I mer än fyrtio år har Christer Lindarw varit After Darks lysande stjärna på den svenska showhimlen. I sina memoarer skildrar han uppväxten iEskilstuna med en ensamstående mor, hur hon stöttade honom i allt han ville göra: rita, sy sina egna kläder, sjunga och spela teater. Redan i slutet av 1970-talet visades After Darks shower på teve, och de fick tidigt en stor och bred publik. Christer Lindarw och hans artister tog indragshow på den svenska scenen, utan att själva riktigt veta vad det var.

Svenska folket lärde sig älska deras glamour och klädprakt, deras överraskningar och parodier på svenska artister. I de rikt illustrerade memoarerna tar han med läsaren bakom kulisserna. Han berättar också om de svåra åren på 1980-talet, då flera av hans vänner och kollegor dog i aids. »Det är först på senare år som jag har kunnat släppa fram sorgen«, säger han.

"Mamma och jag bodde i ett rum och kokskåp, där vi hade möblerat med bäddsoffa, ett matbord och en bokhylla. Vi hade bara toalett, ingen dusch, inget badrum och gick till mormor och morfar när vi skulle bada. Som barn förstod jag inte riktigt hur knapert vi hade det. För mig var vårt liv lyxigt. Jag tyckte att jag fick allt jag ville ha, att vi hade det bra. Och mamma stöttade mig i allt."

Christer Lindarw har tilldelats Eskilstuna-Kurirens kulturpris 2016.

I mer än fyrtio år har Christer Lindarw varit After Darks lysande stjärna på den svenska showhimlen. I sina memoarer skildrar han uppväxten iEskilstuna med en ensamstående mor, hur hon stöttade honom i allt han ville göra: rita, sy sina egna kläder, sjunga och spela teater. Redan i slutet av 1970-talet visades After Darks shower på teve, och de fick tidigt en stor och bred publik. Christer Lindarw och hans artister tog indragshow på den svenska scenen, utan att själva riktigt veta vad det var.

Svenska folket lärde sig älska deras glamour och klädprakt, deras överraskningar och parodier på svenska artister. I de rikt illustrerade memoarerna tar han med läsaren bakom kulisserna. Han berättar också om de svåra åren på 1980-talet, då flera av hans vänner och kollegor dog i aids. »Det är först på senare år som jag har kunnat släppa fram sorgen«, säger han.

"Mamma och jag bodde i ett rum och kokskåp, där vi hade möblerat med bäddsoffa, ett matbord och en bokhylla. Vi hade bara toalett, ingen dusch, inget badrum och gick till mormor och morfar när vi skulle bada. Som barn förstod jag inte riktigt hur knapert vi hade det. För mig var vårt liv lyxigt. Jag tyckte att jag fick allt jag ville ha, att vi hade det bra. Och mamma stöttade mig i allt."

Christer Lindarw har tilldelats Eskilstuna-Kurirens kulturpris 2016.