska snart blev ångfartygen en mycket populär och uppskattad transportform för den stora allmänheten - både till vanliga resor och till rena lustfärder. För affärsmännen blev de tidtabellsbundna till utrikes ort gående ångfartygen en viktig milstolpe, och handeln med kontinenten började genast expandera. Man skrev redan 1836 att genom den nya ångfartygsförbindelsen mellan Stockholm och Lübeck, kunde man vara i Hamburg inom fyra dagar, genom olika anslutningar, i Paris inom åtta dagar - eller lika lång tid som man normalt fick tillbringa i en diligens på dåliga landsvägar mellan Stockholm och Ystad inklusive nattkvarter. Ångfartygen innebar verkligen ett nytt sätt att resa. -"Främmande från bord! Hala in landgången"! -"Sätt Machinen igång - Herr Captain"!

År 1806 proklamerade kejsar Napoleon en allmän blokad av engelska varor. Detta gällde alla de stater som var i förbund med Frankrike och i alla områden som kontrollerades av Napoleon. Beslutet och det tillsammans med en tulltaxa som hade många införselförbud, samt en tariff upp till 30 procent i avgifter för vissa varor, medförde att smugglingen till Sverige exploderade. Den tog sådana proportioner att rikets ekonomi allvarligt hotades. Upp till 30 procent av all införsel var lurendrejad. Den mest omfattande smugglingen pågick över Öresund till den skånska kusten. 1825 anställdes Peter Reinhardt i Tullverkets tjänst som strandridare på ön Ven i Öresund. Han var mycket plikttrogen, insatt i smugglingens modus operandi, ambitiös, intelligent och hårdför. Reinhardt avancerade snabbt, och året därpå blev han utnämnd till Jakt-Uppsyningsman. 1827, samma år som han flyttade till Landskrona, erhöll han tjänsten som Strandbevaknings-Controlleur som det hette då. Genom sitt tidigare leverne som lurendrejare kände han till, och hade byggt upp ett system och en kunskapsbank över kända lurendrejare och deras förestående transporter över Öresund. Reinhardts plikttrogenhet resulterade i att han med tiden fick många inflytelserika fiender. Bland annat hos handelsmännen men även högre upp i samhällshierarkin. Detta medförde att Reinhardt lönnmördades i sitt hem i Landskrona sommaren 1832.

Luftseglingen i Sverige började med en obemannad ballongupp-stigning från Observatoriegården i Stockholm år 1784. Det var en s k Aerostatisk kula som användes och ombord fanns en katt, som för övrigt aldrig påträffades igen efter luftfärden. Tekniken utvecklades snabbt och 1806 återfanns i Stockholm fransmannen Etienne Robertson med uppstigningar för allmänheten. I början av 1800-talet förekom en del spektakulära ballonguppstigningar där luftseglaren tillsammans med djur fastspända under ballongen utförde luftsegling. I ett enstaka fall förekom även ett arrangerat slagsmål mellan två olika folkslag uppe i en gondol under ballongen. Den italienske luftseglaren Joseph Tardini utförde i början av 1850-talet ett flertal uppstigningar i Stockholm. Den senare berömde ingenjör S A Andrée medföljde vid flera tillfällen den norske luftseglaren Francesco Cetti, för att under själva ballong-färderna utföra vetenskapliga experiment. En mycket tragisk händelse inom ballongflygningarna var den blott 19-årige Victor Rollas olyckliga färd i juni 1890. Under sin luftfärd, med nedstigning med fallskärm, fastnade han i sin träring och medföljde ballongen ut i skärgården och drunknade. Det var en händelse som skakade hela landet och begravningskortegen i Stockholm följdes av tiotusentals åskådare, och kom att jämföras med en statsbegravning. Francesco Cetti, eller kapten Cetti som han kallade sig, var under 1890-talet den mest aktiva luftseglaren i landet. Han turnerade runt om i flera städer i Sverige med flera olika ballonger.