Christian Braunstein – författare

Svartkonstens och magins roll i våra dagars afrikanska samhälle har för oss västerlänningar än i våra dagar en underskattad roll. "Trolldoktorerna" eller "Häxdoktorernas" inflytande över individen är större än vi tror. För etablera ett förtroendefulla och fruktbärande relationer, bör vi västerlänningar ? "ta seden dit man kommer" ? anpassa sig helt enkelt. "Mucka inte med Trolldoktorn" gör inte anspråk på att vara någon instruktionsbok utan tar bara upp ett tiotal typiska exempel på vad en fredsbevarare och andra yrkesgrupper, som är verksamma i Centralafrika, måste vara beredd på att råka ut för. Varje enskild situation av den här typen måste självfallet lösas men det kan vara bra att vara förberedd på att vårt västerländska tänkesätt inte alltid fungerar. Stig von Bayer afrtikakännare sedan 1948

Ur förordet: "Med flygande fana, brinnande lunta och kula i munnen" var en i i äldre tider ofta använd formulering för att markera att avmarsch efter kapitulation skett med fulla militära hedersbetygelser. Det är ingen slump att fana - fälttecknet därvid nämns först i detta uttryck för obruten motståndsvilja. En trupp verkar på slagfältet genom samspel mellan vapenverkan och rörelse. Redan vid relativt små styrkor kräver detta resurser för identifiering och ledning. Idag används elektronisk kommunikation. Förr tjänade bl a fälttecken detta ändamål. Döden som en möjlig och ofta trolig konsekvens av striden gjorde att fälttecknet även fick tydlig symboliska innebörd, i många fall av närmast sakral karaktär.

Det svenska försvaret är statt i en snabb förändring från invasionsförsvar till insatsförsvar. Traditioner och ceremoniel förändras och förnyas. En viktig del av dessa traditioner rör de heraldiska vapen som sedan medeltiden använts som militära igenkänningstecken med ursprung och rötter i rikssymboler, landskapsvapen och galjonsfigurer. Statens försvarshistoriska museer, som har till uppgift att främja kunskapen om det svenska försvaret genom tiderna och om försvarets roll i samhällsutvecklingen, ser mot denna bakgrund en dokumentation och presentation av Försvarsmaktens fastställda heraldiska vapen under 1900-talet och deras ursprung som en angelägen uppgift. Den heraldiska traditionen över tiden har följt försvarets utveckling genom att heraldiska vapen för nya funktioner inom försvaret fortlöpande tagits fram samtidigt som de förändringsbehov som uppkommer vid sammanslagningar, nedläggningar etc kontinuerligt hanterats ur ett heraldiskt korrekt perspektiv. Ansvaret för detta arbete ligger i dag på Statens försvarshistoriska museer i samverkan med statsheraldikern. Denna bok utgör den första sammanställningen på sammanlagt 393 heraldiska vapen som brukade, bearbetade och återanvända i över 300 år utgör ett rikt, militärheraldiskt kulturarv - ett kulturarv som alltjämt är i bruk och just därför kan väcka extra stort intresse hos såväl allmänheten som Försvarsmakten själv.