Hur vet man om ett konstverk är genialiskt eller ett haveri? Finns det någon man kan fråga? Den 27 mars 2022 går Claes de Faire på Dramaten och ser en uppsättning av Strindbergs Fröken Julie i regi av Marie-Louise Ekman. Knappt har pjäsen börjat förrän Krister Henriksson, som spelar Jean, kommer av sig och vänder sig mot publiken och ber om att få börja om. Efter bara någon minut händer det igen, nu kräver han att få upp manuset på scenen. Han verkar inte komma ihåg några repliker alls. Men pjäsen bryts inte. Marie Göranzon, som spelar Julie, går plötsligt ur rollen för att ta ett telefonsamtal från sin man, Jan Malmsjö, som sitter hemma och väntar på att hon ska komma hem. Den fjärde väggen mellan skådespelarna och publiken bryts ideligen och skapar oro och förvirring hos publiken. Vissa muttrar och lämnar salongen i protest, andra skrockar högt och tycker att det är storartad teater. Reaktionerna växlar mellan ”Krister Henriksson har tappat det helt!” och ”Marie-Louise Ekman är ett geni!” Claes de Faire går hem den kvällen med en känsla av frustration. Vad har han bevittnat? Ett gigantiskt konstnärligt haveri eller en genialisk nygestaltning signerad Marie-Louise Ekman? Frågan plågar honom. Så mycket att han stannar hemma från jobbet och börjar forska i pjäsens och skådespelarnas historia. Hans sökande efter svaren tar helt över hans liv och leder honom till slut till en hemlig myndighet där berättelsen tar en oväntad vändning: Haverikommissionen för kultur. I sin femte roman utforskar Claes de Faire med satirisk udd och stor kärlek till konsten den hårfina gränsen mellan fiasko och framgång och frilägger reglerna för det sköra, förtroendefulla samspelet mellan konstnärerna och deras publik. Kanske är det så, i en tid av statlig kulturkanon och ett till synes oändligt utbud av information och kultur, när inga smakdomare längre finns och alla auktoriteter har abdikerat, att vi behöver riktlinjer för att veta vad vi ska tycka? Följ med Claes de Faire på teater! Ni kan aldrig ana vad som hände sen.

Hur går man vidare när man nått botten? Hur hittar man kraft att fortsätta leva när man svikit, inte bara dem man älskar, utan också sig själv?

Som präst och biskop har Thomas Petersson ställts inför förtvivlade människors problem och lidanden hundra­tals gånger. Då har han alltid kunnat finna tröst och förlåt­else i Guds ord, i Bibeln. Men nu gällde det honom själv. Och då vände den kyrka han vigt sitt liv åt honom ryggen.

Thomas Petersson (f. 1968) var biskop för Visby stift från 2018 till 2022.

Claes de Faire (f. 1978), ­författare och journalist. Han har senast givit ut ­"Roman 4" (2023).

Martin och Fanny tar med sig barnen till en by vid Medelhavet för att komma bort från Stockholm. Men när de trygga rutinerna försvinner blottas sprickorna i deras äktenskap.

Martin är bekväm och konfrontationsrädd, samtidigt som han brottas med att passa in i en alltmer främmande mansroll. Den framgångsrika revisorn Fanny står för ambitionerna, det är hon som driver äktenskapet framåt – trots att Martin mest av allt önskar sig bakåt, till i början då de ännu kunde prata med varandra.

På planet mot Medelhavet träffar de familjen de umgås med ibland, den som Martin knappt står ut med och den som Fanny har som förebild för det lyckade familjelivet. Första kvällen bjuder de över paret på grillning, men det som var tänkt att bli en lugn semestervecka förvandlas till något helt annat när Martin plötsligt stormar ut ur huset. Medan han vandrar runt i natten försöker Fanny hålla fasaden uppe inför vännerna och barnen. Och när Martin inte kommer tillbaka utbyts hennes ilska mot en stigande oro.

Jan-Carl och Louise lever i ett destruktivt äktenskap i det högre sociala skiktet. Medan Louise står för anorna briljerar Jan-Carl i karriären. Båda avundas den andra och försöker kompensera sprickorna i fasaden genom att ta avstånd från varandra. Deras äktenskap har fångat dem i ett socialt system och det perfekta livet blev inte alls som det skulle. Dottern Julia lever ett liv på internatskola som utåt sett ter sig lyckat: hon är tillsammans med Didrik och plockar poäng i alla ämnen, men vid sidan av relationen ägnar hon sig åt destruktivt sex med män som utnyttjar henne och hon vet att allt i livet är en tävling. Julia finns bara när hon gör väl ifrån sig och hon måste hela tiden förhålla sig till moderns iskyla. Aldrig att hon vill bli som Louise. Det enda som räknas är att tillhöra eliten och genom att göra det kanske hon, precis som Jan-Carl, kan äga världen.

Alla lyckliga familjer liknar varandra beskriver en värld med egna regler, uttalade, outtalade och framför allt oskrivna. Det är en insiktsfull skildring av en familj på väg mot katastrofens brant, helt bortom den gängse bilden av hur det vackra folket ska leva.

Theodore Mandelstam är regeringens allra mest utåtriktade och medieomsusade minister. Han är ett socialt högdjur som är med överallt. Han lever sitt liv på ambassadörers mottagningar, premiärer och nattklubbar och hans privata fester i våningen på Östermalm är hett stoff för skvallerpressen. Självklart är han viktig för statsministern. Syns man så finns man, och då får man också makt och inflytande.

Men så är han nära att göra bort sig, och det ordentligt. Hela hans politiska framtid står på spel, innan han i sista sekunden lyckas rädda situationen genom att i en genial manöver bli ihop med Sara-Lucia, en schlagersångerska på uppgång. Theo har alltid haft en komplicerad relation till kvinnor – mamman, älskarinnan, kulturministern, vem orkar räkna och hur blir man snabbast av med dem? ­– men Sara-Lucia i sin gula klänning har gäckat honom länge och en romans mellan dem får medierna att bli som galna. Theo är på topp igen, och det illustra paret blir under en period mediernas absoluta favoriter.

Samtidigt förstår man att Theos liv snurrar allt snabbare, tomheten är mer påtaglig än någonsin. Är han bara en liten pojke vars pappa aldrig blev nöjd, eller är han en fullfjädrad psykopat? Men kanske är Sara-Lucia på riktigt. Kanske är hon en äkta människa.

Ministern – en kärlekshistoria är en roman om konsekvenserna av att lägga fokus på yta och yttre sken.

Martin och Fanny tar med sig barnen till en by vid Medelhavet för att komma bort från Stockholm. Men när de trygga rutinerna försvinner blottas sprickorna i deras äktenskap.

Martin är bekväm och konfrontationsrädd, samtidigt som han brottas med att passa in i en alltmer främmande mansroll. Den framgångsrika revisorn Fanny står för ambitionerna, det är hon som driver äktenskapet framåt – trots att Martin mest av allt önskar sig bakåt, till i början då de ännu kunde prata med varandra.

På planet mot Medelhavet träffar de familjen de umgås med ibland, den som Martin knappt står ut med och den som Fanny har som förebild för det lyckade familjelivet. Första kvällen bjuder de över paret på grillning, men det som var tänkt att bli en lugn semestervecka förvandlas till något helt annat när Martin plötsligt stormar ut ur huset. Medan han vandrar runt i natten försöker Fanny hålla fasaden uppe inför vännerna och barnen. Och när Martin inte kommer tillbaka utbyts hennes ilska mot en stigande oro.

Martin och Fanny tar med sig barnen till en by vid Medelhavet för att komma bort från Stockholm. Men när de trygga rutinerna försvinner blottas sprickorna i deras äktenskap.

Martin är bekväm och konfrontationsrädd, samtidigt som han brottas med att passa in i en alltmer främmande mansroll. Den framgångsrika revisorn Fanny står för ambitionerna, det är hon som driver äktenskapet framåt – trots att Martin mest av allt önskar sig bakåt, till i början då de ännu kunde prata med varandra.

På planet mot Medelhavet träffar de familjen de umgås med ibland, den som Martin knappt står ut med och den som Fanny har som förebild för det lyckade familjelivet. Första kvällen bjuder de över paret på grillning, men det som var tänkt att bli en lugn semestervecka förvandlas till något helt annat när Martin plötsligt stormar ut ur huset. Medan han vandrar runt i natten försöker Fanny hålla fasaden uppe inför vännerna och barnen. Och när Martin inte kommer tillbaka utbyts hennes ilska mot en stigande oro.

I en lägenhet på Engelbrektsgatan i Stockholm sitter den världsberömda författaren Lillemor Holm och plågas av skrivkramp. Oförmögen att författa söker hon efter alternativa sätt att verka. I samma stad försöker Claes de Faire slutföra sin fjärde roman. Men handlingen, själva storyn, är plötsligt borta.

Claes de Faire, journalist och författare, återkommer efter några års tystnad med en roman om ett antal människor vars liv hakar i varandras och som med hjälp av Posten bildar en kedja av händelser som leder fram till ett högst oväntat slut. Människorna och deras historier tycks gömma sig inuti varandra, som ryska dockor. Det de har gemensamt är viljan att försöka finnas till.

Roman 4 utspelar sig i vår tid, där digitaliseringen helt ritat om landskapet för böckerna och journalistiken men också för våra relationer och sättet vi umgås på.

Hur vet man om ett konstverk är genialiskt eller ett haveri? Finns det någon man kan fråga? Den 27 mars 2022 går Claes de Faire på Dramaten och ser en uppsättning av Strindbergs Fröken Julie i regi av Marie-Louise Ekman. Knappt har pjäsen börjat förrän Krister Henriksson, som spelar Jean, kommer av sig och vänder sig mot publiken och ber om att få börja om. Efter bara någon minut händer det igen, nu kräver han att få upp manuset på scenen. Han verkar inte komma ihåg några repliker alls. Men pjäsen bryts inte. Marie Göranzon, som spelar Julie, går plötsligt ur rollen för att ta ett telefonsamtal från sin man, Jan Malmsjö, som sitter hemma och väntar på att hon ska komma hem. Den fjärde väggen mellan skådespelarna och publiken bryts ideligen och skapar oro och förvirring hos publiken. Vissa muttrar och lämnar salongen i protest, andra skrockar högt och tycker att det är storartad teater. Reaktionerna växlar mellan ”Krister Henriksson har tappat det helt!” och ”Marie-Louise Ekman är ett geni!” Claes de Faire går hem den kvällen med en känsla av frustration. Vad har han bevittnat? Ett gigantiskt konstnärligt haveri eller en genialisk nygestaltning signerad Marie-Louise Ekman? Frågan plågar honom. Så mycket att han stannar hemma från jobbet och börjar forska i pjäsens och skådespelarnas historia. Hans sökande efter svaren tar helt över hans liv och leder honom till slut till en hemlig myndighet där berättelsen tar en oväntad vändning: Haverikommissionen för kultur. I sin femte roman utforskar Claes de Faire med satirisk udd och stor kärlek till konsten den hårfina gränsen mellan fiasko och framgång och frilägger reglerna för det sköra, förtroendefulla samspelet mellan konstnärerna och deras publik. Kanske är det så, i en tid av statlig kulturkanon och ett till synes oändligt utbud av information och kultur, när inga smakdomare längre finns och alla auktoriteter har abdikerat, att vi behöver riktlinjer för att veta vad vi ska tycka? Följ med Claes de Faire på teater! Ni kan aldrig ana vad som hände sen.

Hur går man vidare när man nått botten? Hur hittar man kraft att fortsätta leva när man svikit, inte bara dem man älskar, utan också sig själv?

Som präst och biskop har Thomas Petersson ställts inför förtvivlade människors problem och lidanden hundra­tals gånger. Då har han alltid kunnat finna tröst och förlåt­else i Guds ord, i Bibeln. Men nu gällde det honom själv. Och då vände den kyrka han vigt sitt liv åt honom ryggen.

Thomas Petersson (f. 1968) var biskop för Visby stift från 2018 till 2022.

Claes de Faire (f. 1978), ­författare och journalist. Han har senast givit ut ­"Roman 4" (2023).

Martin och Fanny tar med sig barnen till en by vid Medelhavet för att komma bort från Stockholm. Men när de trygga rutinerna försvinner blottas sprickorna i deras äktenskap.

Martin är bekväm och konfrontationsrädd, samtidigt som han brottas med att passa in i en alltmer främmande mansroll. Den framgångsrika revisorn Fanny står för ambitionerna, det är hon som driver äktenskapet framåt – trots att Martin mest av allt önskar sig bakåt, till i början då de ännu kunde prata med varandra.

På planet mot Medelhavet träffar de familjen de umgås med ibland, den som Martin knappt står ut med och den som Fanny har som förebild för det lyckade familjelivet. Första kvällen bjuder de över paret på grillning, men det som var tänkt att bli en lugn semestervecka förvandlas till något helt annat när Martin plötsligt stormar ut ur huset. Medan han vandrar runt i natten försöker Fanny hålla fasaden uppe inför vännerna och barnen. Och när Martin inte kommer tillbaka utbyts hennes ilska mot en stigande oro.

Jan-Carl och Louise lever i ett destruktivt äktenskap i det högre sociala skiktet. Medan Louise står för anorna briljerar Jan-Carl i karriären. Båda avundas den andra och försöker kompensera sprickorna i fasaden genom att ta avstånd från varandra. Deras äktenskap har fångat dem i ett socialt system och det perfekta livet blev inte alls som det skulle. Dottern Julia lever ett liv på internatskola som utåt sett ter sig lyckat: hon är tillsammans med Didrik och plockar poäng i alla ämnen, men vid sidan av relationen ägnar hon sig åt destruktivt sex med män som utnyttjar henne och hon vet att allt i livet är en tävling. Julia finns bara när hon gör väl ifrån sig och hon måste hela tiden förhålla sig till moderns iskyla. Aldrig att hon vill bli som Louise. Det enda som räknas är att tillhöra eliten och genom att göra det kanske hon, precis som Jan-Carl, kan äga världen.

Alla lyckliga familjer liknar varandra beskriver en värld med egna regler, uttalade, outtalade och framför allt oskrivna. Det är en insiktsfull skildring av en familj på väg mot katastrofens brant, helt bortom den gängse bilden av hur det vackra folket ska leva.

Theodore Mandelstam är regeringens allra mest utåtriktade och medieomsusade minister. Han är ett socialt högdjur som är med överallt. Han lever sitt liv på ambassadörers mottagningar, premiärer och nattklubbar och hans privata fester i våningen på Östermalm är hett stoff för skvallerpressen. Självklart är han viktig för statsministern. Syns man så finns man, och då får man också makt och inflytande.

Men så är han nära att göra bort sig, och det ordentligt. Hela hans politiska framtid står på spel, innan han i sista sekunden lyckas rädda situationen genom att i en genial manöver bli ihop med Sara-Lucia, en schlagersångerska på uppgång. Theo har alltid haft en komplicerad relation till kvinnor – mamman, älskarinnan, kulturministern, vem orkar räkna och hur blir man snabbast av med dem? ­– men Sara-Lucia i sin gula klänning har gäckat honom länge och en romans mellan dem får medierna att bli som galna. Theo är på topp igen, och det illustra paret blir under en period mediernas absoluta favoriter.

Samtidigt förstår man att Theos liv snurrar allt snabbare, tomheten är mer påtaglig än någonsin. Är han bara en liten pojke vars pappa aldrig blev nöjd, eller är han en fullfjädrad psykopat? Men kanske är Sara-Lucia på riktigt. Kanske är hon en äkta människa.

Ministern – en kärlekshistoria är en roman om konsekvenserna av att lägga fokus på yta och yttre sken.

Martin och Fanny tar med sig barnen till en by vid Medelhavet för att komma bort från Stockholm. Men när de trygga rutinerna försvinner blottas sprickorna i deras äktenskap.

Martin är bekväm och konfrontationsrädd, samtidigt som han brottas med att passa in i en alltmer främmande mansroll. Den framgångsrika revisorn Fanny står för ambitionerna, det är hon som driver äktenskapet framåt – trots att Martin mest av allt önskar sig bakåt, till i början då de ännu kunde prata med varandra.

På planet mot Medelhavet träffar de familjen de umgås med ibland, den som Martin knappt står ut med och den som Fanny har som förebild för det lyckade familjelivet. Första kvällen bjuder de över paret på grillning, men det som var tänkt att bli en lugn semestervecka förvandlas till något helt annat när Martin plötsligt stormar ut ur huset. Medan han vandrar runt i natten försöker Fanny hålla fasaden uppe inför vännerna och barnen. Och när Martin inte kommer tillbaka utbyts hennes ilska mot en stigande oro.

Martin och Fanny tar med sig barnen till en by vid Medelhavet för att komma bort från Stockholm. Men när de trygga rutinerna försvinner blottas sprickorna i deras äktenskap.

Martin är bekväm och konfrontationsrädd, samtidigt som han brottas med att passa in i en alltmer främmande mansroll. Den framgångsrika revisorn Fanny står för ambitionerna, det är hon som driver äktenskapet framåt – trots att Martin mest av allt önskar sig bakåt, till i början då de ännu kunde prata med varandra.

På planet mot Medelhavet träffar de familjen de umgås med ibland, den som Martin knappt står ut med och den som Fanny har som förebild för det lyckade familjelivet. Första kvällen bjuder de över paret på grillning, men det som var tänkt att bli en lugn semestervecka förvandlas till något helt annat när Martin plötsligt stormar ut ur huset. Medan han vandrar runt i natten försöker Fanny hålla fasaden uppe inför vännerna och barnen. Och när Martin inte kommer tillbaka utbyts hennes ilska mot en stigande oro.

I en lägenhet på Engelbrektsgatan i Stockholm sitter den världsberömda författaren Lillemor Holm och plågas av skrivkramp. Oförmögen att författa söker hon efter alternativa sätt att verka. I samma stad försöker Claes de Faire slutföra sin fjärde roman. Men handlingen, själva storyn, är plötsligt borta.

Claes de Faire, journalist och författare, återkommer efter några års tystnad med en roman om ett antal människor vars liv hakar i varandras och som med hjälp av Posten bildar en kedja av händelser som leder fram till ett högst oväntat slut. Människorna och deras historier tycks gömma sig inuti varandra, som ryska dockor. Det de har gemensamt är viljan att försöka finnas till.

Roman 4 utspelar sig i vår tid, där digitaliseringen helt ritat om landskapet för böckerna och journalistiken men också för våra relationer och sättet vi umgås på.