Christer Westerdahl – författare

För att leva som Enochsson gjorde måste han ha stått ut med ensamhet, kanske ha haft ett drag av eremit. Men han var inte osocial, utan uppskattade i stort sett alla former av umgänge. Han avstod tills mot "äldre" dagar från "fast" kvinnligt sällskap. Han var minst sagt noggrann, oerhört envis, lyssnade sällan på andras goda råd, men var allmänt sett en skrupulöst tillförlitlig person av den gamla skolan, "en rejäl karl". Att han hade litterära intressen är omvittnat. Han var en god berättare och har även publicerat goda texter själv. Synd att det inte blev mera än kortare texter i jakttidskrifter. På sitt område, jaktens, var han kunnig, utomordentligt skicklig och ibland också mycket lyckosam, trots att han bara hade ett öga. Det kan man dock inte säga om hans vargjakt i ett längre perspektiv. Hans omvittnade envishet ledde både till svält och umbäranden som säkert skulle ha knäckt en person svagare i anden.

Verket är närmast en klassiker inom sitt område, ursprungligen utgivet 1986, som Samer nolaskogs, då bland annat kallat "en forskarbragd" (Phebe Fjellström), inte minst för sin nyupptäckt av de sydligaste skogssamerna. Unik är också täckningen av de samiska folkgrupperna inom ett sammanhängande område från Atlanten till Bottenhavet. Boken har länge varit slutsåld och efterfrågad och utges hä i en senare, totalt omarbetad, version och under ny titel. Författaren, född 1945 i Stockholm, har en mångskiftande och mångårig bakgrund som museiman och forskare i Sverige, främst i Norrland, och dessutom som universitetslektor i Danmark och nu forskare och universitetslärare i Norge.

Författaren sätter här punkt för sitt projekt "Norrlandsleden" som inleddes 1975 med inventeringen av kustområdet Haparanda till Norrtälje och som avslutades 1982. Denna del av berket behandlar alltså medeltiden med utflykter till följande århundranden. Samtidigt är föreliggande del en sammanfattning av och kommentar till hela verket. Norrlandsleden I-II, utkomna 1987-89. Boken innehåller slutsatser, tankar och idéer under fyrtio år som kan vidareutvecklas både lokalt i området och utanför detta. Begreppet "det maritima kulturlandskapet" som ursprungligen lanserades under projektet, visar på bredden i perspektivet. Ovanlig är också vinklingen mot "det kognitiva landskapet", hur det upplevdes av de maritima yrkesutövarna, hur man uppfattade motsättningen mellan hav och land och landskapets myter. Medeltid är en period med mycket begränsad tillgång på historiska, berättande källor. Arkeologin kan ge viktiga upplysningar men strandar vid de materiella spåren. Därför ges framställningen färg och liv också genom de källor som tillhör de första århundradena efter medeltidens egentliga slut. Den bör genom sin form vara tillgänglig för alla intresserade av äldre maritim kultur i Norden och inte minst av Norrland under medeltiden.

Sverige och Finland har överlägset flest stenlabyrinter i norra Europa. Öar och stränder i nästan alla kustlandskap är berörda. Undantagen i inlandet är relativt få, men just därför lite extra gåtfulla.

Boken är en nostalgisk tillbakablick. Författaren baserar sin berättelse på ett bra minne snarare än på uppteckningar och inspelningar. Folk med fattiga villkor behandlar Björe med förståelse, men det är mest kluriga gubbar, gamla knektar och originella män och kvinnor som naturläkare som avkastar historier.

Författaren är professor emeritus i maritim arkeologi vid NTNU i Trondheim, född 1945. Han har arbetat med inventering och forskning över i stort sett hela Sverige och andra delar av Norden och haft akademisk undervisning i de större nordiska länderna. Bland hans tidigare böcker finns sådana om sydsamisk kultur, samiska båtar, det maritima kulturlandskapet, muntlig tradition m.m.

Med denna andra del av Glimtar fullföljer författaren sin ambition att visa på det möjliga och nödvändiga i ett brett humanistiskt perspektiv. Ett element är tvärfacklighet. Detaljer måste underordnas sammanhanget. Djupare historiska erfarenheter måste ligga till grund för att ta ställning i samtidsfrågor.